2025-11-23 07:00:00

Hoppet om torsken lever i Studsvik

Foto:Ylva Bergman

Inom kort slår stiftelsen Baltic Waters upp portarna till ett splitternytt laboratorium som ska möjliggöra storskalig forskning om Östersjöns utsjöfiskar. Skärgården fick en förhandstitt på anläggningen som ska rädda den krisande torsken, och förhoppningsvis mycket mer.

Ute vid kusten, mellan Trosa och Nyköping, ligger den gamla kärnforskningsanläggningen Studsvik. Reaktorerna är sedan länge avvecklade och området har förvandlats till en “tech park” med fokus på kärnkraftssäkerhet. Här breder också en stor solcellspark ut sig, och i dess utkant står en till synes oansenlig grå byggnad där det just nu hamras, borras och surrar. Innanför väggarna luktar det nymålat och längs de ljusa korridorerna står emballage med glänsande ny teknik uppradade.

Konrad Stralka lutar sig mot en stor svart tank fylld med grönglittrande vatten.

– Det här ska bli som ett spa för fiskar, säger han och skrattar.

Han är vd på stiftelsen Baltic Waters som står bakom det nya fiskforskningslaboratoriet – det första i sitt slag i Östersjöregionen och möjligtvis ett av de mest avancerade i världen.

Madeleine Kullenbo och Konrad Stralka vid en av anläggningens större bassänger, dit fisken kommer efter att ha hållts i karantän i tre-fyra veckor. Här stannar de i tre år och leker innan de släpps tillbaka till Östersjön.

Historien börjar i Ar på Gotland. Där drev Baltic Waters fram tills nyligen tillsammans med Uppsala universitet ett litet labb som tog sig an det till synes omöjliga: att hjälpa torsken tillbaka till Östersjön.

Torsken som kommer från det kalla, bräckta vattnet i Östersjön är unik, anpassad till låg salthalt och perioder av syrebrist. Den är också erkänt ömtålig; chansen att komma förbi de första väldigt känsliga levnadsstadierna är extremt låg. Därför ville man i projektet, som går under namnet ReCod, hjälpa fisken att klara av dessa stadier i en trygg miljö.

– Vi kunde nästan ingenting när vi började, berättar Konrad Stralka. Han fortsätter:

– Vi fick hjälp av danska och norska forskare som hållit på med akvakultur i decennier. I Sverige fanns det ingen kunskap alls om hur man håller Östersjötorsk vid liv i bassänger på land. Första året dog hälften av alla fiskar vi tog in. Men vi blev bättre och efter några år var det bara ett fåtal som inte klarade sig. Till slut lekte de spontant. Vi fick ägg, och små torsklarver som vi kunde sätta ut.

21 reningsverk av RAS-typ (Recirklerande Akvatiska System) i olika storlekar, här i den största varianten, ska ge fiskarna en optimal vattenmiljö.

Idén om ett större forskningscenter föddes, och Studsvik visade sig perfekt för ändamålet på flera sätt. Dels fanns redan utbyggd infrastruktur för att ta in havsvatten, som tidigare använts som kylning till reaktorerna. Dessutom ligger den djupa havsviken Tvären här, ett geologiskt avtryck från ett meteoritnedslag och en perfekt miniatyr av Östersjön, med sitt bräckta vatten, återkommande syrebrist och trösklade in- och utlopp.

– Här kan vi sätta ut fisk och faktiskt hitta den igen, säger Konrad Stralka.

Det gjorde man redan 2022, och nu väntar man på genetiska bevis för att de första små torskarna som setts utanför Nyköping verkligen är resultatet av ReCod. 

– Hittills har vi inte fått belägg för det, men vi väljer i alla fall att tro det, säger Konrad Stralka med ett leende, och fortsätter:

– Människor som bor här i området berättar i alla fall att det är första gången på 30 år som de ser torsk igen.

Bygget av det nya labbet startade för bara ett drygt år sedan. Nu står det snart färdigt att ta emot utsjöfisk som torsk, sill och plattfisk: flera salar med bassänger, kläckerier, reningsverk och avancerade ljussystem som simulerar soluppgångar och årstider. Vattnet ska cirkulera dygnet runt genom 21 reningsverk, övervakat av tekniker via digitala styrsystem. 

– Det är nästan mer rör och pumpar än fisk, skrattar Madeleine Kullenbo, kommunikationschef på Baltic Waters.

– Men att ta hand om fisk handlar till stor del om vattnet. Är det en bra vattenmiljö så mår fisken bra.

Vattnet som pumpas runt i blå rör i taken är som labbets blodomlopp. De ansluter till alla RAS-system med två typer av vatten, vanligt havsvatten med fem promilles salthalt och ett högsaltat vatten med 35 promille.

Labbet har fyra syften, berättar de: att möjliggöra forskning, sprida kunskap, stödja ett hållbart vattenbruk och – kanske hjärtat i allt – att återutsätta fisk i Östersjön. I ReCod-projektet, som nu flyttar in i Studsvik, har man tidigare lyckats få torskar att leka spontant i fångenskap och kunnat släppa ut larver. I nästa steg ska man nu i labbmiljö mata upp larverna till yngel och ännu större fiskar.

– Då kommer de att ha ännu bättre överlevnadsutsikter. Dessutom blir det enklare att följa upp eftersom vi kan märka upp yngel betydligt lättare än små larver. Det kommer att bli väldigt, väldigt spännande, säger Madeleine Kullenbo.

Samtidigt ska labbet vara tillgängligt för fler forskare. Utöver ReCod ska i ett första skede forskare från Uppsala universitet driva Clupea-projektet här, som kartlägger sillens gener. Projektet, som finansieras av Wallenbergstiftelsen, ska undersöka hur den marina arten lyckats anpassa sig till Östersjöns sötare vatten.

– Sillen har ju många olika populationer. Några leker i kalla vatten, andra i varma. Det är det som gör sillen så speciell och unik, att det finns så många anpassningar av den, säger Konrad Stralka.

När äggen har befruktats flyttas de in till kläckeriet. – I torskens fall så flyter äggen på ett saltskikt i havet. De här kläckarna funkar så att vattnet kommer underifrån med en svag ström, och så försöker man balansera äggen mitt i den vattenpelaren. Varje kläckare kan reglera salthalt, temperatur mm individuellt. Redan när ägget kläcks har embryot börjat anamma en dygnsrytm, vilket styrs med lampor.

Baltic Waters har själva, med stöd av sin huvudfinansiär Ann-Sofie Mattson och partners som Axfood, satsat runt 160 miljoner på att bygga och starta upp labbet. Men på sikt hoppas man att det ska finansiera sig självt genom forskningsprojekt som får betala självkostnadspris för den dagliga driften som sköts av stiftelsens personal.

– Vi kan hålla fisk i alla levnadsstadier, från ägg till vuxen, och manipulera syre, salthalt, ljus, buller – allt. Det gör att vi kan studera hur saker som klimatförändringar och miljögifter påverkar våra utsjöfiskarter, säger Konrad Stralka.

– Vi vet att efterfrågan är stor, annars hade vi inte gjort den här satsningen. Vi har redan projekt på gång med danska forskare och även norrmännen är jättenyfikna på vårt arbete. De brukar säga att Östersjön ligger tio år före i negativ bemärkelse, när det gäller till exempel klimatförändringar.

Andra arter, som sill, lägger ägg på fasta strukturer vilket simuleras med dessa kassetter.

 Visionen sträcker sig även bortom forskningen. På sikt vill Baltic Waters utveckla en etisk, hållbar svensk fiskodling där vatten, näring och avfall cirkulerar. 

– Vi renar allt vatten innan det går tillbaka till havet, berättar Konrad Stralka. Men innan dess vill vi låta växter ta upp näringen. Quinoa, till exempel, kan växa i saltvatten och producera proteinrika frön som blir fiskfoder. Det blir ett kretslopp.

Nu återstår bara finputs på anläggningen innan den kan tas i bruk, och går allt enligt plan välkomnas de första fiskarna i februari. Torsken, menar Konrad Stralka och Madeleine Kullenbo, är inte alls bortom räddning. 

– Den är en överlevare. Den klarar sig så länge den får mat och lugn och ro. Problemet är inte torsken – det är vi människor. Vi har påverkat Östersjön och stört livsförutsättningarna för fisken snabbare än den hunnit anpassa sig. Kan vi visa att torsken faktiskt kan återhämta sig, då går det inte längre att säga att det är kört. Då måste vi agera.

– Hade vi gjort något annorlunda hade vi nog gjort labbet aningens större. Det är fyllt till varje millimeter, skrattar Konrad Stralka.

Fakta/Baltic Waters och forskningslabbet i Studsvik

• Privat insamlingstiftelse som arbetar för ett friskare Östersjön, grundad av Ann-Sofie Mattson som också är huvudfinansiär.

• Unik forskningsanläggning där fisk kan studeras i alla livsstadier, från ägg till vuxen.

• Tolv stora och 41 små bassänger med möjlighet att exakt styra salthalt, syre, temperatur och ljus, samt 21 reningssystem som kontinuerligt cirkulerar vattnet genom anläggningen.

• Kostnad ca 160 MSEK inklusive drift de första åren, finansierad av stiftelsen med stöd av Axfood.

Illustration: Louisa Juvall Molin

Inlägget Hoppet om torsken lever i Studsvik dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2025-11-22 07:00:00

Norrtälje åläggs åter riva bryggor

Foto:Peter Augustsson

Länsstyrelsen har inte lyckats hitta ägarna till ett antal olovligt uppförda bryggor i Kvisthamraviken. Myndigheten förelägger nu än en gång Norrtälje kommun att ta bort bryggorna.

Striden kring de olovligt uppförda bryggorna i Kvisthamraviken i centrala Norrtälje har pågått i flera år. Vilka som uppfört bryggorna är oklart och länsstyrelsen har i två olika beslut försökt få fastighetsägaren Norrtälje kommun att riva bryggorna. Kommunen har överklagat besluten och vunnit i domstolen. Länsstyrelsen har därefter, utan framgång, försökt hitta ägarna till nio av de högst prioriterade bryggorna. Nu förelägger myndigheten återigen Norrtälje kommun att ta bort bryggorna.

– Nu har vi själva gjort en efterlysning av bryggägare, men inte fått kontakt med några. Då anser vi att kommunen, som är markägaren, är den som ska ta bort bryggorna, säger Rasmus Seger Säll, på enheten för mark- och vattenskydd på länsstyrelsen.

Varför är det viktigt att bryggorna tas bort?

– Kvisthamraviken är en trösklad vik med vissa naturvärden. Det finns ett dåligt vattenutbyte mot öppna fjärden och grumling har en stor påverkan på växter och djur. Bryggorna bryter även av ett stort vassbälte och orsakar skuggning med negativ påverkan på växter och djur, säger Rasmus Seger Säll.

Ursprungligen förelades Norrtälje kommun att ta bort ett 30-tal bryggor i viken. Förutom de nio aktuella bryggorna utreds ingen av de övriga bryggorna för närvarande.

Inlägget Norrtälje åläggs åter riva bryggor dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2025-11-21 07:00:00

Busskaos i Dalarö

Foto:Jonas Hållén

När vintertidtabellen började kom Olav Karlsson på Ornö regelbundet för sent till jobbet och färjan hem till ön. Förseningarna är så många att han nu tvingats anpassa sitt liv efter försenade bussar.

Normalt tar Olav Karlsson färjan klockan sju på morgonen för att sedan ta buss 39 från Dalarö till Haninge. Tillbaka tar han buss 39 från Haninge 17.50.

Från och med att vintertidtabellen började 18 augusti fungerar det inte.

– Jag måste ta färjan 05.40 på morgnarna för att vara säker på att komma i tid med bussen. Tillbaka måste jag rusa till 17.20 bussen i stället för 17.50.

Missar Olav Karlsson 18.30-färjan från Dalarö till Ornö tvingas han vänta i två timmar på nästa färja.

– Jag bott på Ornö sedan 2015. De har varit några få förseningar då och då – nu är 39:an försenad hela tiden.

En 20-minuters försening innebär att Olav Karlsson kan utnyttja resegarantin och ta en taxi som SL betalar.

– Men är förseningen så stor hinner inte taxin köra mig till färjan i tid, så det är meningslöst, säger Olav Karlsson

Han är inte ensam om kritiken. Mattias Björklund är lärare och tar buss 39 varje morgon från Dalarö brygga.

– Sedan höstterminen startade har bussen bara kommit i tid en enda gång. Det är främst eftermiddagsbussen hem som är problemet. Tio–tjugo minuter efter avsatt tid är standard och alltid med hänvisning till framkomlighetsproblem.

Även den lokala S-föreningen i Dalarö har enligt ett inlägg på Facebook skrivit till Trafiknämnden i regionen och bland annat påtalat att barn- och ungdomar får problem med skolgången på grund av förseningarna.

Olav Karlsson har försökt få tag i någon ansvarig tjänsteman på Region Stockholm och Nobina för att få en förklaring till förseningarna, men blir varje gång hänvisad till kundtjänst.

– Det är som en berättelse av Kafka: man skickas runt i en byråkrati där ingen bär ansvar för något.

Mattias Björklund har samma upplevelse av kundtjänsterna.

Efter samtal med busschaufförerna menar Olav Karlsson att förseningarna beror på att busschaufförerna inte längre byts vid bussdepåerna, utan att Nobina skjutsar ut dem till stationerna.

– Om bussen med chauffören som ska byta av en kollega är försenad blir det inte bara förseningar på just den linjen. Det fortplantar sig till andra linjer i systemet.

Nobina har tidigare fått kritik av passagerare och i april i år krävde SL operatören på miljoner i skadestånd för brister i trafiken.

I juni i år riktade Runmarö Intresseförening kritik mot försommarens överfulla bussar och dåliga matchning med waxholmsbåtarna på sträckan Stavsnäs vinterhamn-Slussen.

Klagomålen rörde överfulla bussar, främst fredagar och söndagar. Många passagerare tvingades stå i mittgången nästan en timme in till Slussen, inklusive på motorvägen.

I slutet av september skickade föreningen en skrivelse till Trafiknämnden med nya klagomål. Bland annat gäller det fortsatta problem med matchning buss och båt mellan Slussen och Stavsnäs Vinterhamn, som drabbar skolbarn och jobbpendlare.

– Men vi fick bara ett typiskt intetsägande myndighetssvar, säger Maria Roos, ordförande i Runmarö Intresseförening.

”Torvallabron är problemet”

Ett nytt avtal gör att flera chaufförer byter vid stationerna än tidigare. Förseningarna för buss 839 beror dock på på begränsad framkomlighet vid Torvallabron på Dalarövägen, svarar Nobina.

– Efter avstängningen får bussarna köra över bron långsamt och en i taget, vilket gör att körtiderna blir betydligt längre, säger Malin Säker, kommunikationschef på Nobina Sverige.

– Samtidigt är bron stängd för biltrafik, vilket skapar köer på andra vägar och påverkar hela trafikflödet. Vi jobbar nu tillsammans med SL för att se över körtiderna och justera tidtabellen inför december, men så länge restriktionerna gäller är det en utmaning att hålla tiderna.

Trafiken för 839 är inte ny för Nobina. Däremot gäller ett nytt avtal från 18 augusti.

– Vi har bytt förare vid stationerna förut också, men sedan det nya avtalet är det fler byten som sker på stationerna, säger Malin Säker.

Varför är det så svårt för kunderna att få tala med någon ansvarig för trafiken vid upprepade problem som pågår under en längre tid?

– Här behöver jag mer information om hur personen har sökt oss. Vi får dagliga mejl med kundsynpunkter från SL, och tar fram svar som går tillbaka till SL, som tar det vidare till personen som ställt frågan. Rutinen är att vi ska svara inom två dagar, men ofta svarar vi snabbare än så.

Trafikförvaltningen känner till problemen i Dalarö. Den enda kompensation resenärerna kan räkna med är resegarantin.

Vad gör ni för att minska förseningarna?

– Vi känner till problematiken och rotorsaken till dessa. Trafikutövaren håller oss uppdaterade kring hur de angriper frågan och vi följer det noggrant, säger Sophie Gunnarsson, presskommunikatör på Trafikförvaltningen, i ett mejl.

Olav Karlsson säger att han inte får några konkreta svar när han kontaktar SL och regionen. Varför kan inte ansvariga tjänstemän ge konkreta svar på långvariga och återkommande problem?

– Har Olav kontaktat kundtjänst? Privatpersoner och deras frågor hänvisar vi till kundtjänst.

I april riktade regionen viteskrav mot Nobina, alltså böter, på grund av alla problem. Hur slutade förhandlingarna mellan regionen och Nobina om vitet?

– Vi tillämpar avtalsmodellen där vite tillämpas för inställd trafik bland annat.

Hur ska kunderna/passagerarna kompenseras för att de inte får en fullgod tjänst? Vi talar inte resegaranti nu. De förseningar som sker i Dalarö och de följder de får för resenärerna gör att de nu vill ha billigare resor/periodkort på grund av ej fullgod levererad tjänst?

– Den kompensation som är tillämplig här och nu är resegarantin.

S-protest mot bussförseningar

Dalarö Utö Ornö Socialdemokraterna har fått nog av förseningarna i busstrafiken från Dalarö. Nu skriver de ett brev till regionens Trafiknämnd, där de egna partikamraterna är i majoritet.

– En markering, säger Carin Flemström, styrelseledamot i den lokala S-föreningen.

– Vi vill visa att det här inte rör sig om något politiskt käbbel, utan verkliga problem som drabbar oss alla i Dalarö och på öarna.

I skrivelsen står det bland annat: ”att det ibland är förseningar i landsortstrafik är vi vana vid. Men det som nu råder beror på systematiska fel och går definitivt utanför vad man måste tåla.

Förseningar är inte heller tydliga, skriver S-föreningen.

– Först kan det stå att det är en minuts försening, sedan ökas det ofta till tjugo minuter.

Dalarö Utö Ornö Socialdemokraterna tar upp flera konkreta exempel på hur förseningarna drabbar enskilda människor. Bland annat en elev med behov av särskilt stöd som ensam väntat på uteblivna eller försenade bussar.

– Ett minimum är att tidtabellen åtminstone måste läggas om till den realistiska körtiden, säger Carin Flemström.

Inlägget Busskaos i Dalarö dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2025-11-20 07:00:00

”Allt mer offensiva båttjuvar”

Foto:Jonas Hållén

Båttjuvarna använder oftare båt och rör sig längre ut från kusten. Någon tillfällig besökare på ön eller i hamnen har ofta tipsat om platsen.

Det säger polisinspektör Per Engvall på Sjöpolisen.

– Förut var tjuvarna närmare fastlandet. Men de har flyttat längre och längre ut i skärgården. De har blivit duktigare på att navigera och hitta öarna där finns många båtar med stöldbegärliga motorer.

– De har också blivit duktigare på att förstå vilka öar som är bebodda och vilka de kan jobba på i veckorna utan att bli störda.

Efter den senaste stöldvågen i slutet av oktober och början av november har polisen fått kritik för att man inte lyckas stoppa tjuvarna.

– Vi har inte resurser att patrullera över hela skärgården på samma gång, säger Per Engvall som fortsätter:

– Chansen att vi ska ta tjuvarna på bar gärning är liten.

I stället upptäcker polisen många stulna båtmotorer genom så kallade ”trackers”; digitala sändare som skickar ut motorns position. De gamla, större modellerna upptäckte tjuvarna. De små moderna ha längre batteritid och är lättare att gömma.

Sedan augusti i år har sjöpolisen gripit tre båttjuvar och beslagtagit cirka fyrtio stulna motorer på 25 hästkrafter och uppåt.

– Vi jobbar för fullt med det här, säger Per Engvall.

Båtmotorstölderna är inte heller ett lokalt problem, utan sker över hela landet, även om Stockholm är värst drabbat. Vid den senaste stöldvågen har ligorna först varit i Mälaren och sedan sökt sig mot kusten och vidare ut på öarna.

– Vi misstänker att ligorna också ofta har koll på om vi är upptagna med något särskilt, säger Per Engvall.

Ett steg framåt är den nya lag som trädde i kraft den första september i år. Den ger Tullverket utökade befogenheter att leta efter stöldgods som är på väg ut ur Sverige. Den nya lagen kriminaliserar utförsel av stöldgods och innebär att Tullverket inte längre behöver tillkalla polis för att beslagta misstänkt gods.

Trackers är som tidigare nämnts också ett sätt att spåra stöldgods.

Per Engvall brukar ta bort huven på sin båt och dra ett plastfodral över motorn när den står vid bryggan.

– Huvarna är dyra och svåra att få tag på. Allt som gör att tjuvarna måste anstränga sig extra ökar chansen att de väljer bort din motor.

Vid vinterförvaring kan man också plocka bort växelhuset på motorn.

Inlägget ”Allt mer offensiva båttjuvar” dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2025-11-19 10:42:00

Bråk om omstritt bygge fortsätter

Foto:Peter Augustsson

Fastighetsägaren till det omdiskuterade bygget vid Fredriksstrand i Vaxholm riskerar att få ta bort delar av den anlagda bryggan efter ett beslut i stadsbyggnadsnämnden. Fastighetsägaren säger att han kan komma att kräva kommunen på ersättning om beslutet vinner laga kraft.

Kritiken mot bygget vid Fredriksstrand i Vaxholm har pågått i flera år. Kritiken har främst handlat om att den omfattande byggnationen på fastigheten strider mot detaljplanen och att beslut om tillstånd fattats på delegation istället för av politiker i stadsbyggnadsnämnden. Men fastighetsägaren får nu bakläxa från kommunen på den brygga han uppfört. Enligt bygglovsenheten strider bryggan mot detaljplanens angivelse att endast en mindre brygga får uppföras på fastigheten. Förslaget från bygglovsenheten är att fastighetsägaren mot vite på 300 000 kronor ska ta bort en del i mitten av bryggan. Ärendet var uppe på stadsbyggnadsnämndens sammanträde den 12 november.

– Det här är första gången ett ärende om rättelseföreläggande från förvaltningen gällande ”bortsprängda tomten” kommit upp på nämndens dagordning. Alla tidigare beslut som rör den här kontroversiella fastigheten har tagits på delegation, alltså av tjänstepersoner i Vaxholms kommun, säger Lars Arb Zackrisson (LVD), ledamot i stadsbyggnadsnämnden för Livbojen Vaxholmsdemokraterna och en av dem som hårdast kritiserat kommunens hantering av ärendet.

LVD yrkade under sammanträdet på återremiss av ärendet, vilket innebär att ärendet ytterligare utreds. Bland annat ville man att kommunen redovisar hur man tolkat bestämmelsen om vad som utgör en mindre brygga och varför föreläggandet endast omfattar en liten del av anläggningen. Man ville även att fastighetsägaren åläggs att ta bort utfyllnader i strandlinjen samt de delar av bryggan som är placerade på kommunal mark eller inom kommunalt vattenområde.

– Bryggan är nästan 500 kvadratmeter stor, Den lilla del av bryggan som fastighetsägaren åläggs ta bort är bara en liten eftergift, säger Lars Arb Zackrisson.

Nämnden röstade ner förslaget om återremiss och beslutade att godkänna bygglovsenhetens förslag på rättelse.

– Det är sorgligt att konstatera att varken förvaltningen eller majoriteten i nämnden respekterar detaljplanens bestämmelser eller värnar om Vaxholms mark- och vattenområden, säger Lars Arb Zackrisson.

Enligt fastighetsägaren är bryggan 162 kvadratmeter stor med plats för två båtar, något han anser följer detaljplanens bestämmelser. Fastighetsägaren säger att han fått godkänt från länsstyrelsen för bryggan, att kommunen intygat att något bygglov inte behövs och att de tagit del av alla handlingar innan bryggorna byggdes utan att ha något att erinra.

– Bryggan fanns med i tillståndet för markbygglov, kommunen kan inte komma efteråt och säga att bryggan borde prövats mot detaljplanen. Om beslutet skulle stå fast så kommer vi att ställa krav på kommunen för merkostnaderna, det handlar om miljonbelopp.

Han är också kritisk till beslutet att dela upp bryggan i två delar.

– Det går inte, det är en sammanhängande konstruktion med stålbalkar. Hade vår familj innan vi köpt tomten haft vetskap om hur bygglov och nämnd agerar i Vaxholm, då hade vi aldrig köpt tomten eller velat bo i Vaxholm.

Kristina Henschen, bygglovschef i Vaxholm, vill inte kommentera kritiken.

– Vi har inga ytterligare ställningstaganden att tillägga förutom det som framgår av handlingarna i det pågående ärendet. Beslutet är ett myndighetsbeslut som är fattat av nämnden. Om fastighetsägaren tycker att beslutet är fel så har denne möjlighet att överklaga.

Inlägget Bråk om omstritt bygge fortsätter dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2025-11-17 07:00:00

Enklare med jakt på säl och skarv

Foto:Peter Augustsson

För att möjliggöra utökad jakt på säl och skarv föreslår Naturvårdsverket ändrade regler i förvaltningen av arterna.

Naturvårdsverket föreslår bland annat ett ökat regionalt ansvar för förvaltning av säl, något som ska göra jakten bättre anpassad efter regionala förhållanden. Myndigheten föreslår även att länsstyrelserna ska kunna fatta beslut om skyddsjakt på säl. Vad gäller jakt på mellanskarv så föreslår Naturvårdsverket bland annat utökade möjligheter till skyddsjakt på enskilds initiativ, samt att en vägledning för oljering av skarvägg tas fram.

– Vi föreslår en förvaltning av säl och storskarv som liknar förvaltningen av annat vilt och som möjliggör en förflyttning till utökad regional och lokal förvaltning. Förslagen handlar också om att ge bättre verktyg för att begränsa populationerna där det är nödvändigt, till exempel i områden där de påverkar känsliga fiskbestånd negativt, säger Christine Aminoff, vilthandläggare på Naturvårdsverket. 

Enligt nuvarande reglering får skyddsjakt på eget initiativ inte genomföras närmare än 300 meter från boplats för mellanskarv. Naturvårdsverket vill att den formuleringen kvarstår eftersom man ser risker med att fåglarna annars etablerar nya boplatser.

Länsstyrelserna har idag möjlighet att ge dispens för skyddsjakt på säl i skyddade områden. Naturvårdsverket föreslår att länsstyrelserna reviderar föreskrifter inom Natura 2000-områden avseende säl för att möjliggöra jakt till skydd av fiskbestånd istället för att återkommande utfärda dispenser.

Inlägget Enklare med jakt på säl och skarv dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2025-11-18 07:00:00

Nytt utbrott av fågelinfluensa

Foto:Stine Christophersen

Flera fall av fågelinfluensa har påträffats den senaste tiden. Nu uppmanar Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) allmänheten att rapportera in döda och sjuka fåglar var i landet man än befinner sig.

En snabb och allvarlig försämring av läget med högpatogen fågelinfluensa har konstaterats i Sverige och flera grannländer. Under perioden september till oktober har betydligt fler – tama och vilda – fåglar som visat sig vara smittade rapporterats än under samma period 2023 och 2024. 

I Skåne infekterades en hobbyanläggning och en större kalkonfarm av fågelinfluensa i oktober. Det ledde till att ett stort antal fåglar fick avlivas samt att restriktionsområden och högriskzooner fick utlysas. 

SVA arbetar med att kartlägga smittan och uppmanar allmänheten att höra av sig till rapporteravilt.sva.se. 

– Observationer av döda och vilda fåglar är jätteviktiga för att vi ska kunna följa utvecklingen och bedöma smittläget i landet. Vi är tacksamma för alla de som rapporterar observationer till SVA, de är särskilt viktiga nu när vi ser att smittan rör på sig, säger Maria Nöremark, biträdande statsepizootolog på SVA.

I säsongens utbrott har hittills fyra vildfåglar konstaterats smittade i Sverige, en svarthuvad mås, en knölsvan och två havssulor har hittats avlidna. 

Ett utbrott av högpatogen fågelinfluensa kännetecknas ofta av mycket plötsligt insjuknande och många fåglar som dör akut.

Varför har inte stora mängder döda fåglar hittats i samband med utbrottet?

– Hur många som dör beror på hur stor andel av populationen som blir infekterade, hur sjukdomsframkallande viruset är hos den specifika arten och immuniteten i populationen. Här ser vi en stor variation mellan olika situationer. Den värsta massdöden som vi observerat i Sverige har rört fåglar som häckar tätt i kolonier på våren, det scenariot är inte aktuellt just nu, säger Malin Grant, Epidemiolog på SVA.

Så här långt på årets säsong har inga fynd som kommit in från skärgårdsöarna testat positivt för viruset. 

Vad beror det på tror ni?

– Det här har att göra med hur flyttfågelsträcken går och under tidigare säsonger har fallen runt Stockholm kommit lite senare under fågelinfluensasäsongen. Avsaknad av fynd kan också bero på att rapporter inte kommer in till oss och därmed inte upptäcks, säger Malin Grant.

Inlägget Nytt utbrott av fågelinfluensa dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården