Tv-serien Svärtan, baserad på John Ajvide Lindqvists roman Sommaren 1985, har i dagarna haft premiär. Till största delen gjordes inspelningarna på Ingmarsö, där öns invånare spelade en viktig roll – både framför och bakom kameran. Skärgården har pratat med några av de som var involverade i projektet.

Berättelsen utspelar sig sommaren 1985 på den fiktiva ön Särsö. En tonårspojke hittas drunknad under märkliga omständigheter. En grupp ungdomar ger sig ut på en förbjuden utflykt till den mytomspunna ön Svärtan, där de hittar en levande men svårt skadad sjöjungfru. Det blir upptakten till den nya tv-serien som kallats en blandning mellan Saltkråkan och Strangers Things.

Inspelningarna ägde rum sommaren 2025 och många Ingmarsöbor engagerades som statister, produktionsassistenter eller hyrde ut hus till filmteamet.

En av dem var Stefan Ljungberg, som var behjälplig med rekvisita och logistik. Han såg till att filmteamet fick tag på allt från båtar, traktorer och skrotade aktersnurror till trasiga presenningar och gammal ved.

– Det var massor. Jag flyttade runt allting dit det skulle. De frågade mig om det mesta, och de ändrade sig hela tiden. En morgon skulle jag köra iväg klockan fyra ner till Helsingborg för att hämta en båt. Kvällen innan ändrade de sig och ville i stället ha en annan båt som stod uppe i Härnösand, minns Stefan.

Att hitta tidsenlig rekvisita visade sig ofta vara en utmaning.

– Båtarna skulle se ut att vara från 80-talet, men de behövde också vara driftsäkra. Inspelningen kunde ju inte avbrytas för att motorn rasade. Det var mycket pyssel innan allt föll på plats.

En stor produktion som Svärtan krävde förstås också hundratals statister. Bland dem fanns Jonas Borelius och hans familj. Han minns de långa väntetiderna mellan tagningarna. Hur han och de andra statisterna under en inspelning i maj fick sitta och huttra i ett båthus, iklädda tunna sommarkläder, i sju plusgrader.

– Men de var väldigt gulliga i filmteamet. De kom med rockar och filtar som vi fick svepa om oss medan vi väntade. Och så fanns det kaffe, kakor och tårta, berättar Jonas.

En av hans scener spelades in i den uppbyggda Särsö lanthandel. Butiken hade fyllts med tidstypiska matvaror, kvällstidningarnas löpsedlar rapporterade nyheter från sommaren 1985 och utanför stod en gul postlåda och en karamellautomat för femtioöringar.

– Jag fick gå runt i butiken med en korg och plocka ner några konservburkar och andra varor, minns Jonas.

Trots några kyliga dagar och många timmars väntan ångrar han inte det minsta att han ställde upp som statist.

– Det var kul att få vara med och se hur en tv-inspelning går till, säger han.

Mona Ryberg Nordgren var en av de Ingmarsöbor som tidigare i somras fick se de första avsnitten under en förhandsvisning i bygdegården Lurkan. Hon blev positivt överraskad.

– Det är mycket igenkänning som gör det extra roligt för oss som bor här. Man känner igen vägar, stigar och hus. Jag tycker att de har gjort ett väldigt bra jobb, faktiskt över förväntan. Och det är alltid roligt när Ingmarsö hamnar på kartan, säger hon.

Mona tycker också att det är positivt att inspelningen kunde gynna det lokala näringslivet – exempelvis Bageriet, som levererade mat och fika till det stora tv-teamet och alla statister.

Och namnet Särsö? Besynnerligt nog är det faktiskt en ren tillfällighet att den fiktiva ön delar namn med den verkliga ön som bara ligger en kort båtresa från Ingmarsö. Mona berättar att hon för flera år sedan bjöd ut John Ajvide Lindqvist till Ingmarsö och intervjuade honom.

– Då sa han att han var ute efter att placera historien på en lite speciell och egen ö, och hittade på namnet Särsö. Han hade ingen aning om att ön redan fanns här ute, säger Mona med ett skratt.

Ingrid Hedman