Tvisten om parkerings– och båtplatser på fastlandet slutade med att Löparö Tomtägareförening får avstå en brygga och flera parkeringsplatser. Nu riktar föreningen skarp kritik mot Lantmäteriet.

Tomtägareförening fick inte prövningstillstånd i Mark- och miljööverdomstolen. Dom hos Mark- och miljödomstolen och beslut hos Lantmäteriet vann därför laga kraft 11 mars i år.

– Förutom att vi blir av med en hel brygga och flera parkeringsplatser är Lantmäteriets argument för att bilda den nya gemensamhetsanläggningen undermåliga, säger Thomas Cederholm, styrelseledamot i Löparö Tomtägareförening.

– Ett antal fastigheter utanför föreningen ansluts dessutom med tvång till den nya gemensamhetsanläggningen och tvingas betala för att ingå i något de inte vill vara med i.

Urö brygga i Bergshamra är en viktig knutpunkt på fastlandet för de åtta permanentboenden på Löparö samt ett stort antal fritidsboende. Här parkerar de boende på norra Urö sina bilar och här har de båtplatser.

Men för snart tio år sedan började en tvist om vem som hade rätt till Urös parkeringar och båtplatser vid bryggorna.

Johan och Anna Pensar, som planerade att bygga en skärgårdsby på Löparö, ville se en ny fördelning av platserna i en ny så kallad gemensamhetsanläggning. De ville även få en väg, ett upplag och färjeangöring på Löparö Tomtägareförenings mark.

På Urö har det hittills funnits 145 parkeringsplatser och 110 båtplatser. Tomtägareföreningen använder 122 p-platser, nio fastigheter har servitut, elva platser är hyrda och tre är gästplatser.

Vintertid upplåter Löparö Tomtägareförening en del av parkeringen för öns övriga cirka 110 fastigheter på grund av den vintergångbro som förbinder Löparö med Urö.

Kraven från makarna Pensar startade en kedja av skrivelser, domslut och överklaganden. Under åren som gått har Lantmäteriet bildat två nya gemensamhetsanläggningar (och fått bakläxa på en). Mark- och miljödomstolen (MMD) har dömt två gånger, högsta instans, Mark- och miljööverdomstolen (MMÖD), har fastställt en dom.

Tvisten har färdats två varv genom domstolar och myndigheter till okänd kostnad för samhället. Advokatkostnaderna för parterna ligger hittills på över 600 000 kronor.

Till slut blev det en förlust för Löparö Tomtägareförening med 82 medlemmar samt fem ytterligare parter efter att MMD slagit fast Lantmäteriets senaste uppdelning av Urö.

– Vi blir av med hela södra bryggan med 25 möjliga båtplatser och tolv meter lastbrygga, som är föreningens enda angörning för gods och transporter på fastlandet, säger Thomas Cederholm.

– Förening blir också av med tre parkeringsplatser utan ersättning. Ytterligare fem medlemmar blir av med extra båtplatser. Tre av våra mångåriga hyresgäster måste sägas upp. Trots det blir tre av våra egna medlemmar utan båtplats.

– De fastighetsägare som har tvingats in i den här processen av Lantmäteriet får dessutom betala närmare 250 000 för en parkeringsplats och en båtplats, fortsätter Thomas Cederholm.

Löparö Tomtägareförening menar att Lantmäteriet drivit genom bildande av gemensamhetsanläggningen godtyckligt och i strid med äganderätten.

– Det heter att minsta möjliga intrång ska gälla, men Lantmäteriet kör över oss och tar en hel brygga och berövar oss 22 båtplatser och en lastbrygga, säger Thomas Cederholm.

– Vi får inte heller någon ekonomisk ersättning för att Lantmäteriet tar vår brygga. Vi ersätts inte för förlorad intäkt för de förlorade båtplatserna, får ingen ersättning för anläggningskostnaden för bilplatserna och den hyresförlust vi drabbas av på grund av uppsägningar. 

”Tråkig följd av lagen”

Att vissa hyresgäster blir drabbade är tyvärr en tråkig följd av lagstiftningens utformning, anser förrättningslantmätare Samuel Norrlin på Lantmäteriet. Som gjorde den andra och slutgiltiga förrättningen på Urö.

Lantmäteriet tog hela södra bryggan på Urö med 22 platser för ett behov av 14. Är det minsta möjliga intrång?

– Ja. Lantmäteriet bildade förutom gemensamhetsanläggningen även ett servitut för angöringsplats för färja, vilket gjorde att vi bedömde att det inte fanns utrymme för mer än 14 båtplatser vid den södra bryggan. Lantmäteriets beslut överklagades och Mark- och miljödomstolen upphävde servitutet för färjeplatsen, men lät beslutet om gemensamhetsanläggningen stå fast.

Varför får Löparö Tomtägareförening (LTF) inte någon ekonomisk ersättning för bryggan som föreningen förlorar i den nya gemensamhetsanläggningen (ga:15)? 

– Det stämmer inte, LTF ersätts för marknadsvärdeminskningen och får dessutom en del av den beräknade vinsten. Marknadsvärdeminskningen är värderad till 1 280 000 kr. Ersättningen är inte uppdelad på vilken del som avser bryggan och vilken del som avser parkeringsplatsen. 

Ett antal fastigheter utanför LTF ansluts med tvång till ga:15. Två fastigheter med servitut och även del i annan ga på fastlandet tvingas med. Fastigheterna vinner ingenting på deltagande i ga:15. Tvärtom kommer de att få betala närmare 200 000 kr vardera i anslutningsavgift. Hur resonerar ni kring detta?

– Lantmäteriet har följt Anläggningslagens regler. För det första krävs att fastighetsägaren eller någon annan som ska delta i gemensamhetsanläggningen yrkar på att fastigheten ska delta i gemensamhetsanläggningen. För det andra säger lagen att en fastighet ska anslutas till en gemensamhetsanläggning om anläggningen är av väsentlig betydelse för fastigheten, även om det är mot fastighetsägarens vilja. 

– Mark- och miljödomstolen delade Lantmäteriets bedömning av vilka fastigheter som ska ingå i ga:15. Dessutom får fastigheterna visst en fördel av att gå med i gemensamhetsanläggningen i och med att marknadsvärdeökningen för de deltagande fastigheterna överstiger den ersättning som de ska betala till LTF 

Hur kommer det sig att lantmätaren tvingar in vissa fastigheter och inte andra i en gemensamhetsanläggning? Tomtägareföreningen tvingas nu på grund av platsbrist säga upp mångåriga hyresgäster som Lantmäteriet inte tycker har väsentligt behov av att delta i anläggningen. 

– Det är som sagt Anläggningslagens regelverk som tvingar in vissa fastigheter i ga:n… Att sedan vissa hyresgäster blir drabbade är tyvärr en tråkig följd av lagstiftningens utformning.