Ejdern är tillbaka i skärgården igen efter övervintringen i södra Östersjön. Än så länge finns det inga tecken på att den stora dykanden vare sig ökat eller minskat i antal. 

– En snabb sökning i Artportalen visar inte på någon remarkabelt dålig situation, säger Niklas Aronsson vid BirdLife Sverige.

– Det är mycket färre ejdrar än för 20 år sedan, men ungefär lika många som de senaste tio åren. 

Svensk Fågeltaxering vid Lunds universitet följer kontinuerligt fågelarternas utveckling. Forskarna har inga siffror för antalet ejdrar i år. Deras inventering sker i senare delen av maj.

– Däremot har arten minskat stort i antal sedan toppen på 1990-talet, säger Martin Green, en av de forskare som ansvarar för Svensk Fågeltaxering. 

– Nationellt handlar det om en nedgång på 60–70 procent sedan dess. Men då hade antalet ejdrar ökat i princip obrutet under stora delar av andra halvan av 1900-talet.

Ejdern anländer till skärgården i månadsskiftet mars/april. De ligger och guppar på fjärdarna med sin karakteristiska kroppsprofil, kilformade näpp och läte. Under 2025 rapporterades en ökning på västkusten, men arten är fortsatt rödlistad och starkt hotad nationellt.

Niklas Aronsson ger tre tänkbara förklaringar till varför antalet ejdrar minskat kraftigt under 2000-talet:

• Ejderns snabba minskning sammanfaller med en snabb ökning av havsörn. Under slutet av 1900-talet var havsörnen nästan försvunnen i Sverige efter att ha drabbats svårt av miljögifter och hård jakt. De senaste 30 åren har antalet havsörnar gått från att i princip vara helt borta till dagens 1 400 häckande par. Havsörnarna tar främst ejderns ungar och ejderhonorna (ådorna) medan hannarna (gudingarna) klarar sig bättre för att de lämnar häckplatsen tidigare.

• Minkbeståndet i Sverige utgör ett stort hot mot markhäckande fåglar i skärgården.

• Ejdern äter blåmusslor. De har blivit färre och mindre i storlek.

Även tiaminbrist har förts fram som en tänkbar förklaring till det minskade antalet ejdrar.

I Stockholms skärgård och på Åland är frustrationen stor över det minskade antalet ejdrar.

Men Niklas Aronsson säger att det kan röra sig om en ”normalisering”:

– Havsörn och ejder har ju ett mångtusenårigt förhållande, som går tillbaka åtminstone till senaste istiden. Sedan utrotades havsörnen nästan och då växte antalet ejdrar snabbt. Nu är havsörnen tillbaka och då krymper ejderpopulationen.