Ett tidigare oljesaneringsfartyg från Finland har fått nytt liv som forskningsplattform. I veckan döptes det nya forskningsfartyget R/V Broms på Bullandö, innan färden fortsatte mot västkusten och Kristineberg marina forskningsstation. Där ska fartyget spela en viktig roll i utvecklingen av framtidens havsforskning.

Fartyget är en katamaran som tidigare använts som oljesaneringsfartyg och legat i beredskap i Finland. I stället för att bygga ett helt nytt forskningsfartyg, vilket kan ta upp till sex år, valde forskningsstationen att köpa och bygga om den befintliga båten.

– Vi letade efter en plattform som kunde komma nära vattnet och hantera modern utrustning. De stora forskningsfartygen är viktiga, men de kommer ofta långt från själva arbetsområdet. Den här båten är liten men väldigt stabil och har stora arbetsytor, säger skeppare Christian Thörnblom.

R/V Broms ska framför allt användas som bas för ny teknik inom havsforskningen. Ombord kommer det att finnas möjlighet att hantera undervattensrobotar, autonoma farkoster och annan avancerad mätutrustning. Tanken är att fartyget ska fungera som ett slags ”moderskepp” för framtidens forskningsinstrument.

– Jag vill egentligen inte kalla det för en båt, utan snarare en forskningsplattform. Vi ska kunna lyfta ombord olika moduler beroende på uppdrag – robotar, mätinstrument eller utrustning för sedimentprovtagning. Det gör att vi kan använda samma fartyg till många olika typer av forskning, säger Christian Thörnblom. 

Utvecklingen inom marin teknik går snabbt, menar han.

– De närmaste tio åren tror jag att havsforskningen kommer att förändras lika mycket som den gjort under de senaste hundra åren. Mycket kommer att ske med drönare, undervattensrobotar och fjärrstyrda system. Då behövs mindre, flexibla plattformar som den här.

Att dopet skedde just på Bullandö marina är ingen slump. Fartyget har fått sitt namn efter familjen Broms, som har ett starkt historiskt engagemang och vars donationer har stöttat stationen i över ett sekel. Marinans grundare Lars Broms farfar, Emil Broms, donerade pengar vid förra sekelskiftet och med hjälp av dessa medel har man nu, cirka 125 år senare, införskaffat detta fartyg och döpt det till Emils ära. 

– När vi fick pengar till den här båten från Bromska stiftelsen tyckte vi att det var fint att knyta an till den långa historien. Familjen Broms donerade även pengar till stationens första egna forskningsfartyg i början av 1900-talet, berättar Marko T Wramén, kommunikatör vid Kristineberg marina forskningsstation.

Ättlingen Johan Broms var på plats vid dopet.

– Det är jättekul! Jag blev uppringd i höstas av stationen som berättade att man fått pengar från min farfarsfarfars stiftelse till den här båten. Det känns fint.

Kristineberg marina forskningsstation, som nästa år firar 150 år och är en av världens äldsta marina forskningsstationer, tar emot forskare från hela världen. Stationen, som drivs och finansieras av Polarforskningssekretariatet sedan den 1 januari i år, ligger i Fiskebäckskil vid Gullmarsfjorden i Bohuslän – Sveriges enda tröskelfjord – och har tillgång till både fjordmiljöer, skyddad skärgård och öppet hav.

Förutom forskning kommer R/V Broms även att användas i utbildningen av universitetsstudenter.

Efter dopet fortsatte R/V Broms sin resa söderut genom Göta kanal för fortsatt ombyggnad och utrustning i Göteborg. 

Boende på Gistholmen kan tvingas åka till fastlandet med sitt avfall när Roslagsvatten inför ”närsorterad” insamling. Bakgrunden är de loopstationer där insamling av både restavfall och förpackningar ska ske, samt en ändring i avfallsförordningen som innebär att fastighetsnära insamling i princip kan vara hur långt bort som helst.

Senast vid utgången av 2026 ska alla invånare i hela landet – även i skärgården – ha möjlighet att lämna sina förpackningar fastighetsnära. Vidare ska även matavfall och restavfall samlas in på samma plats. I höstas gjordes en ändring i avfallsförordningen som innebär att dessa platser inte behöver ligga inom 400 meter från bostaden – vilket annars är huvudregeln – om det saknas framkomlig eller farbar väg. Nu har fastighetsägarna på Gistholmen fått ett brev där det framgår att de ska åka till fastlandet när Roslagsvatten inför så kallade loopstationer.

– Det är helt vansinnigt. Det blir ungefär fyrtio distanser fram och tillbaka för att kasta sopor, säger Stefan Andersson på Gistholmen.

I dagsläget samlas restavfallet in med båt från Gistholmens bryggor och förpackningar lämnas på närliggande Ingmarsö. Där har Roslagsvatten inte kunnat hitta en lösning för var loopstationerna ska placeras, eftersom inga markägare är villiga att upplåta mark för insamlingen.

Många Ingmarsöbor har upplevt att de befintliga återvinningsstationerna ofta blivit överfulla. Kan det ha vara därför de inte vill ha loopstationerna på sin mark?

– Det är ingenting vi fått till oss att det skulle vara problem med de befintliga i någon större utsträckning. Men med de här nya insamlingsplatserna vill vi säkerställa att behållarna inte blir fulla och att vi har system för det, säger Peter Nyström, avfallschef på Roslagsvatten.

Vad tänker du om insamling på fastlandet för Gistholmsborna ur miljösynpunkt?

– Det kommer att finnas ett alternativ om man tror det kommer innebära ökade transporter. Vi kommer att ha det vi kallar en auktoriserad aktör som kan komma hem till en och hämta avfallet och ta det till fastlandet. Det blir såklart en kostnad för det som kommunfullmäktige beslutar om maxtaxa för.

Kommer fastighetsägarna på Gistholmen få lägre avgift för sophanteringen om de själva ska transportera det till fastlandet?

– Ja, den blir betydligt lägre. Med den taxa som gäller idag så kostar det 3 200 kronor per år om man har gemensam insamlingsplats i skärgården. Lämnar man det själv på faslandet är taxan 1 695 kronor.

…ordförande i Bostadsarrendatorernas riksorganisation BARO:

Hur ser utvecklingen ut för arrendeavgifterna i Stockholms skärgård?

– Vi ser samma trend i skärgården som i övriga landet. Arrendeavgifterna stiger kraftigt och markägare vill ofta ha betydligt större höjningar än vanliga indexuppräkningar. Problemet är att man i många fall utgår från värdet på fastigheter, trots att det egentligen är råmark som arrenderas ut. Hus, bryggor, vägar och annan utveckling har ofta bekostats av arrendatorerna själva. När arrendet höjs flyttas värde från arrendatorn till markägaren, samtidigt som värdet på arrendatorns investeringar minskar.

Vilka är de vanligaste konflikterna mellan markägare och arrendatorer?

– Avgiftshöjningarna är den stora frågan, men det handlar också om vilka rättigheter arrendatorn har på marken. Det kan röra sig om allt från trädfällning och vägar till vilka förändringar man får göra på tomten. Vi ser också konflikter när mark byter ägare eller går vidare genom arv. Då kommer ibland nya ägare in och vill höja arrendena kraftigt, vilket ofta leder till tvister.

Hur trygg är man som arrendator om markägaren vill höja avgiften eller säga upp arrendet?

– Bostadsarrendatorer har ett starkt besittningsskydd och kan normalt inte sägas upp så länge de sköter sina åtaganden. Men många upplever ändå en otrygghet. Arrendeavtal löper ofta på fem år och om en tvist tar två eller tre år att lösa återstår kanske bara ett år innan nästa förhandling börjar. Det skapar en ständig oro och stress för många arrendatorer.

Vad händer med skärgården om arrendekostnaderna fortsätter att stiga?

– Vi riskerar att få en skärgård där bara de mest välbeställda har råd att bo kvar. Redan i dag ser vi en avfolkning på många håll. Om kostnaderna fortsätter att öka blir det svårare för vanliga familjer att bo året runt. Då försvagas också de lokala gemenskaperna, samtidigt som viktiga funktioner som beredskap, sjöräddning och närvaro i skärgården påverkas.

Vilka förändringar vill BARO se för att stärka arrendatorernas ställning?

– Vi arbetar både för att förändra hur dagens lagstiftning tillämpas och för att få till stånd lagändringar. Just nu tittar vi bland annat på norska lösningar som bygger på avgöranden i Europadomstolen. Där finns ett starkare skydd för arrendatorer och större möjligheter till friköp. Vi tror att det finns erfarenheter därifrån som också skulle kunna vara värdefulla i Sverige. Det går långsamt, men vi märker att frågorna får allt större uppmärksamhet.

Dags igen för sill och snaps, små grodor och yviga blomsterkransar på sned! Fira det svenskaste och somrigaste vi har – midsommarafton – på någon av skärgårdens öar. Här listar vi ett axplock av firanden från norr till söder.

BJÖRKÖ-ARHOLMA

Vi klär stången kvällen innan, kl 19. Kom och hjälp till. På midsommarafton börjar festen kl 13. Då blir det dans kring den lövade stången, kaffeservering, lotterier och lekar. Hembygdsgården, Stora Marumsvägen 13.

BLIDÖ

Blidögårds byalag bjuder in till det sedvanliga firandet i Almvik 13.00 då vi tillsammans klär stången. Ta gärna med blommor! Det blir musik och danslekar, och Badhusföreningen står för servering. På midsommardagen – från 11.00 – loppis i Blidö Kyrkallé.

NORRÖRA

Vi träffas kl 10 på Midsommarängen och klär stången tillsammans. Kl 15 blir det dans, lekar, fiskdamm och lotteri. Kaffe och kakor finns till försäljning.

VAXHOLM

Midsommarfirande på Lägret i Vaxholm med midsommarstång, spelmän och folkdanslag kl 10-16. Stångresning, dans med Waxholms Folkdansgille och ringlekar. Ta gärna med en picknickkorg och en filt att sitta på.

GRINDA

Vi firar enligt tradition med special midsommarmeny på Wärdshuset och dans kring midsommarstången! Midsommarstången klädes som vanligt och alla är varmt välkomna att plocka blomster, binda kransar och smycka midsommarstången på midsommaraftons morgon. Vi tjyvstartar redan på torsdag kväll med förberedelse av att risa & resa stången, om man vill hjälpa till så är man hjärtligt välkommen.

MÖJA

Midsommarfest på Möja dansbana med mat, konsert, femkamp för hela familjen och midsommardisco på kvällen. Los Grillos & Bar serverar midsommargott, burgare, dryck och sommardrinkar. Arvid & Rasmus spelar folkmusik med nyckelharpa och senare på kvällen står DJ Leon redo med varsitt set av sommarhits och dansgolvsfavoriter. Kl 16-01. Gratis inträde fram till kl 21, därefter Från 21.00 kostar det 195 kr i dörren (175 kr förköp – förköp rekommenderas då vi har max 600 biljetter!)

SANDHAMN

Midsommarfirande på Adolfs torg kl 15 med traditionsenliga lekar och dans för alla, stora som små. Midsommartåg med musik, sång och ringlekar genom byn. 13.45 samlas vi vid ”Eskils torg” (Bytorget) för vandring till firandet med gånglåt.

STAVSNÄS

Vi firar traditionsenligt med start kl. 14 i Sommarhamn. Midsommaraftons morgon kl. 10 samlas vi och dekorerar stången med blommor. Därefter reser vi stången. Kom gärna och ta med er blommor! Det behövs även starka armar för resningen. Sångframträdande, lekar, fiskdamm och lotteriförsäljning. Fina priser utlovas.

DJURÖ

Vi träffas kl 10 och klär stången. Kl 13.30 samlas vi igen och reser stången och kl 14 börjar dansen och lekarna med Djurö spelmän. Lotteri, säckhoppning, dragkamp, festis och tilltugg till barnen.

MUSKÖ

Muskö hembygdsförening inleder dagen med insamling av blommor för att sen klä stången kl.11. Under dagen blir det dans runt stången och musik av Muskökören och musiker. Föreningen bjuder barn på glass och serveringen är öppen till 14.

ÅRSTA HAVSBAD

Årsta havsbads stugägareföreningar håller sitt årliga firande. Midsommarstången kläs redan på torsdagen 18 juni kl.19. På midsommarafton avgår kortegen från affären på torget kl.11. Under dagen blir det dans och lekar på dansbanan och det finns fiskdamm, lotter, sockervadd och fika och korv till försäljning. På kvällen blir det dans och musik med Active Music mellan 20 och 23.

GÅLÖ HAVSBAD

Stången reses klockan 11 och sedan blir det lekar, dragkamp och dans. Den årliga pannkaksätartävlingen går av stapeln klockan 11:45. Sista dansen är klockan 15:30.

Nässlingen var en av hamnarna som fick bidrag från EU-projektet Seastop. Enligt avtalet ska hamnen vara öppen för allmänheten i minst tio år efter projektets avslut, men den är sedan flera år tillbaka stängd.

EU-projektet Seastop var ett projekt som pågick mellan 2017 och 2021. Syftet var att utveckla service i en rad befintliga gästhamnar i Stockholm, Åbo och Åbolands skärgårdar. En av gästhamnarna som fick bidrag var den på ön Nässlingen i Österåkers kommun. Pengarna gick bland annat till y-bommar, bojar, elarbeten och toaletter. Enligt avtalet ska hamnen vara öppen för allmänheten i tio år efter att projektet avslutats, men hamnen i Nässlingen var stängd förra sommaren och enligt ägaren Johan Pedersén har han lagt ner Nässlingen.

– 2017 var det full verksamhet hos oss, men sedan dess har det hänt en massa saker. De som drev krogen började ha stängt utan att meddela det och båtar som kom för att äta började bråka med mig som hyresvärd, säger han.

Enligt Johan Pedersén pågår ett stort renoveringsarbete i hamnen.

– När det kommer båtar försöker vi göra dem uppmärksamma att det inte är lämpligt att ligga i anslutning till hamnen.  

Johan Pedersén säger att den service man fått bidrag till flyttats till en annan plats och att man därför följer gällande avtal.

– Det anser jag att vi gör. Självklart står vi för delfinansieringen. För att upprätthålla servicegraden har vi flyttat den delen av verksamheten till min marina i Ramsmora på Ljusterö.

Värmdö kommun var så kallad Lead Partner för Seastop. Projektet fick mycket kritik för brister i upphandlingar och kommunen fick själva stå för hälften av bidraget, cirka tio miljoner kronor. Kommunen kommer nu att gå igenom hamnarna som ingick i projektet.

– Värmdö kommun genomför för närvarande en översyn av projektet Seastop, i syfte att bland annat identifiera och hantera situationer där de verksamheter som fått finansiering inte längre är aktiva eller har flyttats. När det gäller den aktuella situationen i Nässlingen utgår kommunen från de villkor som regleras i de ingångna avtalen. Enligt dessa ansvarar hamnoperatören för att bedriva verksamheten i egen regi under minst tio år efter projektets avslut, och anläggningarna ska under denna period vara tillgängliga för allmänheten. Mot denna bakgrund pågår nu en analys av hur den aktuella stängningen förhåller sig till avtalskraven. Kommunen behöver först göra en noggrann bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet innan man kan ta slutlig ställning. Om det skulle visa sig att avtalsåtagandena inte uppfylls, kommer kommunen att hantera frågan i enlighet med de rättigheter och skyldigheter som följer av avtalet, skriver Anette Niska-Andersson, presschef vid Värmdö kommun.

Bidragen till Nässlingen uppgick till cirka 45 000 euro. Hamnen har varit stängd sedan 2023.

I sommar får barn på Ljusterö chansen att skapa en egen teaterföreställning – från idé till färdig premiär. Bakom satsningen står Sarah Schäfer och Solrosens ideella förening, som hoppas kunna erbjuda ett kreativt alternativ till öns många idrotts- och seglarläger.

Sarah Schäfer har bott på Ljusterö de senaste åren, men hennes koppling till ön sträcker sig betydligt längre tillbaka. Här har hon tillbringat somrarna sedan barndomen, då hennes morföräldrar var fastboende på ön. Efter utbildning inom regi och produktion vid Stockholms filmskola flyttade hon tillbaka för att arbeta med ett långfilmsmanus, och det var då idén om ett teaterläger växte fram.

– Det finns mycket sport och seglarläger, men inte så många kreativa möjligheter för barn. Jag älskade själv teaterläger när jag var liten och kände att det vore roligt att skapa något liknande här, säger hon.

Lägret arrangeras under veckorna 28 och 29 och riktar sig främst till barn mellan cirka sju och femton år, men utan hård åldersgräns åt något håll. Under två veckor ska deltagarna tillsammans utveckla en välkänd berättelse till en egen teaterföreställning. Utgångspunkten kan vara exempelvis Pippi Långstrump eller Madicken, men barnen får själva vara med och påverka handlingen.

– Vi vill att barnen ska vara medskapare från början. Om de tycker att mod, vänskap eller utanförskap är viktiga teman så väver vi in det i berättelsen. Kanske utspelar sig pjäsen på månen i stället för i Astrid Lindgrens värld, säger Sarah Schäfer.

Förutom skådespeleri får deltagarna prova på hela processen bakom en föreställning. De kommer att bygga kulisser, skapa kostymer och delta i planeringen inför avslutningsföreställningen, som visas för föräldrar och andra intresserade.

Lägret hålls på Granliden och dagarna kommer att innehålla teaterövningar, improvisation, repetitioner och skapande verksamhet, men också tid för bad, utflykter och andra sommaraktiviteter.

– Det ska inte kännas som ett bootcamp eller en skola. Framför allt ska det vara roligt, säger Sarah Schäfer.

Intresset verkar redan vara stort. När en första intresseanmälan skickades ut tidigare i år fick hon respons från omkring 40 familjer, och de första anmälningarna har redan kommit in. Målet är att ta emot mellan 15 och 25 deltagare.

Sarah Schäfer hoppas att lägret ska passa alla barn, även dem som aldrig stått på en scen tidigare.

– Man behöver inte kunna något om teater. Även den som inte vill stå i centrum kan vara med och bygga kulisser eller hjälpa till bakom scenen. Det viktiga är att få vara en del av något kreativt tillsammans med andra, säger hon.

Mer information om lägret och anmälan finns på www.sommarlagersolrosen.com.

När M/Y Lilian II byggdes i Stockholm för 110 år sedan utgjorde den Sveriges dittills största lustjakt. Efter ett långt liv utomlands är fartyget nu tillbaka i staden där det en gång byggdes.

Inramningen kunde knappast varit bättre när M/Y Lilian i strålande väder under Skärgårdsbåtens dag anlände till Vaxholm i onsdags förra veckan. Folkfest, marknad, blåsorkester och massor med folk mötte fartyget som för bara några decennier sedan vara nära att säljas som skrot, men som räddades i sista stund. Kön med människor som ville kliva ombord och titta på det unika fartyget var lång.

– Lilian beställdes av dansken Emil Glückstadt som var en av Europas rikaste människor på den tiden. Han var ledare för Landsmandsbanken som var Danmarks största bank, berättar Stefan Iwanowski från Motor Yacht Society (MYS).

Lilian ritades av båtkonstruktören Carl Gustav Pettersson och byggdes på Södra varvet i Stockholm 1916. Den seglades därefter ned till Köpenhamn, men Emil Glückstedts lycka vände ganska snart efteråt.

– Han hade båten i Köpenhamn fram till 1923 då han dog efter att varit inblandad i ett ekonomiskt kaos av digniteten att Danmark höll på att gå i konkurs, säger Stefan Iwanowsky.

Därefter gick Lilian igenom en rad ägarkonstellationer innan hon 1980 var på väg att förpassas till historien.

– Det var en kille som köpt henne och konstaterat att han åtminstone kunde få någonting för fartygsventilerna, men resten tyckte han var skrot. Han släpade iväg henne för skrotning när Hilary och Scott Pereira fick syn på henne.

Det brittiska paret bodde redan på en kanalbåt i Themsen i London men letade efter en större bostad. De beslöt sig att köpa fartyget och renoverade det varsamt under flera år. Förra året valde paret att försöka hitta en ny ägare till fartyget.

– De kontaktade oss på MYS och frågade om vi var intresserade av att ta över henne. De ville inte att båten skulle hamna i händerna på någon som förstör det fantastiska orörda arvet. 

Förra året genomfördes en ceremoni i Västervik där Hilary överlämnade ett pund till ordförande för MYS.

– Med det pundet köpte vår ordförande Lilian, ett pund som vi dessutom inte behövde stå för själva. Det är en fantastiskt rörande och imponerande historia, säger Stefan Iwanowsky.

Men att ta emot fartyget var inte självklarhet för föreningen.

– Vi hade en diskussion om det var för stort för oss och om tillräcklig många medlemmar skulle engagera sig, men efter lite funderande bestämde  vi oss för att tacka ja. Det var ett för vackert erbjudande för att avböja.

En rundvandring i det 30 meter långa och fem meter breda fartyget ger en levande bild av hur dåtidens överklass levde. I fören av fartyget fanns tjänstefolkets utrymme. De hade en egen ingång till matsalen. Den stora delen av fartyget tillhörde herrskapet. Herrarna och damerna hade bland annat varsin salong där man umgicks med sina vänner efter middagen.

– Här är en mathiss, säger Stefan Iwanowski och visar hur maten hissades upp till matsalen. 

Ute på däcket, mitt bland besökarna, står Scott Pereira och svabbar däcket. Han är inte alltför ledsen över att skiljas från sitt tidigare hem.

– Det är i bra händer. Min fru brukar säga att det är som barn som en dag kommer att flytta hemifrån. Vi kan komma på besök, det vore trevligt, säger han.

Han ångrar inte att de en gång köpte båten, även om det ibland känts motigt.

– Det hade inte varit ute till havs på nästan 50 år, det var närmast ett vrak. Men vi fick ut det på vattnet igen. Båtar är menade att köras, man tar hand om det bättre då, säger han.

Lilians nya hem kommer att bli Djurgårdsvarvet.

– Vi kommer att använda henne som mötesplats och centrum för svensk båtkultur. Vi hoppas att hon ska bli en central plats och som hjälper oss sprida uppmärksamhet kring det fantastiska kulturarvet vi har. Sedan ska vi fortsätta som Scott och Hilary och försöka förbättra henne men med respekt för att det är en 110 år gammal båt i museiskick. Vi ska inte byta ut saker bara för att det ska se nytt ut. Hon ska alltid se ut som en båt som är byggd och har använts sedan 1916, säger Stefan Iwanowski.