Hyran på en miljon kronor i månaden knäckte bolaget. Anrika Waxholms hotell har ansökt om konkurs, men planerar att hålla öppet under november.

Redan i juni sade nuvarande operatör av Waxholms hotell upp hyresavtalet med fastighetsägaren Artmax. Enligt vd Thérèse Liljeqvist handlade beslutet om att hyran var för hög. Tanken var att verksamheten skulle lämnat sista september, men man valde att fortsätta under oktober för att ge fastighetsägaren mer tid att hitta en ny operatör. Förlusterna visade sig dock för stora och i slutet av förra veckan ansökte bolaget om konkurs.

– Det är klart att det är ett supertufft beslut, men det har inte gått att hitta någon annan lösning. Jag hade velat ha en lägre hyra baserad på omsättning. Nu betalar vi nästan en miljon kronor i månaden, det går inte, säger Thérèse Liljeqvist.

Enligt  Thérèse Liljeqvist är hyran högre än de finaste hotellen i de bästa lägena i centrala Stockholm om man ser till antal rum och försäljningsmix. Men till skillnad från de hotellen kommer Waxholms hotells intäkter främst från restaurangverksamheten.

– Vi är egentligen en restaurang med hotellrum. Det är så få rum på hotellet och det är rummen som genererar resultat.

Kristoffer Ultenius, vd på Artmax, håller inte med om att hyran är för hög.

– Vi har inte gjort några ändringar i hyresavtalet som fanns när vi förvärvade fastigheten. Vår bedömning är att det är en verksamhetsfråga, säger han.

Hotellet håller fortfarande öppet, förhoppningen är att kunna ha verksamheten igång under hela november. Kristoffer Ultenius säger att man för långt gångna diskussioner med nya operatörer, men det är oklart vad som händer i december med planerade julbord. Kristoffer Ultenius hoppas att konkursförvaltaren kan fortsätta driva verksamheten. Det finns dock en risk att de som förskottsbetalt julborden riskerar att förlora sina pengar.

– Jag hoppas att en ny operatör ändå erbjuder redan inbokade gäster att utnyttja sina bokningar. Hade det varit jag som tagit över hade jag gjort det, trots mindre intäkt för att skapa goodwill.

Thérèse Liljeqvist säger att hon kan tänka sig vara kvar.

– Jag har full förståelse för om en ny operatör vill tillsätta en ny vd i så fall kommer jag göra en fin överlämning, men vill de att jag ska var kvar kan jag tänka mig det. Det viktiga är att personalen får vara kvar.

Lotsens främsta arbetsuppgift är att hjälpa fartyg genom okända vatten. Men med ett förändrat omvärldsläge är lotsen också statens första ögon ombord på främmande fartyg. Tidningen Skärgården följde med Sten Hallström på en helt vanlig arbetsdag i Mälaren.

Det är eftermiddag när Sten Hallström går ombord på den Madeiraflaggade FL Storoe. Fartyget har lossat gods från Papenburg, Tyskland i Västhamnen, Västerås. Nu gå hon tom till Estland där hon ska hämta ny last. Det är Hallström som ska föra ut torrlastaren från Västhamnen och föra henne till Södertälje, där en ny lots tar över. 

Han har arbetet inom sjöfarten i hela sitt yrkesliv och bland annat kört färjetrafik mellan Sverige och Finland, innan han utbildade sig till lots för fem år sedan.

Yrket kräver särskild utbildning men också gedigen erfarenhet av livet till sjöss.

– Man måste ha varit med om situationer som gör att man är trygg i att ta beslut under tuffa förhållanden, säger Hallström.

Vädret är fint och sikten är god när FL Storoe kastar loss. Hallström har kollat förhållandena på Sjöfartsverkets väderapp VIVA, innan han åkte hemmifrån.

– Det kommer bli en fin tur idag.

Men även om vädret ofta är den avgörande faktorn för hur arbetsdagen kommer bli är det långt ifrån det enda som spelar in. För ett par år sedan var han med om en marig situation när han lotsade ett fraktfartyg som fick motorhaveri i Köpingrännan.

– Det är väldigt smalt där och vi var tvungna att stanna och ankra och höll på att glida upp på grundbanken. Men vi klarade det med ett par meter. Det var lite pulshöjande.

Idag ska fartyget genom de snäva Hjulstasvängarna, två broöppningar och fram till slussen i Södertäljekanalen där en stor ombyggnation pågår. Kanalen är därför full med arbetspråmar, kranar och containrar.

Förutom att hjälpa fartyg som inte har lokalkännedom att ta sig fram på ett säkert sätt, är det också lotsens uppgift att vara statens första ögon ombord på främmande fartyg i svenska vatten. Om båten är dåligt skick eller lotsen på annat sätt anar ugglor i mossen kan han eller hon kontakta berörda myndigheter.

– En gång när jag kom upp på ett fartyg såg jag att lejdaren som jag just klättrat upp för var lagad med silvertejp. Då brann alla cylindrar, jag frågade vad fan de höll på med. Det var en ganska lejdback öststatare som inte tyckte det var några konstigheter direkt.

I och med det förändrade omvärldsläget är det inte bara arbetsmiljön lotsen håller koll på.

– Nu ser man ibland telefoner som är uppklistrade i frontskottet till ett hörn som filmar hela resan upp. Då kan man såklart fråga sig vad som är syftet med det.

Idag har Hallström ingenting att anmärka på. FL Storoe glider fram genom Mälaren i godan ro, med en flock hungriga måsar efter sig som spanar efter godsaker i kölvattnet. Fartyget håller runt 11 knop merparten av färden. Men vid vissa ställen får farten sättas ner. Efter Hjulstasvängarna och med den första broöppningen bakom sig kör hon genom Grönsundet. Där ligger en av Sveriges äldsta byggnader, Utöhus och på babordsidan syns ett litet kinesiskt tehus från 1700-talet som tillhör Grönsöö slott.

– De är rädda om sitt lilla tehus, det kan vara känsligt för svall så därför är det 7 knop här, säger Hallström.

På vägen passerar fartyget också en liten ögrupp som Hallström pekar ut på radarn.

– Det är Loppan, Lusen och Gneten, säger han och tillägger:

– Men det finns ingenting som heter så egentligen.

Smeknamnen på örarna är något som går från mun till mun bland lotsar och ingenting som går att söka upp på en karta.

– Man ska hålla ut minst två sjömil från dem för att inte gå på midsommargrund, det är att av många så kallade frimärken i farleden, berättar Hallström.

När fartyget närmar sig Södertälje är det mörkt ute. Arbetspråmarna ropar till varandra över den knastrande radion på kanal 68. En av dem är i färd med att sätta en påle och kan inte flytta på sig.

– Jaha, då blir vi sena, konstaterar Hallström.

För att Mälarbron ska kunna öppna krävs att alla pråmarna gör uppehåll i arbetet och lämnar plats åt fartyget. FL Storoe smyger fram i den smala kanalen och väntar på besked. Hallström ringer upp kanaloperatören.

– Tjena, Sten här. Har du nån kanalgubbe där?

Nu har en av pråmarna tappat ett stort rör i kanalen som måste röjas undan. Hallström får hålla upp fartyget mot vinden. Fören driver något. Men till slut ropar kanaloperatören att röret är bärgat och bron kan öppnas. Hallström anropar Mälarbron.

– FL Storoe här, då kommer jag på.

Den 111 meter långa torrlastaren glider sakta in i den snäva delen av kanalen. Överallt ligger arbetspråmar och trängs med kranar och byggbaracker.

– Här är målet att inte paja någonting, skrattar Hallström.

Fartyget lägger till i slussen med styrbordsidan. Hallström tackar för sig och på väg ner lämnar han över till sin lotskollega som ska ta fartyget vidare.

Just nu pågår ett intensivt arbete för att förbättra vägar och hantering av dagvatten på Yxlan. Arbetet har kommit halvvägs och planeras fortsätta fram till vintern. 

Trafikverket genomför just nu en omfattande upprustning av vägar på Yxlan. I våras genomfördes en växtinventering längs vägarna. Både skyddsvärda växter, som olika orkidéer, och invasiva arter som blomsterlupin, kanadensiskt gullris och jätteloka identifierades. Som ett första steg togs de invasiva arterna bort, vilket kräver noggrann hantering enligt EU-förordningar för att förhindra spridning.

– Det är en ganska krånglig hantering av växter, jord och massor med invasiva arter. Vi skickar det på deponi till en återvinningscentral. Det arbetet syns kanske inte så mycket men det är ett viktigt ansvar som vi har när vi arbetar med vägar och underhåll, säger Pierre Larsson, projektledare på Trafikverket,  på myndighetens webb.

Under våren har även diken rensats och fördjupats för att effektivisera dagvattenavrinning. Gamla vägtrummor byts ut mot nya, som har bättre kapacitet och hållbarhet, anpassade för att hantera mer regn och smältvatten i framtiden. Sidotrummor har bytts längs Vagnsundavägen, väg 1046 och väg 1025 till och från färjorna. Under hösten fortsätter arbetet med att byta ut vägtrummorna under vägarna. För att minimera trafikstörningar utförs arbetet nattetid, med kortare avstängningar vid trumbyten.

Framöver kommer asfaltering att ske, inledningsvis av områden med sämre beläggning. Om vädret tillåter kan vissa partier asfalteras redan denna höst. Asfaltering av hela vägsträckan, väg 1046, inklusive från bussvändslingan till färjelägena på väg 1025 planeras att utföras nattetid under 2025.

Samtidigt inleder Trafikverket i slutet av oktober en ny granskning av vägplanen för två nya färjelägen mellan Yxlan och Blidö, anpassade för en lindragen vägfärja. 

Skonaren S/Y Wetsera byggdes 1891 och döptes efter baronessan Maria Vetsera. Skeppet ligger i Öregrunds hamn och fungerar som en flytande allaktivitetslokal för unga i Öregrunds kommun. 2026 ska hon vara redo för nya äventyr till sjöss.  

– Fartyget är en råsegelskonare med råsegel på den förliga masten och slätsegel på den aktra. Totalt kan 17 segel sättas, berättar Johan Lindqvist, ordförande i föreningen Wetseras vänner.

Fartyget byggdes som en traditionell skonare på Vikens varv i Skåne 1891. Hon fick en motor installerad 1927 och blev därefter nerriggad till galeas.

– Bo Nyman i Tyresö köpte henne i början av 60-talet. Hon byggdes om till lustfartyg på Holms varv i Råå där hon fick sitt nuvarande utseende.

Fartyget ägdes från mitten på 1970-talet av Folke Dage som gjorde Östhammar till dess hemmahamn. 2010 köptes hon av ett antal Öregrundsbor som bildade den ideella föreningen ”Wetsera vänner” som totalrenoverade fartyget. Idag ligger hon vid egen brygga i Öregrunds hamn. 

– Redare och beställare av fartyget var från Höganäs.

Från början fraktade hon styckegods senare sand, kalksten och spannmål med mera och var registrerad för trafik på Västkusten och Östersjön. 

Att renovera, bygga om och reparera Wetsera, har bjudit föreningen på stora utmaningar eftersom fartyget visade sig vara i sämre skick än väntat. När hon togs upp 2013 var förhoppningen att renoveringen skulle ta högst ett halvår. Trots obehagliga överraskningar och oväntade kostnader avskräcktes inte medlemmarna att fortsätta det tålamodskrävande arbetet. Ekvirke från den kungliga odlingen på Visingsö användes för att förnya bordläggningen.

– En totalrenovering gjordes på 60-talet och därefter av föreningen på 2010-talet. Reparationer och förbyggnad har gjorts löpande under åren med bland annat nyinstallation av motor och ny rigg. 

De största bidragsgivarna i projektet är Allmänna arvsfonden och Upplands Leader (EU), men även andra. Nettointäkterna från de år Wetseras vänner ansvarat för Öregrunds gästhamn har också varit en del i finansieringen.

Vad är meningen med projektet? 

– Huvudskäl och varför allt en gång började var att vi ville ge Öregrund ett eget segelfartyg i vår fina hamn. Därefter har aktiviteterna utökas och båten fungerar bland annat som lokal för ungdomsverksamhet.

Ligger fartyget bara vid kaj?

– I avtalet med Allmänna Arvsfonden ska hon ligga vid kaj till 2026. Därefter får hon släppa på förtöjningarna och gå till sjöss. Hon är byggd och renoverad för att segla eller gå för motor, berättar Johan Lindqvist. 

Den ideella Föreningen Wetseras vänner driver projektet med i dagsläget 76 medlemmar. Många entusiaster har också varit aktiva genom åren och hjälpt till på ideell basis. Man har även hyrt in några båtbyggare för de större jobben.

– Det var riktigt kul när hon sjösattes på nytt 2021 efter flera år på land. I dagsläget arbetar vi med att göra all inredning färdig och göra henne redo för att segla. Hon är mycket uppskattad där hon ligger som ett smycke. Hon blir ofta fotograferad och finns på många Facebook/Instagramsidor. År 2022 fick vi  Östhammars kulturpris som vi är mycket tacksamma för och ser som en rejäl uppskattning.

Hur når ni fram till ungdomarna?

– Ungdomarna har än så länge inte kunnat göra så mycket åt fartyget, men vi har många olika aktiviteter som övernattningar och sjöscoutmöten på fartyget. Vi planerar att engagera ungdomarna mer ju närmare vi ska ut och segla så de lär sig sätta segel med mera. Vi har än så länge bara gått för motor från varvet till bryggan, men om några år så…Vi fortsätter med renoveringen och ungdomsverksamheten tills vi kan gå ut och segla på allvar, säger Johan Lindqvist.

Fartyget ska vara en mötesplats för fritidsaktiviteter, kurs- och utbildningsverksamhet och finns tillgänglig för möten, kalas, kurser med mera. Barn- och ungdomsverksamheter kan låna skeppet utan kostnad där det ligger i hamn. 

Nya spännande äventyr väntar det renoverade fartyget med både unga och äldre besättningsmän. Bon voyage!

Källor: Föreningen Wetseras vänner