Är du nyfiken på hur Stockholms skärgård såg ut för ett par miljarder år sedan? Visste du om att våra öar till stor del består av förstenad vulkanaska? Vill du lära dig mer om kopplingen mellan den urtida geologin och dagens klimatkris? I sommar besöker forskaren Alasdair Skelton och författaren My Schüldt flera öar för att berätta om skärgårdens fascinerande historia sedan tidernas begynnelse.

För Alasdair Skelton, professor i geokemi och petrologi vid Stockholms universitet, är Utö hans absoluta smultronställe och andra hem. Hit kommer han ett flertal gånger om året för att hålla kurser, både för svenska och utländska studenter, i geologi och om klimatförändringar. Och det är ingen slump – ön är nämligen en av Sveriges mest spännande geologiska platser.

– På Utö kan man se i princip hela landets historia. Den är fantastisk på många sätt – från sitt vulkaniska ursprung fram till gruvindustrin och grundämnets upptäckt i nutiden, säger Alasdair Skelton entusiastiskt. 

Hela Stockholms skärgård har en intressant historia när det gäller geologiska fynd. Förutom Utö föreläser Alasdair Skelton och författaren My Schüldt, som tillsammans nyligen givit ut boken ”En berättelse om Sverige”, på Rödlöga, Landsort och Stavsnäs, som alla har sin unika bakgrund. 

– I princip hela Stockholms skärgård består av vulkanaska från explosiva vulkanutbrott som skedde för 1,9 miljarder år sedan. Idag ser man den oftast bara som gnejs, men Utö är en av de få platser man faktiskt kan se de gamla asklagrena kvar och det är jättehäftigt. 

Under föreläsningarna brukar författarparet berätta om de spår som dinosaurierna lämnat efter sig. Men den som hoppats hitta avtryck från en Tyrannosaurus rex eller en Velociraptor på sin ö blir nog lite besviken. 

– Ja, stackars skärgården har missat det här fina kapitlet av Sveriges geologiska utveckling. Vill man ha dinosaurier, då ska man till Skåne. De har också klafsat runt omkring vulkaner, men det är andra vulkaner som kom mycket senare. Så nej, några dinosaurier i skärgården har inte funnits, säger han men nyanserar sedan svaret: 

– Anledningen till att vi hittar spår efter dinosaurier i Skåne är att bergarterna där är just från dinosauriernas tid. Men det är inte alls omöjligt att det området som nu är skärgården kan ha täckts av andra sediment som har eroderat bort – kanske från dinosauriernas tid. Men det kommer vi aldrig få veta.

En annan fascinerande upptäckt i Stockholms skärgård som Alasdair Skelton gärna vill lyfta fram är att man här kan finna spår efter de allra tidigaste livsformerna. På Utö, där man bedrev gruvdrift och bröt järnmalm under 700 år, finns unika fynd. 

– För en geolog är den här järnmalmen intressant i och med att den berättar om hur atmosfären fick syre för länge sedan. Det är ju inte alltid det har funnits syre i atmosfären, det är ett resultat av ökningen av syrehalten i atmosfären. Vi vet att det har bildats järnformationer i samband med det, säger han. 

Vad kan då geologin lära oss om dagens miljö- och klimatutmaningar? På vilket sätt kan historien hjälpa oss att förstå dessa samband? För att illustrera relationen brukar Alasdair Skelton under sina förläsningar säga att han har levt i fyra miljoner år – då klimatet under hans livstid förändrats lika mycket som det skulle ha gjort naturligt under fyra miljoner år. 

– Vi människor kan inte greppa en sådan lång tid. Men genom att börja relatera till geologisk tid ger det oss en chans att fatta vad vi människor gör. Alltså – vi styr klimatet som vulkaner gör, men vi gör det jättesnabbt. Det geologiska tidsperspektivet kan därmed hjälpa oss att förstå att det vi gör med klimatet just nu är högst allvarligt, menar han. 

Under sina föreläsningar har författarparet sett ett stort intresse bland öborna att ta del av den geologiska kunskapen. Kanske beror det på att de faktiskt lever sina liv på mark som tillhör en viktig del av Sveriges urtida historia. 

– Rent geologiskt är skärgården bland Sveriges allra finaste platser. Den är spektakulär. För min del skulle Stockholms skärgård gärna få vara en UNESCO-park, säger Alasdair Skelton. 

Text: Ingrid Hedman