2025-09-20 07:00:00

Oviss framtid för flytbryggor i betong

Foto:Jonas Hållén

Nya regler förbjuder oskyddade cellplastpontoner. Det kan på sikt innebära en stor förändring för svenska småbåtshamnar, badplatser och kommuner. 

Runt om i Sverige ligger tusentals gamla betongpontoner med exponerad cellplast i vattnet. 

– Beslutet att fasa ut oskyddad frigolit i bojar och pontoner kommer att minska tillförseln av marint plastskräp i Västerhavet, berättar Johanna Eriksson, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, HaV. 

– Cellplast, eller frigolit i dagligt tal, bryts lätt ner i mindre delar och blir marint plastskräp. Bitar av cellplast är ett vanligt plastskräp på svenska ständer.

Beslutet är fattat av Ospar (den regionala konventionen om att skydda miljön i Nordostatlanten), där Sverige är aktiv medlem. Det träder i kraft i februari 2026 och innebär förbud nya oskyddade cellplastpontoner (EPS/XPS) från och med 2029 samt en rekommendation att länderna fasar ut befintliga senast 2031. 

Beslutet ställer inte krav på att pontonerna ska vara täckta på undersidan, utan enbart ovanpå och på sidorna.

– Anledningen är att det i nuläget inte finns tillräckligt med evidens för att det sker ett läckage från undersidorna, säger Johanna Eriksson.

– Ospar kommer dock att utreda frågan om undersidorna resulterar i läckage av plastpartiklar eller inte.

OSPAR beslut omfattar Nordostatlanten, inklusive Nordsjön, Kattegatt och Skagerrak. I dagsläget berörs inte bryggor i Östersjön av beslutet.

– Men Sverige kan välja att implementera hela eller delar av beslutet på nationell nivå och då omfattas även bryggorna i Östersjön av de delarna, säger Johanna Eriksson.

Förutom arbetet i Ospar har Havs- och vattenmyndigheten låtit Havsmiljöinstitutet och Chalmers tekniska högskola göra en studie om flytbryggornas miljöpåverkan.

– Det finns mycket som talar för att förbud är på gång över hela Sverige för flytbryggor med cellplast, säger Thomas Lund, hamnchef i småbåtshamnen i Sätra.

För att framtidssäkra sina bryggor har hamnen i Sätra köpt en ny flytbrygga med polyetenpontoner som använder luft som flytkraft. Hamnen har även bytt ut sina gamla Y-bommar med flytbojar i frigolit till bojar i plast.

Totalt är det en investering på cirka 300 000 kronor. Sedan ska bryggägarna göra sig av de gamla flytbryggorna. 

– Vi kunde säljs våra, men risken är de gamla bryggorna dumpas någonstans ute på sjön, säger Thomas Lund.

Inlägget Oviss framtid för flytbryggor i betong dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2025-09-19 07:00:00

Fortsatt biljettstrul på Waxholmsbåtarna

Foto:Peter Augustsson

Felaktigt pris, utrustning som inte uppdateras och få som registrerar sina resor. Problemen på linje 83 mellan Strömkajen och Vaxholm fortsätter.

I april förändrades biljettsystemet på linje 83 (numera primärt linje 4) mellan Vaxholm och Strömkajen. Trafiken utförs nu inom Waxholmsbolaget inte SL som tidigare. Förändringen medför att både SL-biljetter och Waxholmsbolagets biljetter är giltiga på sträckan. Men systemet har visat sig förvirrande för många resenärer. Enligt Waxholmsbolagets hemsida är det taxa 3 (104 kronor)  som gäller mellan Strömkajen och Vaxholm men det går lika bra att betala en enkelbiljett via SL (48 kronor). Det har gjort att en del resenärer betalt för mycket för sin resa.

– Vi har ganska många arga resenärer varje dag, säger en besättningsman som inte vill namnges.

Enligt Region Stockholms trafikförvaltning arbetar man med en lösning på problemen.

– SL:s och Waxholmsbolagets taxa gäller parallellt på sträckan. I dagsläget ligger Waxholmsbolagettaxan i reseplaneraren, men man jobbar på en lösning. Parallella taxor innebär att Waxholmsbolagets resenärer kan nyttja sina periodkort/ökort, vilket man inte kunde tidigare på Linje 83 samt att resenären som ska åka längre ut i skärgården kan köpa sin biljett vid ombordstigning, skriver Cajsa Sjöbeck, presskommunikatör i ett mejl.

Kan resenärer får tillbaka pengar om de är missnöjda?

– Ja, resenärer kan kontakta kundtjänsten för att få hjälp med detta.

Ett annat problem handlar om att många väljer att inte �blippa� sina SL-kort. Eftersom besättningen inte får kontrollera korten, och inga andra kontroller utförs, åker de därmed gratis.

– Det händer att en av tio på vissa bryggor inte blippar när de går ombord, övriga struntar i det eller väntar till de ska gå av så att de 75 minuterna gäller längre, säger besättningsmannen.

Cajsa Sjöbeck säger att biljettkontroller kommer att utföras även på skärgårdstrafiken.

– När man reser med SL ska man ha en giltig biljett och resor inom skärgårdstrafiken är inte något undantag. Från och med i år är hela sjötrafiken med i biljettkontrollsavtalet. Vi har redan kontroller på pendelbåtarna, men i och med att sjötrafiken nu ingår i biljettkontrollavtalet öppnas möjligheter för biljettkontroll bredare inom skärgårdstrafiken. Trafikförvaltningen vill dock att resenärerna skulle få tid på sig att förstå hur just detta nya upplägg med dubbla taxesystem fungerar. Trafikförvaltningen avser att titta vidare på dessa möjligheter med biljettkontroll framöver, men har ingen information eller plan i dagsläget kring hur eller i vilken omfattning det skulle genomföras.

Mellan 14 september och 29 april gäller SL:s 30-dag-arskort i hela Waxholmsbolagets trafik. Inledningsvis hade utrustningen dock inte uppdaterats på alla båtar, vilket gjorde att resenärer utan periodkort kunde åka gratis. Det ska nu vara åtgärdat.

Inlägget Fortsatt biljettstrul på Waxholmsbåtarna dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2025-09-17 15:30:00

Hundratals båtar i protest

Foto:Stine Christophersen

I lördags slöt runt 250 båtar upp på Kanholmsfjärden för att manifestera mot dumpningen av förorenade muddringsmassor på platsen. Sedan augusti är planerna satta på paus efter att ha fått massiv kritik, men är inte avskrivna. Förutom privatpersoner, föreningar och lokala företag deltog även flera kommunpolitiker från Värmdö i helgens protester.  

– Vi är inte nöjda förrän Stockholms stad drar tillbaka sin ansökan om dumpning i havet, säger Carl Kangas (S), kommunstyrelsens ordförande i Värmdö kommun.

En efter en dyker de upp vid horisonten. Motorbåtar, segelfartyg, gummibåtar, ekor, kanoter, en skuta och små och stora arbetsfartyg. 13:15, startar manifestationen med en kör av mistlurar som tjuter över Kanhholmsfjärden. Budskapet är tydligt: Inte i vårat vatten!

Till grund för båtmanifestationen ligger Stockholm stads planer på att dumpa 200 000 kubikmeter förorenad gyttja och lera från byggnationen kring Kolkajen i Norra Djurgårdsstaden. Ett projekt som på stadens hemsida beskrivs som ett ”hållbarhetsprofilerat område med uppdrag från kommunfullmäktige att testa och utveckla nya lösningar och arbetsmetoder för en mer hållbar framtid.” 

På dryga två veckor har planeringsgruppen för Rädda Kanholmsfjärden – om sex personer – där Maria Roos ingår, lyckats mobilisera över 900 följare på FB, och nu även ett par hundra båtar som cirkulerar på den tilltänkta dumpningsplatsen för att visa sin vrede. 

– Det är mäktigt, säger Maria Roos när hon tittar ut över fjärden där resultatet av deras arbete guppar fram med banderoller och vimplar.

Muddermassorna som staden planerar att dumpa består av olika lager och har allt från mycket höga halter av föroreningar till mycket låga. De mest förgiftade mängderna som innehåller mycket höga halter förslår man ska avvattnas och läggas på deponi på land. Men de övriga massorna med klassningen mycket låg- upp till hög halt vill staden dumpa i Kanholmsfjärden. 

Det handlar om en rad giftiga ämnen som bland annat arsenik, kvicksilver, bly, koppar och antracen. Antracen är ett så kallat prioriterat ämne som lagras i fettvävnaden hos organismer och kan ha negativa effekter på fortplantning. Det har en komplex spridning i miljön och förekommer i de tilltänkta dumpningsmassorna i halter som överskrider gränsvärdet. 

Flera av Värmdös politiker är på plats och de är upprörda.

– Vi är otroligt engagerade i att förbättra vattenkvaliteten och Östersjöns status. Det är också därför som det är så frustrerande och provocerande att Stockholm stad kan tänka sig att behandla ett känsligt innanhav och skärgården på det här sättet, säger kommunstyrelsens ordförande Carl Kangas som är ombord på Svenska sjös knallgula båt tillsammans med Amie Kronblad (L), Kristina Lång (C), Pontus Tengby (MP) och Julia Ekedahl (S).

Dumpning av muddringsmassor till havs är enligt lag förbjudet, men dispens kan sökas hos länsstyrelser och Mark- och miljödomstolar. Carl Kangas anser att kommuner borde ha större befogenheter i frågan om dumpning och att lagstiftningen kring dispenshantering behöver ses över.

– Det här definieras som allmänt vatten men det ligger ju verkligen i Värmdös geografi och jag tror allmänheten förväntar sig att man som kommun ska ha större rådighet över en sådan här fråga. Så jag tycker det finns två saker man behöver fundera på: dels hela hanteringen, att det är så pass enkelt att ansöka om dispens, men också att kommunen bör ha mer att säga till om.

Tycker du att fastighetsägarna närmast en dumpningsplats borde ha ett större inflytande i beslut om dumpning?

– Ja, som sagt tycker jag att hela lagstiftningen borde ses över. Sedan måste man naturligtvis göra olika avvägningar. Vi i kommunen har haft kontakt med fastighetsägare som just menar att det kanske inte är allmänt vatten i det här fallet och som anser att det delvis är deras vattenområde som staden tänker dumpa på. Det pekar vi på i vårt förslag till yttrande och de uppgifterna i inlagorna kommer rätten också behöva förhålla sig till.

Värmdö kommun anser inte att staden gått till botten med förhållandena kring dumpningen och menar att det finns betydande brister och osäkerheter i den utredning de låtit ta fram. Värmdö framhåller även att staden förkastat alternativet att omhänderta samtliga massor på land, bland annat på grund av kostnaderna. Varför man inte budgeterat för att rena alla massorna förklarar Staffan Lorentz projektledare på exploateringskontoret med att det inte är nödvändigt.

– Det är så stora mängder massor som inte är miljöfarliga på det sättet. Det är orimligt mycket vatten man skulle behöva frakta bort för att hantera på annan plats.

– Vi har tittat på flera olika metoder att lösa den här uppgiften. Och där har vi tittat på vad som går att göra rent ekonomiskt och då kostar det väldigt mycket att köra bort allt på lastbil och det finns ingen mottagningsanläggning som tar emot massor som till största del består av vatten och lite bottensediment, säger Staffan Lorentz.

Har ni funderat på att dumpa massorna i närheten av Norra Djurgårdsstaden?

– Det har vi men det har inte varit tillräckligt djupt, för strömt eller större störningar. Så vi har tittat på platser där man kanske redan har dumpat och där det är väldigt djupt och det är troligt att det inte får så stor miljöpåverkan. Därför har vi hamnat längre och längre bort.  

Staffan Lorentz menar att staden inte vill vidta några åtgärder som medför att det uppstår skador på miljön, men anser inte att massorna kommer att orsaka några försämringar i Kanholmsfjärden.

– Vi ser ju att det inte ska försämra miljön på platsen genom att det som dumpas har lägre halter än det som redan ligger där.

Men det blir ju ändå mer i Kanholmsfjärden?

 – Om man ser det ur ett större perspektiv blir det renare i Östersjön genom att vi tar upp massorna med högst halter från botten utanför Kolkajen och lämnar till deponi, säger Staffan Lorentz.

Vad krävs för att ni ska komma fram till att det inte ska byggas alls – att det antingen drabbar miljön för mycket eller kostar för mycket pengar att rena på ett sätt som alla blir nöjda med?

– I så fall ska man ändra på vårt uppdrag och korrigera det, säger Staffan Lorentz.

Maria Roos och Rädda Kanholmsfjärden arbetsgrupp kommer fortsätta att kämpa för sin sak.

– Vi kommer inte att ge oss, det gör vi inte, säger Maria Roos.

Frågor och svar om dumpningen i Kanholmsfjärden

Stockholm stad planerar att dumpa 200 000 kubikmeter muddermassor i Kanholmsfjärden. Massorna kommer från byggnationen kring Kolkajen i Norra Djurgårdsstaden och innehåller en rad giftiga ämnen. De mest förgiftade materialet med ska renas och läggas på deponin på land men även det man vill dumpa innehåller höga halter av föroreningar. Staffan Lorentz, projektledare på Exploateringskontoret Stockholm stad, besvarar frågor:

 Varför har Stockholm stad inte budgeterat för att rena alla muddermassor?

– Det är så stora mängder massor som inte är miljöfarliga på det sättet. Det är orimligt mycket vatten man skulle behöva frakta bort för att hantera på annan plats. Vi har tittat på flera olika metoder att lösa den här uppgiften. Och där har vi tittat på vad som går att göra rent ekonomiskt och då kostar det väldigt mycket att köra bort allt på lastbil och det finns ingen mottagningsanläggning som tar emot massor som till största del består av vatten och lite bottensediment, säger Staffan Lorentz.

Är det för att det saknas en anläggning som kan ta emot massorna eller är det ekonomiska incitament som gör att man inte överväger att rena samtliga massor på land?

– Det är nog en kombination av de skälen och miljöbelastningen i sig som det innebär att köra tusentals lastbilar på land, säger Staffan Lorentz.

Har Staden gjort någon avvägning av miljöaspekten av transporterna mot skadorna i havsmiljön?

– Om Mark- och miljödomstolen önskar att det redovisas så kommer det utföras av oss, säger Staffan Lorentz.

Spontant tänker man kanske att det borde avvägas mot varandra?

 – Vi vill inte göra detta om det uppstår någon skada överhuvudtaget. Vi ser ju att det inte ska försämra miljön på platsen genom att det har lägre halter än det som redan ligger där, säger Staffan Lorentz.

Vad säger ni på Stockholm stad till dem som inte sväljer argumentet att det inte skulle göra någon skada för att det är mindre förorenat än det som redan finns på platsen?

 – Om vi vänder på det. Om vi skulle massor som var mer förorenade och hade högre halter än vad som finns på botten nu så skulle jag kunna förstå att folk blev upprörda. Det skulle vi aldrig föreslå och det är inte det vi ansöker dispens för i Mark- och miljödomstolen, säger Staffan Lorentz.

Har ni någon plan B om ni inte kan dumpa massorna i Kanholmsfjärden?

 – Vi har tittat på andra platser men i miljödomsansökan har vi förordat Kanholmsfjärden. Vi kan lägga det längre bort eller ändra saker i projektet, men vi måste komma till den punkten och vi är inte där ännu, säger Staffan Lorentz.

 2024 trädde en Eu-förordning i kraft om naturrestaurering där medlemsländerna åtar sig att återställa minst 30 procent av de livsmiljöer som är i dåligt skick senast 2030.

Finns det risk att man måste ta upp de dumpade massorna i Kanholmsfjärden igen? 

 – Nej som jag förstått så är regelverket är inte implementerat i Sverige ännu. Föreslagen plats för dumpning är redan påverkat område (syrebrist)  och då kommer det inte omfattas av den typ av ”skydd” som regelverket syftar till.

I ett förslag till yttrande skriver Värmdö kommun att staden gör antaganden om att halterna av TBT är låga i muddermassorna, men att detta skulle motsägas av uppgifter som Lidingö Stad lämnat vid samråd. Hur ställer ni er till det påståendet och är halterna av TBT bevisat låga?

– Vi har bemött Lidingös yttrande om detta i samrådet. Det framgår av samrådsredogörelsen hur vi provtagit, analyserat och föreslår hantering.

I samrådsredogörelsen som Staffan Lorentz hänvisar till svarar staden att de sediment som Lidingö stad oroar sig för kommer att hanteras vid muddring av tillståndsklass 5 (mycket höga halter), och kommer därmed inte att hanteras genom dumpning.

(De muddermassor som staden vill dumpa innehåller en rad giftiga ämnen och bedöms vara av klass 1 till 4, vilket innebär att de innehåller från mycket låga, upp till höga halter av föroreningar. Redaktionens anmärkning).

Giedre Jirvell, rättsexpert inom mark- och miljörätt, med särskild kompetens inom strandskydd, kommenterar svaren:

– Att deponering på land är dyrare är inte ett giltigt argument när vi väger in de samhällsekonomiska kostnaderna av att förorena skärgården. Vi befinner oss i en akut kris i Östersjön med omfattande syrebrist och kollapsande ekosystem. Att då tillföra ytterligare föroreningar är samhällsekonomiskt oförsvarbart, även om den initiala kostnaden för landdeponering är högre.

– Det är anmärkningsvärt att staden verkar sakna en ordentlig utredning av de kumulativa effekterna i Kanholmsfjärden. Att hävda att ”det blir inte värre eftersom det redan finns föroreningar där” är ett resonemang som strider mot miljöbalkens krav. Verksamhetsutövaren måste utreda hur de tillkommande föroreningarna samverkar med befintliga – det handlar om ackumulerade effekter över tid.

– Påstående att ”regelverket om naturrestaurering inte är implementerat i Sverige ännu” är missvisande. Som EU-förordning gäller den redan direkt i Sverige sedan augusti 2024. Det som återstår är att ta fram den nationella restaureringsplanen.

– När vi har en situation där Östersjöns ekosystem redan är kritiskt hotat, där vi har internationella åtaganden genom EU:s naturrestaureringsförordning, och där försiktighetsprincipen tydligt talar emot projektet, framstår Stockholm stads planer som ett skolboksexempel på hur man inte ska hantera miljöfarliga massor. Det är dags att staden tar sitt miljöansvar på allvar och väljer den säkra vägen – deponering på land av samtliga förorenade massor.

– Även om de uppmätta halterna av TBT verkar låga, är detta ämne så extremt giftigt att även minimala tillskott till Östersjöns redan belastade ekosystem är oacceptabla. Tillsammans med antracen och andra föroreningar som förekommer i massorna utgör detta en cocktail av miljögifter som strider mot försiktighetsprincipen och EU:s miljömål.

Inlägget Hundratals båtar i protest dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2025-09-17 07:00:00

Muddermassor – en bra resurs för vår industri

Foto:Peter Augustsson

Muddermassor innehåller stora värden som går att ta tillvara på. Att dumpa dem är fel väg att gå, menar forskare på Kungliga Tekniska Högskolan.

Genom lagen om naturrestaurering som kom förra året har Sverige en skyldighet att åtgärda problemen med syrefria bottnar i Östersjön. En åtgärd handlar om att minska näringsläckagen till Östersjön, men det kommer inte att räcka för att uppfylla kraven. I ett storskaligt projekt har samverkande forskare föreslagit för regeringen en metod att suga upp sediment från syrefria bottnar i Östersjöns djupbassänger och ersätta det med syrerikt saltvatten. Ur sedimenten kan fosfor, kolväten och silt utvinnas, något som kan skapa stora värden för industrin, det berättar Bengt Simonsson, civilingenjör på Teknikmarknad, som jobbar med projektet.

– Vi har utvecklat metoder att nyttogöra kolet i döda alger och plankton genom biokol. När man tar bort det från sedimentet blir det silt, små partiklar, kvar. Det kan ersätta en del av cementen i betong istället för sand. I Holland finns till exempel en brist på sand, säger Bengt Simonsson.

Silten kommer från mänskliga aktiviteter och metoden gör att kol, fosfor och silt cirkulerar tillbaka till samhället. Bengt Simonsson säger man för diskussioner med Stockholms stads energibolag Stockholm Exergi om att använda silten till energilager.

– Genom att köpa billig överskottsel och värma upp silten till 600 grader är det sedan möjligt att plocka ut värmen som fjärrvärme. Det är en jättebra ekonomisk kalkyl. 200 000 kubikmeter muddermassor skulle kunna värma hela Södermalm, säger han.

Enligt Bengt Simonsson kommer Stockholm stad att utvärdera metoden för ett projekt i Bällsta hamn i Stockholm. Han menar att den även kan användas i bostadsprojektet i Norra Djurgårdsstaden, men där vill Stockholms stad istället dumpa muddermassorna i Kanholmsfjärden, något som väckt stora protester.

– Jag förstår att exploateringskontoret vill kvittgöra muddermassorna från Värtan på sedvanligt sätt genom att dumpa dem någon annanstans. Det vi tagit fram är nytt och något de inte tänkt på. Det vi jobbar med nu är att lyfta frågan.

Att placera muddermassor i Kanholmsfjärden är fel väg att gå, menar Bengt Simonsson.

– Genom att lägga på mer material på havsbotten bygger du på 10-20 år av ackumulation av sediment. Även om muddermassorna är renare än det som redan ligger där är det ingen bra åtgärd rent ekologiskt.

Enligt Bengt Simonsson finns det inga stora tekniska problem med att separera kol, silt och fosfor ur sediment.

– Vi har en plan för Östersjön tillsammans med regeringskansliet om att bygga en första process för det i Nynäshamn. Det här är ingen rocket science.

För att leva upp till lagstiftningen från Bryssel krävs att en yta på 2 500 kvadratkilometer per år syresätts i Östersjöns djupbassänger.

– Industriellt är det bara bra om det är jättemycket materiel. EU är intresserade av att bygga upp en fosforproduktion och vi kan börja diskutera med aktörer om silten, för sand är bristvara i Europa.

Inlägget Muddermassor – en bra resurs för vår industri dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården