Hyran på en miljon kronor i månaden knäckte bolaget. Anrika Waxholms hotell har ansökt om konkurs, men planerar att hålla öppet under november.

Redan i juni sade nuvarande operatör av Waxholms hotell upp hyresavtalet med fastighetsägaren Artmax. Enligt vd Thérèse Liljeqvist handlade beslutet om att hyran var för hög. Tanken var att verksamheten skulle lämnat sista september, men man valde att fortsätta under oktober för att ge fastighetsägaren mer tid att hitta en ny operatör. Förlusterna visade sig dock för stora och i slutet av förra veckan ansökte bolaget om konkurs.

– Det är klart att det är ett supertufft beslut, men det har inte gått att hitta någon annan lösning. Jag hade velat ha en lägre hyra baserad på omsättning. Nu betalar vi nästan en miljon kronor i månaden, det går inte, säger Thérèse Liljeqvist.

Enligt  Thérèse Liljeqvist är hyran högre än de finaste hotellen i de bästa lägena i centrala Stockholm om man ser till antal rum och försäljningsmix. Men till skillnad från de hotellen kommer Waxholms hotells intäkter främst från restaurangverksamheten.

– Vi är egentligen en restaurang med hotellrum. Det är så få rum på hotellet och det är rummen som genererar resultat.

Kristoffer Ultenius, vd på Artmax, håller inte med om att hyran är för hög.

– Vi har inte gjort några ändringar i hyresavtalet som fanns när vi förvärvade fastigheten. Vår bedömning är att det är en verksamhetsfråga, säger han.

Hotellet håller fortfarande öppet, förhoppningen är att kunna ha verksamheten igång under hela november. Kristoffer Ultenius säger att man för långt gångna diskussioner med nya operatörer, men det är oklart vad som händer i december med planerade julbord. Kristoffer Ultenius hoppas att konkursförvaltaren kan fortsätta driva verksamheten. Det finns dock en risk att de som förskottsbetalt julborden riskerar att förlora sina pengar.

– Jag hoppas att en ny operatör ändå erbjuder redan inbokade gäster att utnyttja sina bokningar. Hade det varit jag som tagit över hade jag gjort det, trots mindre intäkt för att skapa goodwill.

Thérèse Liljeqvist säger att hon kan tänka sig vara kvar.

– Jag har full förståelse för om en ny operatör vill tillsätta en ny vd i så fall kommer jag göra en fin överlämning, men vill de att jag ska var kvar kan jag tänka mig det. Det viktiga är att personalen får vara kvar.

Lotsens främsta arbetsuppgift är att hjälpa fartyg genom okända vatten. Men med ett förändrat omvärldsläge är lotsen också statens första ögon ombord på främmande fartyg. Tidningen Skärgården följde med Sten Hallström på en helt vanlig arbetsdag i Mälaren.

Det är eftermiddag när Sten Hallström går ombord på den Madeiraflaggade FL Storoe. Fartyget har lossat gods från Papenburg, Tyskland i Västhamnen, Västerås. Nu gå hon tom till Estland där hon ska hämta ny last. Det är Hallström som ska föra ut torrlastaren från Västhamnen och föra henne till Södertälje, där en ny lots tar över. 

Han har arbetet inom sjöfarten i hela sitt yrkesliv och bland annat kört färjetrafik mellan Sverige och Finland, innan han utbildade sig till lots för fem år sedan.

Yrket kräver särskild utbildning men också gedigen erfarenhet av livet till sjöss.

– Man måste ha varit med om situationer som gör att man är trygg i att ta beslut under tuffa förhållanden, säger Hallström.

Vädret är fint och sikten är god när FL Storoe kastar loss. Hallström har kollat förhållandena på Sjöfartsverkets väderapp VIVA, innan han åkte hemmifrån.

– Det kommer bli en fin tur idag.

Men även om vädret ofta är den avgörande faktorn för hur arbetsdagen kommer bli är det långt ifrån det enda som spelar in. För ett par år sedan var han med om en marig situation när han lotsade ett fraktfartyg som fick motorhaveri i Köpingrännan.

– Det är väldigt smalt där och vi var tvungna att stanna och ankra och höll på att glida upp på grundbanken. Men vi klarade det med ett par meter. Det var lite pulshöjande.

Idag ska fartyget genom de snäva Hjulstasvängarna, två broöppningar och fram till slussen i Södertäljekanalen där en stor ombyggnation pågår. Kanalen är därför full med arbetspråmar, kranar och containrar.

Förutom att hjälpa fartyg som inte har lokalkännedom att ta sig fram på ett säkert sätt, är det också lotsens uppgift att vara statens första ögon ombord på främmande fartyg i svenska vatten. Om båten är dåligt skick eller lotsen på annat sätt anar ugglor i mossen kan han eller hon kontakta berörda myndigheter.

– En gång när jag kom upp på ett fartyg såg jag att lejdaren som jag just klättrat upp för var lagad med silvertejp. Då brann alla cylindrar, jag frågade vad fan de höll på med. Det var en ganska lejdback öststatare som inte tyckte det var några konstigheter direkt.

I och med det förändrade omvärldsläget är det inte bara arbetsmiljön lotsen håller koll på.

– Nu ser man ibland telefoner som är uppklistrade i frontskottet till ett hörn som filmar hela resan upp. Då kan man såklart fråga sig vad som är syftet med det.

Idag har Hallström ingenting att anmärka på. FL Storoe glider fram genom Mälaren i godan ro, med en flock hungriga måsar efter sig som spanar efter godsaker i kölvattnet. Fartyget håller runt 11 knop merparten av färden. Men vid vissa ställen får farten sättas ner. Efter Hjulstasvängarna och med den första broöppningen bakom sig kör hon genom Grönsundet. Där ligger en av Sveriges äldsta byggnader, Utöhus och på babordsidan syns ett litet kinesiskt tehus från 1700-talet som tillhör Grönsöö slott.

– De är rädda om sitt lilla tehus, det kan vara känsligt för svall så därför är det 7 knop här, säger Hallström.

På vägen passerar fartyget också en liten ögrupp som Hallström pekar ut på radarn.

– Det är Loppan, Lusen och Gneten, säger han och tillägger:

– Men det finns ingenting som heter så egentligen.

Smeknamnen på örarna är något som går från mun till mun bland lotsar och ingenting som går att söka upp på en karta.

– Man ska hålla ut minst två sjömil från dem för att inte gå på midsommargrund, det är att av många så kallade frimärken i farleden, berättar Hallström.

När fartyget närmar sig Södertälje är det mörkt ute. Arbetspråmarna ropar till varandra över den knastrande radion på kanal 68. En av dem är i färd med att sätta en påle och kan inte flytta på sig.

– Jaha, då blir vi sena, konstaterar Hallström.

För att Mälarbron ska kunna öppna krävs att alla pråmarna gör uppehåll i arbetet och lämnar plats åt fartyget. FL Storoe smyger fram i den smala kanalen och väntar på besked. Hallström ringer upp kanaloperatören.

– Tjena, Sten här. Har du nån kanalgubbe där?

Nu har en av pråmarna tappat ett stort rör i kanalen som måste röjas undan. Hallström får hålla upp fartyget mot vinden. Fören driver något. Men till slut ropar kanaloperatören att röret är bärgat och bron kan öppnas. Hallström anropar Mälarbron.

– FL Storoe här, då kommer jag på.

Den 111 meter långa torrlastaren glider sakta in i den snäva delen av kanalen. Överallt ligger arbetspråmar och trängs med kranar och byggbaracker.

– Här är målet att inte paja någonting, skrattar Hallström.

Fartyget lägger till i slussen med styrbordsidan. Hallström tackar för sig och på väg ner lämnar han över till sin lotskollega som ska ta fartyget vidare.

Just nu pågår ett intensivt arbete för att förbättra vägar och hantering av dagvatten på Yxlan. Arbetet har kommit halvvägs och planeras fortsätta fram till vintern. 

Trafikverket genomför just nu en omfattande upprustning av vägar på Yxlan. I våras genomfördes en växtinventering längs vägarna. Både skyddsvärda växter, som olika orkidéer, och invasiva arter som blomsterlupin, kanadensiskt gullris och jätteloka identifierades. Som ett första steg togs de invasiva arterna bort, vilket kräver noggrann hantering enligt EU-förordningar för att förhindra spridning.

– Det är en ganska krånglig hantering av växter, jord och massor med invasiva arter. Vi skickar det på deponi till en återvinningscentral. Det arbetet syns kanske inte så mycket men det är ett viktigt ansvar som vi har när vi arbetar med vägar och underhåll, säger Pierre Larsson, projektledare på Trafikverket,  på myndighetens webb.

Under våren har även diken rensats och fördjupats för att effektivisera dagvattenavrinning. Gamla vägtrummor byts ut mot nya, som har bättre kapacitet och hållbarhet, anpassade för att hantera mer regn och smältvatten i framtiden. Sidotrummor har bytts längs Vagnsundavägen, väg 1046 och väg 1025 till och från färjorna. Under hösten fortsätter arbetet med att byta ut vägtrummorna under vägarna. För att minimera trafikstörningar utförs arbetet nattetid, med kortare avstängningar vid trumbyten.

Framöver kommer asfaltering att ske, inledningsvis av områden med sämre beläggning. Om vädret tillåter kan vissa partier asfalteras redan denna höst. Asfaltering av hela vägsträckan, väg 1046, inklusive från bussvändslingan till färjelägena på väg 1025 planeras att utföras nattetid under 2025.

Samtidigt inleder Trafikverket i slutet av oktober en ny granskning av vägplanen för två nya färjelägen mellan Yxlan och Blidö, anpassade för en lindragen vägfärja. 

Skonaren S/Y Wetsera byggdes 1891 och döptes efter baronessan Maria Vetsera. Skeppet ligger i Öregrunds hamn och fungerar som en flytande allaktivitetslokal för unga i Öregrunds kommun. 2026 ska hon vara redo för nya äventyr till sjöss.  

– Fartyget är en råsegelskonare med råsegel på den förliga masten och slätsegel på den aktra. Totalt kan 17 segel sättas, berättar Johan Lindqvist, ordförande i föreningen Wetseras vänner.

Fartyget byggdes som en traditionell skonare på Vikens varv i Skåne 1891. Hon fick en motor installerad 1927 och blev därefter nerriggad till galeas.

– Bo Nyman i Tyresö köpte henne i början av 60-talet. Hon byggdes om till lustfartyg på Holms varv i Råå där hon fick sitt nuvarande utseende.

Fartyget ägdes från mitten på 1970-talet av Folke Dage som gjorde Östhammar till dess hemmahamn. 2010 köptes hon av ett antal Öregrundsbor som bildade den ideella föreningen ”Wetsera vänner” som totalrenoverade fartyget. Idag ligger hon vid egen brygga i Öregrunds hamn. 

– Redare och beställare av fartyget var från Höganäs.

Från början fraktade hon styckegods senare sand, kalksten och spannmål med mera och var registrerad för trafik på Västkusten och Östersjön. 

Att renovera, bygga om och reparera Wetsera, har bjudit föreningen på stora utmaningar eftersom fartyget visade sig vara i sämre skick än väntat. När hon togs upp 2013 var förhoppningen att renoveringen skulle ta högst ett halvår. Trots obehagliga överraskningar och oväntade kostnader avskräcktes inte medlemmarna att fortsätta det tålamodskrävande arbetet. Ekvirke från den kungliga odlingen på Visingsö användes för att förnya bordläggningen.

– En totalrenovering gjordes på 60-talet och därefter av föreningen på 2010-talet. Reparationer och förbyggnad har gjorts löpande under åren med bland annat nyinstallation av motor och ny rigg. 

De största bidragsgivarna i projektet är Allmänna arvsfonden och Upplands Leader (EU), men även andra. Nettointäkterna från de år Wetseras vänner ansvarat för Öregrunds gästhamn har också varit en del i finansieringen.

Vad är meningen med projektet? 

– Huvudskäl och varför allt en gång började var att vi ville ge Öregrund ett eget segelfartyg i vår fina hamn. Därefter har aktiviteterna utökas och båten fungerar bland annat som lokal för ungdomsverksamhet.

Ligger fartyget bara vid kaj?

– I avtalet med Allmänna Arvsfonden ska hon ligga vid kaj till 2026. Därefter får hon släppa på förtöjningarna och gå till sjöss. Hon är byggd och renoverad för att segla eller gå för motor, berättar Johan Lindqvist. 

Den ideella Föreningen Wetseras vänner driver projektet med i dagsläget 76 medlemmar. Många entusiaster har också varit aktiva genom åren och hjälpt till på ideell basis. Man har även hyrt in några båtbyggare för de större jobben.

– Det var riktigt kul när hon sjösattes på nytt 2021 efter flera år på land. I dagsläget arbetar vi med att göra all inredning färdig och göra henne redo för att segla. Hon är mycket uppskattad där hon ligger som ett smycke. Hon blir ofta fotograferad och finns på många Facebook/Instagramsidor. År 2022 fick vi  Östhammars kulturpris som vi är mycket tacksamma för och ser som en rejäl uppskattning.

Hur når ni fram till ungdomarna?

– Ungdomarna har än så länge inte kunnat göra så mycket åt fartyget, men vi har många olika aktiviteter som övernattningar och sjöscoutmöten på fartyget. Vi planerar att engagera ungdomarna mer ju närmare vi ska ut och segla så de lär sig sätta segel med mera. Vi har än så länge bara gått för motor från varvet till bryggan, men om några år så…Vi fortsätter med renoveringen och ungdomsverksamheten tills vi kan gå ut och segla på allvar, säger Johan Lindqvist.

Fartyget ska vara en mötesplats för fritidsaktiviteter, kurs- och utbildningsverksamhet och finns tillgänglig för möten, kalas, kurser med mera. Barn- och ungdomsverksamheter kan låna skeppet utan kostnad där det ligger i hamn. 

Nya spännande äventyr väntar det renoverade fartyget med både unga och äldre besättningsmän. Bon voyage!

Källor: Föreningen Wetseras vänner

Nämdö hembygdsförening planerar för ett nytt allaktivitetshus. Något föreningen gått ut med i sociala medier och på sin hemsida. En arkitektfirma har tagit fram tre förslag på hur huset kan komma att se ut och vart det kan stå. 

Den nya byggnaden ska fungera som ett komplement till den befintliga hembygdsgården och inrymma möjligheter till övernattning, behandlingsrum, snickeri, hantverk samt rum för lek och experiment. Så här långt har hembygdsföreningen fått ett EU-bidrag på 90 000 kronor till att ta fram ritningar och en situationsplan.

I en bidragsansökan till regionen beskriver föreningen att den tänker sig att det nya huset ska erbjuda äldre som bor isolerat runt omkring i Nämdöskärgården en plats där de kan bo tillfälligt för att få stimulans och social samvaro. Allaktivitetshuset är också tänkt att ge möjlighet till en bra fritid för de yngre samt underlätta för nya personer att bosätta sig i Nämdöskärgården. Vidare ska det användas av skolklasser som kommer för att lära sig mer om Östersjön och biosfärområden i samband med den nya nationalparken som beräknas stå klar 2025.

Föreningen har även ansökt om bidrag på 70 000 kronor, från regionen men fått avslag. Bidraget avsåg att täcka kostnader för bygglovsansökan, besök av tjänstemän från kommunen samt slutlig kostnad för arkitekt. Hur själva byggnaden ska finansieras är ännu inte klart men föreningen planerar att söka bidrag från Allmänna arvsfonden.

Av skissförslaget som tagits fram, framgår att huset är tänkt att stå på kommunens mark mellan hembygdsgården och skolan. Hembygdsföreningen vill inte kommentera projektet.

105 planerade vindkraftverk 55 kilometer utanför Sandhamn får nu nej av regeringen, tillsammans med ytterligare 12 projekt i Östersjön. Foto: Statkraft, bild från Sheringham Shoal utanför Storbritannien.

Regeringen säger nej till vindkraft i Östersjön av säkerhetsskäl. Men vindkraften och försvaret kan samarbeta, menar Markus Norström, som grundat företaget Elevated Launch. Nästa år ska han visa upp sina idéer för försvaret.

Regeringen avslog i dag ansökningarna för att bygga 13 havsvindkraftsparker i Östersjön.

– Regeringen har bedömt att det leder till oacceptabla konsekvenser för Sveriges militära försvar att bygga de aktuella projekten i Österjöområdet, sa försvarsminister Pål Jonsson på presskonferensen.

Bland de projekt som fått nej från regeringen finns vindkraftsparken Baltic Offshore Delta North, 55 kilometer öster om Sandhamn. Den ska omfatta upp till 105 bottenfasta vindkraftverk på ett cirka 377 kvadratmeter stort område. Som ett direkt resultat av regeringens besked meddelade även projektbolaget Freja Offshore att man avslutar arbetet med projekten Dyning, 45 kilometer sydöst om Oxelösund, samt Cirrus, 50 kilometer söder om Karlskrona.

”Vi beklagar regeringens beslut att avslå tillstånd till de projekt vi har i Östersjön. Naturligtvis respekterar vi Försvarsmaktens bedömning utifrån ett säkerhetsperspektiv, men tror samtidigt starkt på att det är möjligt att samexistera. Detta har bland annat gjorts framgångsrikt i Storbritannien”, skriver Statkraft, som ansökt om Baltic Offshore Delta North, i ett mejl.

Men nystartade Elevated Launch kan ha lösningen på konflikten mellan vindkraft och försvar.

– Försvarsmakten sätter fingret på hur viktigt det är att vi har full koll på luftrummet över Östersjön. I stället för att vara i vägen för befintliga radar och signalspaningssystem kan vindkraftverk utgöra en bas för nya system som tack vare framskjutet och upphöjt läge i stället förbättrar lägesbilden, säger grundaren Markus Norström.

Elevated Launch har utvecklat flera patent för hur man kan integrera olika typer av försvarssystem i vindkraftparker.

Det handlar om sensorer och det man kallar för telekrigssystem. Det är drönare och autonoma undervattensfarkoster, som kan integreras med vindkraftparker och skickas i väg på bland annat spaningsuppdrag.

Markus Norström:

– Ett vindkraftverk är ett stort torn, ofta ute i havet. Det har el, det har kommunikation i form av fiber och radiolänk som back-up. 

– Det har reservkraft i form av batterier som ofta är inbyggda i vindkraftverk. Och sammantaget så är det här en fantastiskt bra plattform för olika typer av försvarssystem. 

– Läget och höjden ger systemen större räckvidd och totalkostnaden blir låg tack vare att man samnyttjar infrastruktur.

Tidigare har Elevated Launch har fått ekonomiskt stöd av Energimyndigheten för en förstudie som genomfördes tillsammans med bland annat vindkraftsbranschen, försvarsmaterielindustrin, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), Totalförsvarsstiftelsen och Försvarsmakten.

Förstudien visar på vinster både för energiförsörjning och försvarsförmåga om man kan få samexistensen mellan försvar och vindkraft att fungera. 

Nyligen beviljade Försvarsmakten och Vinnova finansiering så att Elevated Launch kan demonstrera sina lösningar. Demonstrationen ska ske i samband med Almedalsveckan på Gotland nästa sommar.

– Det finns en del tekniska och legala frågor som måste lösas, säger Markus Norström.

– Men Försvarsmaktens engagemang bekräftar potentialen för vårt system och försvarets vilja att bidra till att vända den här målkonflikten till en synergi.

Trots intensiv skyddsjakt ökade antalet skarvar i skärgården förra året. I år minskar antalet, utom i Trälhavet.

Totalt har antalet skärgårdshäckande skarv minskat med nästan 900 bon eller 13 procent på ett år.

Mängden skarv minskat i alla inventerade områden utom i Trälhavet, en fjärd i Stockholms inre skärgård norr om Resarö.

– Fåglarna har flyttat längre in i skärgården och häckar nu på färre kolonier än föregående år, säger Oliver Karlöf, fiskbiolog på Stockholms stads idrottsförvaltning, som samordnar jakten på skarv.

– Den största samlingen utgörs av Stora Värtan, där vi på staden nu planerar en stor skyddsjakt i samarbete med länsstyrelsen samt omkringliggande kommuner och jaktlag.

Länsstyrelsen har som mål att beståndet av mellanskarv i Stockholms skärgård ska halveras från cirka 6 000 till 3 000. Skarvkolonierna hotar träd och växter på öarna och ställer också till problem för fisket.

Förra årets inventering av bon visade på en ökning av skarv i skärgården, trots ökad skyddsjakt de senaste sex åren.

– Det var väldigt oväntat och förbluffande, säger Henrik C Andersson, länsfiskekonsulent på länsstyrelsen.

Förra året jagades det intensivt i norra Hårsfjärden, med bland annat oljering vid ön Skraken. Det gjorde att häckningen i till exempel norra Mysingen gick från några tusen till nästan noll. Men i stället ökade mellanskarven kraftigt i de inre delarna av Stockholms skärgård. Dels i några nya kolonier i Trälhavet, dels i Stora Värtan.

Fjolårets inventering visade också att skarv börjat häcka i länets insjöar. För att få hela bilden av vad som händer har även de etableringarna studerats och boräkning har utförts i Västra Styran (Södertörn) och Limmaren (syd Norrtälje).

I Limmaren minskar antalet skarvbon, men i Västra Styren ökar de kraftigt.

– Limmaren fick beviljat skyddsjakt 2023 och byalaget har gjort ett utomordentligt jobb med att mota skarvens intåg där, säger Oliver Karlöf.

För att göra jakten mer effektiv föreslår organisationen Sportfiskarna bland annat att föreskrifterna för så kallad skyddsjakt på enskilds initiativ (som tillåter jägare att under vissa förutsättningar jaga skarv utan att först söka tillstånd) ska ändras så att jakten på fåglarna förenklas när de anländer under våren.

Ornitologen Claes Kyrk har varit med och inventerat skarv sedan 1990-talet och har sedan 2010 haft huvudansvaret för inventeringen.

– Ska vi fortsätta att jaga och störa skarven måste vi samtidigt peka ut områden där den kan häcka utan att störas. Då skulle spridningen minska och det skulle vara lättare att övervaka beståndet, säger han.

Oliver Karlöf anser att den taktiken skulle kunna fungera en begränsad tid.

– Men skarven vill samtidigt häcka nära en födokälla och blir predationen får hård kommer födan minska och skarven flytta ändå, oavsett jakttryck, säger han och tillägger:

– Jag håller med Kyrk om att det vore bra med några få fredade områden, men då måste vi sätta in mycket kraftigare tag på de kolonier där vi ska genomföra minskningen av beståndet.

– Det har ännu inte gjorts på grund av att länsstyrelsen inte tillåtit exempelvis ankomstjakt på kolonier eller andra metoder som skulle vara både etiskt försvarbara och effektiva. Det börjar ändras nu när det finns en större samsyn på problemet, men vi är inte i hamn ännu.