2026-02-08 07:00:00

Skärgårdsröster från Studio 4

Foto:Ylva Bergman

I radioprogrammet Skärgårdsröster diskuteras aktuella samhällsfrågor med koppling till ö-livet. Samtalen leds av Ingmarsöbon Stefan Ljungberg, som vill skapa ett politiskt obundet forum med fokus på fakta och konkreta frågor som berör vardagen för öborna runt Österåker.

– Jag vill att man ska kunna lita på vad som sägs.

Isen ligger tät runt den röda båten Hannes i hamnen vid norra Ingmarsö. Ute biter kylan i kinderna men inne i ruffen är det varmt och ombonat. Här, mitt i den gnistrande vinterskärgården, ska ännu ett avsnitt av Skärgårdsröster spelas in.

– Det här är numera studio fyra, slår Lennart Berneklint fast. I folkmun går han under namnet ”Radio-Lelle” och han är studiotekniker.

Mikrofoner plockas fram, kaffekoppar dukas upp nere i kajutan och dieselvärmaren stängs av för att inte störa ljudet.

Dagens gäster är Niklas och Kari Forsén. Efter flera år i Portugal har de valt att slå sig ner permanent på Ingmarsö. Ett val som väcker nyfikenhet – varför lämnar man den soliga Atlantkusten för en frusen skärgårdsö i februari?

– Skärgården har alltid varit en dröm, säger Kari. Och så är barnbarnet här. Det avgjorde saken.

Att just den här inspelningen sker ombord på en båt är ingen slump, men ändå något nytt.

– Det är första gången vi spelar in här. Men tanken är att vi ska vara lite ambulerande framöver. Det ger mer platskänsla, säger Stefan Ljungberg, programledare och Ingmarsöbo.

Programmet Skärgårdsröster har dock en längre historia. Det föddes ur behovet av att berätta vad som faktiskt händer i skärgården, bortom rubriker och missförstånd. Efter stormen Alfrida och ett spontant inhopp i Radio Österåker väcktes idén på allvar. Under flera år gjordes därefter programmet av ett litet gäng entusiaster, “fullständiga amatörer”, som Stefan själv uttrycker det. Men responsen lät inte vänta på sig. När programmet lades ner efter några år hörde fler av sig än väntat, från öarna, fastlandet och till och med från svenskar utomlands.

– Det var först då man fattade hur många som faktiskt lyssnade.

För några månader sedan drogs Skärgårdsröster igång igen. Sedan dess har intresset exploderat, inte minst bland makthavare för att vara med i programmet.

– Det finns så mycket att säga om skärgården och så lite som kommer fram. Men nu märker jag ett nyväckt intresse för frågorna. Det pratas mer från kommunerna och skärgårdsborna ställer mer krav, säger Stefan och fortsätter:

– Vi skulle egentligen köra ett program varannan vecka. Men det har blivit varje vecka. Det är kö.

Han bläddrar i sitt anteckningsblock där såväl Skärgårdsstiftelsens ordförande Karin Fälldin (C), Österåkers nye KSO Richard Orgård (M) och regionens sjötrafiksutskotts ordförande Michaela Haga (C) finns med. Men det finns tydliga regler. Inga partipolitiska utspel.

– Börjar någon med det, då säger vi till direkt, klipper bort och så får de göra om, säger Lennart.

– Det ska handla om sakfrågor och fakta. Direkt från hästens mun. Jag vill att folk ska kunna lita på det som sägs, fortsätter Stefan.

Just kunskapsspridning är kärnan. Skärgårdsfrågor är ofta komplexa – trafik, sjukvård, skola, avfall, boende – och missuppfattningar sprids lätt.

– Har man inte information, då hittar man på själv. Och det vill vi motverka.

Lennart Berneklint fäster små mikrofoner på Kari, Niklas och Stefan och inspelningen drar igång. Stefan må vara amatör, men har inga problem att prata. Samtalet flyter snabbt in i vardagsliv, entreprenörskap och hur det är att bygga något nytt på en ö där alla känner alla. Det pratas om taxibåtar, distansarbete, isar, lodjur och om tystnaden som möter dem när de kliver av båten hemma.

Med jämna mellanrum håller Lennart upp post-it-lappar mot Stefan: ”Musik”, ”2 min kvar”, ”Avslut”.

– Det blir lite improviserat men det är helt okej! skrattar Stefan.

Förhoppningen, lite längre fram när isen släppt, är att kunna kasta loss med båten och göra fler program på plats ute på öarna.

Har du någon drömgäst?

– Kungen, säger Stefan utan att tveka. Jag har faktiskt redan skrivit till hovet. Det är så många som sliter för att få skärgården att fungera. Överbelastade småbarnsmammor som sitter uppe hela nätter och jobbar. Kan man få någon ur kungafamiljen att uppmärksamma och hylla det, ingjuta lite råg i ryggen, vore det fantastiskt.

Fotnot: Programmet Skärgårdsröster sänds måndagar kl 20 på Radio Österåker 103,7, eller på stationens webb där det finns en playtjänst.

Källa: Tidningen Skärgården

2026-02-07 07:00:00

Öarnas beredskap ska stärkas

Foto:Ylva Bergman

Klimat- och regionutvecklingsnämnden i Region Stockholm ges nu i uppdrag att stärka den civila insatsförmågan i skärgården. Syftet är att öka beredskapen för dem som bor, arbetar och vistas där året runt – så att de bättre kan hantera olyckor, sjukdomar, bränder och krissituationer i väntan på att hjälp utifrån når fram.

Bakgrunden är ett bredare arbete inom regionen med att stärka den civila beredskapen, både vid fredstida kriser och i ett mer osäkert omvärldsläge. Skärgården bedöms vara ett särskilt viktigt område, eftersom avstånden är stora och hjälpen ofta tar längre tid att nå fram.

– Målet är att stärka skärgårdsbornas egen förmåga att hantera kriser och olyckor. Det bidrar till ett mer robust samhälle i stort, säger Märta Martin Granlund (C), skärgårdsregionråd.

Uppdraget kopplas till regionens pågående satsning på säsongsförlängning i skärgården, som idag drivs i pilotform och som i grunden handlar om att förbättra förutsättningarna för ett liv och näringsliv året runt. Arbetet ska ske lokalt och bygga på samverkan mellan boende, näringsliv, civilsamhälle och berörda kommuner.

Exakt vad insatserna kan komma att bestå av är ännu inte fastslaget, men det kan handla om saker som utbildningar i första hjälpen, beredskapsövningar, inventering av utrustning som hjärtstartare eller andra åtgärder som identifieras som viktiga lokalt.

– Det ska utgå från behoven på varje plats. Finns det redan fungerande lösningar ska vi inte gå in och styra, utan stärka det som finns, säger Märta Martin Granlund.

Det är inte satt någon exakt peng för uppdraget ännu.

– Uppdraget ingår i ett större arbete med att genomföra beredskapsinsatser i regionen, till vilket det avsatts medel. Den exakta fördelningen insatserna emellan är dock ännu inte fastställd, så det kommer att bli tydligare baserat på vilka behov och konkreta insatser som identifieras.

Arbetet planeras löpa under 2026, därefter utvärderas inför eventuell fortsatt satsning. Beslutet väntas fattas av regionstyrelsen nästa vecka.

Källa: Tidningen Skärgården

2025-11-09 13:21:00

På spaning i den undre världen

Foto:Peter Augustsson

Bland dykare är Östersjön ökänd för sitt grumliga vatten, döda bottnar och fattiga marina liv, men också för sina många välbevarade vrak. Det bräckta vattnet skapar en unik miljö som gör att fartygen bevaras länge. Skärgården hängde med ett gäng dykare till Djurö för att dyka på det så kallade ”Svartfotsvraket”.

Det är höst och tidig förmiddag ute när ett gäng dykare samlas vid en brygga intill Djuröbron för att dyka på svartfotsvraket som ligger på 10-18 meters djup en bit utanför hamnen. Det är ungefär nio grader varmt på ytan och duggregn i luften, perfekta förhållanden för dykning. På hösten är vattnet klarare än på sommaren och färre båtar rör sig på vattnet. Med torrdräkt och underställ är vattentemperaturen behaglig. Jonathan ”Junior” Eklöf, som jobbar på dykcentret Dykhuset, leder utfärden. Han har varit på platsen många gånger tidigare.

– Jag har dykt så många gånger på dykplatserna att det efter åttionde gången inte blir roligt på samma sätt som när det är en ny plats, men jag tycker meditationen och lugnet under vattnet är avkopplande. Man stänger av alla galenskaper och problem man har över vattenytan, säger han.

Svartfotsvraket är ett relativt enkelt dyk. Det ligger inte speciellt djupt och nära land. Man dyker två och två. Skärgårdens reporter, som är ny inom dykning, får Anders Paulsson som dykkamrat, vilket känns tryggt. Han är en erfaren dykare som hållit på i 40 år. Efter en del nybörjarstrul med min utrustning kommer jag till slut ner under ytan. Känslan att sväva viktlöst på flera meters djup är obeskrivlig. All möda med den tunga, skrymmande utrustningen är plötsligt som bortblåst. Det är en mäktig känsla. Med hjälp av dykdatorns kompass och djupangivelse guidar Anders Paulsson mot vraket. Jag ser bland annat maneter, blåstång, några gummidäck och en ganska välbevarad eka som vilar på botten. Efter cirka 25 minuter på 10-15 meters djup visar tryckmätaren på min lufttub 50 bar och det är definitivt dags att återvända till ytan. Något Svartfotsvrak lyckades vi inte hitta, men det känns inte speciellt viktigt. För mig som ny dykare är hela undervattensvärlden, vrak eller inte, ett fascinerande och främmande landskap som i sig är spännande att besöka.

Uppe på land tänds grillen och korv och hamburgare plockas fram för välförtjänt lunch. En av dykarna är Manmesha Pantankar från Indien som tillsammans med sambon Stefan Scherling har deras 15 månader gamla dotter Freja med sig. Manmesha tog sitt dykcertifikat i juni 2023 men gjorde uppehåll när hon väntade barn och började igen i november förra året.

– Det är andra gången jag dyker här, men jag minns inte att jag såg så många saker den gången som jag gjorde idag. Förra gången var jag ganska stressad och fokuserade inte lika mycket på omgivningen, säger hon.

Stefan Scherling är en erfaren dykare och tidigare instruktör. Han har följt med på utfärden för att Manmesha ska få någon att dyka med eftersom en av dem måste passa barnet.

– Jag träffade min sambo på dykkursen, han var min instruktör. Han var en anledning till att jag kom tillbaka till dykningen så snabbt efter att jag fått barn, berättar Manmesha Patankar och lägger några grillspett på grillen.

Intresset för sportdykning har varierat under under åren berättar Sara Banderby som är dykinstruktör på Dykhuset.

– Det är drastiskt färre antal dykare nu jämfört med för tjugo år sedan. Det glada nittiotalet när alla skulle dyka existerar inte längre, säger hon.

Att ägna sig åt sportdykning är ganska kostsamt och ett kärvare ekonomiskt läge gör att en del väljer andra aktiviteter.

– Det har blivit en klassfråga. Tittar man på all utrustning som krävs fattar man att det inte är fattiga människor som har råd att hålla på med den här sporten, säger Sara Banderby.

Samtidigt har växt- och djurlivet i Östersjön påverkats kraftigt senaste decennierna. På vissa dykplatser är det svårt att se något liv alls. En del av de som tar sina dykcertifikat gör det för att dyka utomlands och har inget intresse alls för Östersjön.

– Jag har kvar min dyklogg från 40 år sedan när jag började dyka. Då fanns ålgräsängar med hur mycket småfisk som helst. Det kändes som tropikerna. När jag kom tillbaka till samma plats efter några år så hade de försvunnit, säger Anders Paulsson.

Efter lunchen är det dags för ett andra försök att hitta Svartfotsvraket. Vattnet visar sig vara grumligare på grund av att dy som rörts upp vid första dyket fortfarande ligger kvar i vattenmassan. Efter ett tag blir sikten så dålig att jag knappt ser handen framför mig. Jag förlorar kontakten med min dykkamrat och tvingas gå upp till ytan. Snöpligt men lärorikt. För att bli en bra dykare krävs att man dyker regelbundet och jag har många dyk kvar innan jag är där. Snart kommer övriga dykare upp till ytan.

– Om man viftar med fenan på fel sätt blir det ett moln av dy som är kvar i flera timmar. Man ska vara först för att få fri sikt med kameran. För att vara det här vraket var det dålig sikt, men det var mycket abborrar i vraket, säger Stefan Scherling.

I museet Vrak på Djurgården levandegörs Sverige okända maritima historia, men det största vrakmuseet man kan besöka är havet självt. I Stockholms skärgård finns mängder med vrak av olika dignitet. Allt från hundratals år gamla örlogsfartyg till enkla roddbåtar. 

Att börja med sportdykning är relativt dyrt. En grundkurs för dykcertifikat kostar cirka 7 000 kronor. Därefter tillkommer kostnaden för dykutrustningen, något som kan kosta cirka 15 000 kronor och uppåt beroende på vilken utrustning man vill ha. Det går dock att hittat begagnad utrustning betydligt billigare. Det finns också risker med dykning. Varje år dör människor i olyckor, även erfarna dykare. I början av januari 2023 dog exempelvis två personer som dök i Stavsnäs.

Fakta/Svartfotsvraket

Pråmen fungerade som bostad för kringresande arbetssökare i början på seklet, så kallade svartfötter, men stacks i brand och sjönk. Det sägs att strejkande arbetare satte eld på båten eftersom de som arbetade ombord inte ville delta i strejken. 

Källa: Fornsök

Källa: Tidningen Skärgården

2026-02-04 17:24:00

Politisk strid om p-platser på Dalarö 

Foto:Jonas Hållén

Oppositionen i Haninge stödjer öbornas krav på att få behålla de reserverade parkeringsplatserna på Dalarö. Nu kommer Petri Salonen (C) väcka frågan i fullmäktige.

Petri Salonen deltog tillsammans med Calle Melin (S) och Petar Kotljarevski (V) vid ett möte om parkeringsplatserna som hölls i Tullhuset på Dalarö i söndags.

– Jag har blivit kontaktad av de boende på Kymmendö som uttrycker en djup oro för konsekvenserna, skriver Petri Salonen i sin interpellation.

– Flera beskriver att kommunen – steg för steg – klipper av deras sista fungerande band till fastlandet.

Nu arbetar Carin Flemström, styrelseledamot i Dalarö Utö Ornö Socialdemokraterna, med att få ett möte med kommunledningen.

Sammanlagt rör det sig om 23 parkeringsplatser på Kroksplan och 10 i Fiskarhamnen på Dalarö som kommunen vill göra om från förhyrda till allmänna.

De reserverade parkeringsplatserna på Dalarö är viktiga både för öborna och andra småföretagare.

Även innan det nya beslutet att helt ta bort de förhyrda parkeringarna från och med första april 2026 har det varit ont om fasta parkeringar på Dalarö.

Ett par veckor innan mötet i Tullhuset skickade de fastboende på Kymmendö, Fåglarö, Korsholmen, Dalarö skärgård samt de företagare som berörs på Dalarö ett brev till kommunstyrelsen i Haninge.

I brevet pekar de på kommunen ansvar att tillhandhålla p-platser för företagare och öbor och hänvisar bland annat till kommunallagen.

– Till att börja med vill vi att uppsägningstiden förlängs för de förhyrda parkeringsplatserna, säger Mona Wahlström, fastboende på Kymmendö, som fortsätter:

– Sedan vill vi att kommunen ska redovisa på vilka grunder de tar beslutet och vilka alternativ de kan erbjuda oss.

”Skärgårdsbor upprörda över det mesta”

Sven Gustafsson (M), kommunstyrelsens ordförande i Haninge kallar de reserverade parkeringsplatserna på Dalarö för en ”förmån” och avfärdar protesterna mot kommunens uppsägning med att ”skärgårdsbor bli upprörda för det mesta”.

I en intervju med nyhetskanalen Riks fortsätter han:

– Den bakomliggande konflikten är att de inte längre har förmånen till en privat parkeringsplats som vi olagligen, eller kommunen olagligen, har tillhandahållit tidigare. Man får inte upplåta allmän plats till enskilda.

– Det är klart att jag skulle väl också försöka in i det sista och få behålla den här förmånen utan att behöva göra någonting själv.

– De får lägga manken till lite. Det finns säkert jättemånga möjligheter att fixa en parkeringsplats på fastlandet.

Källa: Tidningen Skärgården

2026-02-05 17:34:00

Björköbor formar framtiden 

Foto:Ylva Bergman

Hur ska Björkö se ut om 20 år? Det är den fråga som nu samlar boende, föreningar och kommunen i ett nytt platsutvecklingsprojekt på ön. Förra helgen hölls ett öppet stormöte på ICA där omkring 50 Björköbor kom och gick för att dela sina tankar om vad som gör ön unik och vad som behövs för framtiden.

Initiativet kommer från Norrtälje kommun, som tillsammans med konsulter startat ett platsutvecklingsprojekt i tre delar av kommunen: Björkö, Edsbro och Grisslehamn. Syftet är att ta tillvara på erfarenheter från levande landsbygder och hitta sätt att stärka dem på lång sikt.

– Kommunen kom inte med färdiga svar, utan med frågor. Vad behövs här? Vad saknas? Det öppna förhållningssättet har varit väldigt uppskattat, säger Örjan Grönlund, som är engagerad i projektet genom Björkö–Arholma hembygdsförening.

På Björkö har tre föreningar varit drivande i startskedet: Björkö–Arholma hembygdsförening, Medborgarhusföreningen och Björkö konstnod. Men ambitionen är att arbetet ska omfatta hela ön.

– Det är lätt att fastna i enskilda lösningar, som att det behövs fler bostäder. Men då måste man först fråga sig varför. Vi vill börja med en gemensam vision: hur vill vi att Björkö ska vara i framtiden? När vi vet det blir det också lättare att se vilka steg som behövs längs vägen, säger Örjan Grönlund.

Under det öppna mötet fick besökarna skriva ner vad som är det bästa med Björkö och vad som saknas för att göra platsen ännu bättre att bo på. Svaren ska nu sammanställas och ligga till grund för det fortsatta arbetet.

Att mötet hölls just i ICA-butiken var ingen slump.

– Det är vår självklara mötesplats året runt. Naturen är fantastisk, men för vardagen är ICA helt avgörande. Därför kändes det naturligt att ses just där, säger Örjan Grönlund.

Björkö beskrivs av de engagerade som en bygd i positiv rörelse, med starkt föreningsliv och många som gärna tar initiativ. Samtidigt finns erfarenheter av tidigare dialoger som runnit ut i sanden – något man nu vill undvika.

– Vi är väldigt bra på att ordna evenemang och få saker att hända. Men att formulera en långsiktig vision är svårare. Här kan kommunen hjälpa till, inte genom att styra, utan genom att stötta och hålla ihop helheten.

Nästa steg blir att arbetsgruppen analyserar det material som samlats in och ser hur arbetet kan delas upp i olika spår. Förhoppningen är att visionen ska bli ett levande verktyg snarare än bara ett dokument.

– Det handlar om att sätta en riktning, och så kan vi på något spretigt sätt röra oss i den riktningen.

Projektet fortsätter under våren, och fler Björköbor kommer att bjudas in när arbetet tar nästa steg.

Källa: Tidningen Skärgården

2025-11-11 13:29:00

Arholmabor hjälper elnätet med smart teknik

Foto:Ylva Bergman

Vattenfall Eldistribution testar en ny modell för framtidens elnät på Arholma. Genom att styra hushållens värmepumpar och elvärme digitalt ska elnätet bli både stabilare och mer motståndskraftigt vid störningar utan dyra investeringar i nya batterier.

Projektet, som nu går in i sin andra fas, bygger på att hushållen själva kan bidra med så kallad flexibilitet – att tillfälligt minska sin elanvändning när nätet är hårt belastat.

– Den traditionella lösningen hade varit att investera i mer batterikapacitet, en kostsam och kapitalintensiv väg. I stället föddes en ny idé att använda kundernas egna flexibla resurser, som värmepumpar och elvärme, för att minska belastningen på elnätet vid störningar. Därför startade vi ett demoprojekt som visar hur vi tillsammans med kunderna på Arholma kan bygga ett mer motståndskraftigt och hållbart elnät, säger Peter Söderström, innovationschef på Vattenfall Eldistribution, i ett pressmeddelande.

Arholma fick sitt mikronät 2023, dimensionerat för att klara två timmars ö-drift vid avbrott. Men när fler sommarstugor blivit permanentboenden och elanvändningen fördubblats vintertid har risken ökat för att elnätet inte klarar längre driftstopp.

I det nya demoprojektet samarbetar Vattenfall med företagen Plexigrid, Ngenic Energi och Blixt. Tillsammans ska de testa hur kundernas elanvändning kan styras automatiskt för att jämna ut belastningen på nätet.

– Det här är ett bra exempel på hur teknik, innovation och kundengagemang kan samverka för att bygga framtidens elnät, säger Peter Söderström.

Om försöket faller väl ut kan modellen på sikt användas på fler platser där elnätet är ansträngt.

Källa: Tidningen Skärgården