I den fornordiska mytologin står den väldiga asken Yggdrasil stadigt i världens mitt med djupa rötter ner till gudarnas och jättarnas riken och grenar som sträcker sig ut över världen. Ask är ett mytomspunnet och i historien högt värderat träd på grund av sitt hårda och sega virke som bland annat använts i tillverkning av skepp, redskap och vapen. Det är därför passande att det vid ingången till Arboretum Kapellum vid Rådmansö Hembygdsförenings hembygdsgård Sladdstycket i Kapellskär tronar en mångahundraårig ask.

En av initiativtagarna till arboretet är Gunnar Lodin, som möter upp vid ingången för att ta mig med på en vandring genom parken. Han berättar att marken där arboretet skapats för bara några år sedan var helt igenvuxen.

– På framsidan av hembygdsgården finns en fantastisk utsikt med slåtterängar ner mot vattnet, men baksidan var en djungel som man knappt kunde ta sig in i. Vi hade då en diskussion om att öppna upp ytan så att folk skulle kunna röra sig där.

Sladdstycket ingår i Riddersholms naturreservat. Gunnar Lodin säger att han länge haft en tanke på att skapa ett arboretum, alltså en trädpark eller trädsamling. Många arboretum innehåller träd från hela världen men vid hembygdsgården tillåts enbart träd som redan finns i naturreservatet. När de började kartlägga träden insåg de lite överraskade att de flesta arterna redan fanns på platsen.

– Jag och en av killarna i styrelsen gick in bland träden och vi hittade en stor ask, rönn, björk och plötligt hade vi hittat de 20 vanligaste träden redan uppvuxna. Vi behövde inte ens plantera några, säger Gunnar Lodin och skrattar.

Med bidrag från Roslagen Sparbank hårdgjorde man en 250 meter lång stig och Skogssällskapet bidrog till skyltar.

– Hela grejen är egentligen att visa upp träden och lära folk om naturen här. Vi har skolklasser som kommer ut hit.

Tillbaka till asken vid ingången. Gunnar Lodin tror att den är äldre än själva gården.

– Den är runt 370 centimeter i omkrets i brösthöjd. Vi skulle gissa att den är minst 200 år gammal.

Han pekar på en liten späd rönn som står strax intill.

– Det roliga är den lilla rönnen som kommit upp alldeles nyligen. De kompletterar varandra, det är verkligen som igår och idag.

Solen skiner in genom lövverket som ger en behaglig skugga under vandringen genom skogen. Många fascineras av skogens djurliv, men träd är minst lika spännande. Ett träd kan bli flera hundra år gammalt, se ut på en mängd olika sätt och ha olika strategier för att överleva. Vid en alsumpskog står törstiga klibbalar och väntar på att höstregnet ska bilda en vattenspegel som står kvar fram till midsommar. Virket från al har hög motståndskraft mot röta och har använts som materiel i husgrunder som står i vatten. Däremot är tydligen föreställningen att Venedig enbart skulle vara byggt på alträ en myt. 

– Det här är en rishög, en faunadeponi. I botten blir det matjord till slut. I det här lever allt från grodor ner till mikroorganismer, säger Gunnar Lodin och pekar på en avlång, rektangulär låda gjort av grenar och fylld med kvistar och löv.

Längre fram möts vi av hasselsnår som med sina många, spretiga grenar ser lite ut som en stor bukett.

– Hassel är en karaktärsväxt här i Riddersholm. Det är bara kvistarna men ser egentligen, grenen och stammen går under jord, berättar Gunnar Lodin.

Därefter möter vi en gammal sälg som nyligen tagits av daga av en insekt med kraftiga käkar och ett olycksbådande namn.

– Här fanns en jättesälg. När vi började här 2021 kom plötsligt en massa skott upp och vi funderade på om den blivit sjuk. Sedan stod den i ett och halvt år till innan den blåste omkull. När jag skulle kapa upp den såg jag trädödaren. Den hade levt ungefär fyra år i trädet som larv och gjort massor med gångar. 

Nästa träd på vandringen har man nyligen planterat in. En späd planta med ett nät omkring sig.

– Lind var ett av de träd som inte fanns här. Jag flyttade hit ett skott, men en dag var det renkäkat av ett rådjur. Då satte vi nät och sedan kom nya skott.

Förutom lindar så saknades även tall och en vid hembygdsgården, träd man planterat in.

När stigen svänger in mot Hembygdsgården ser vi en gammal björk som stilla ligger och vilar efter ett långt liv.

– Den här björken blåste omkull ungefär för 25 år sedan och ligger och multnar. Det är över tusen olika organismer som lever i den.

Även om träden i arboretet är relativt vanliga så finns det ett mycket udda och exotiskt inslag i parken.

– Det här är ett väldigt speciellt gräs som bara finns på ett enda ställe i Skandinavien. Vid rysshärjningarna på 1700-talet hade man, enligt myten, med sig ett speciellt gräs som foder till hästarna och det gräset började växa här på Kapellskärsudden. Vi är en grupp som jobbar med det här gräset och som tar fröer och sätter nya plantor. Det är det mesta udda vi har ur biologisk synpunkt i parken, berättar Gunnar Lodin.

Men det som lockar flest besökare är nog varken träden eller ryssgräset utan en helt annan växt: ramslök.

– Här växer det enorma mängder ramslök. De kommer i april, blommar i mitten på maj och försvinner två veckor senare.

Längs med stigen kommer Bob Rensema och Marjan Krikke gående med sin hund. De hittade arboretet av en slump.

– Vi har varit på semester och kom just från färjan. Jag tycker det är jätteintressant, säger Bob Rensema.

Stigen genom arboretet slutar som den började med en ask. 

– Den här är hamlad och ungefär hundra år gammal, säger Gunnar Lodén och sätter sig på bänken som går runt stammen på trädet för en stunds vila.

Arboretum Kapellum är en vacker och stillsam kontrast till hamnmiljön i Kapellskär och väl värt ett besök. Den som vill besöka större och mer varierade arboretum kan förslagsvis åka till Lassas Hagar på Svartlöga eller Åkeshov eller Bergianska trädgården i Stockholm. Det finns även ett privat arboretum på Ramsö som heter Ramsö backar, där visningar ibland anordnas.