Mer än hälften av Skärgårdsstiftelsens jordbruksarrendatorer har lämnat gårdarna sedan 2021. De nya som tillträder betalar betydligt mer och har avsevärt sämre villkor.

Jordbruken drivs på uppdrag av Skärgårdsstiftelsen, med regionen som huvudfinansiär, i syfte att bevara skärgårdens egenart och naturvärden samt hålla landskapet öppet.

– Det är ett billigt sätt för stiftelsen att förvalta de här öarna och gårdarna jämfört med om de skulle göra det genom egen arbetskraft, säger Lars Andersson, vice ordförande i Föreningen Sveriges Jordbruksarrendatorer (SJA).

Skärgårdsstiftelsen har sedan 2015 fått ett tillfälligt investeringsbidrag på 24 miljoner per år, utöver det årliga driftsbidraget på drygt 50 miljoner kronor. Det tillfälliga bidraget fasas ut från 2026, men nu skjuter regionen till 15 miljoner i ett nytt fastighetsinvesteringsbidrag och har även ökat driftbidraget med 3,3 procent.

Samtidigt har åtta av 16 arrendatorer lämnat jordbruken under perioden 2021 till 2026. Flera av dem uppger chockhöjda avgifter som orsak.

Lisa Rosell var arrendator på Långholms gård från 2016 till 2022 och slutade efter bara en avtalsperiod.

– De ville fördubbla mitt arrende utan att tillföra gården något. Det är museijordbruk som ska skötas enligt reservatsföreskrifter. Det gick inte att göra det lönsamt, säger Lisa Rosell.

Mickael Jansson på Lidö lämnade efter 15 år som arrendator.

– När vi hade vår sista omförhandling ville de nästan tredubbla arrendet och jag märkte att de bara var ute efter att friskriva sig från allt ansvar och att man i princip skulle betala för att bo där och arbeta med deras naturvård. Det var en helomvändning i 180 grader. Då tyckte jag inte längre att det var någonting att satsa på, säger Mickael Jansson.

Skärgårdsstiftelsen menar att höjningarna är befogade.

– Många av våra jordbruksarrenden hade aldrig omförhandlats, och flera av avtalen var mycket gamla. För att skapa mer rättvisa och jämställda arrendenivåer behövde vi göra ett omtag och genomförde därför värderingar som låg till grund för de nya avgifterna, säger Karin Strandfager, naturvårdschef på Skärgårdsstiftelsen.

Görs beräkningar på avkastningen vid omförhandlingar?

– Det är en del av värderingen. Man väger in markernas beskaffenhet, byggnaderna och läget. Ligger det på en ö så sänker det värdet ganska kraftigt, eftersom det är långt till infrastruktur och service samt mycket transporter som försvårar, säger Karin Strandfager.

Lars Andersson på SJA är tveksam till värderingsmetoden.

– Jag vet att man i vissa fall har använt sig av Uppsala Akademiförvaltnings arrendeberäkningsmodell. Den modellen är anpassad till deras område och fastighetsbestånd. Jag ifrågasätter starkt om den överhuvudtaget är tillämpbar på skärgårdsjordbruk, säger Lars Andersson.

Särskilt skeptisk är han till att använda den vid värdering av ö-gårdar.

– Det finns inget i den som är anpassat till ett jordbruk på en ö. Så det kan ju i princip äta upp hela avkastningen på ett arrendeställe med kostnader för transporter av djur med färja och så vidare.

En del av dem som lämnat menar att Skärgårdsstiftelsen numera går in för att vara en fastighetsförvaltning, i stället för en naturvårdsförvaltning.

– Man kanske har kommit på att huvudbyggnaderna på jordbruksfastigheterna kan vara lönsamma att hyra ut men då har man missat att huvuduppdraget är att ta hand om markerna, säger en av dem.

Numera tillsätts gårdarna genom ett anbudsförfarande, något som lett till att de nya arrendatorerna betalar avsevärt högre arrenden än de tidigare arrendatorerna gjorde när de avträdde. På Simesgården på Arholma och Rånö gård betalar man dubbelt så mycket.

Samtidigt har de också högre kostnader, då de tagit över ansvaret för yttre underhåll av gårdarnas byggnader, något som Skärgårdsstiftelsen tidigare stod för på dessa gårdar. Detta har även gjorts på Hjälmö, som har en lång rad lador, bodar, hus och stugor.

En annan förändring är att de nya arrendatorerna inte får det så kallade gårdsstödet. Ett bidrag som stiftelsen betalar ut för merkostnader som ska kompensera för till exempel transport av djur, men som de nya arrendatorerna inte erhåller, även om gårdarna har betesmark på öar.

Erbjuds inte nya arrendatorer på ö-gårdar gårdsstödet? 

– Alla våra gårdar har olika förutsättningar, de har t.ex. olika storlek, en del ska köra sina djur mellan olika betesöar, en del marker genererar höga ersättningar från de årliga EU-stöden, andra inte. Det är inget generellt stöd utan gäller för de arrendatorer på ö-gårdar som har särskilt utmanande förutsättningar, säger Karin Strandfager.

Förutom de åtta arrendatorerna som valt att avveckla efter 2021 har även två av dem som tillträtt sedan dess slutat. På Hjälmö lämnade den nya arrendatorn efter ett år och två månader. Där står husen numera tomma och markerna sköts av arrendatorer från intilliggande gårdar och externa entreprenörer.

Långholms gård i Käringboda har gjorts om till ett sidoarrende och drivs av ett aktiebolag som en del av en närliggande gård. Mangårdsbyggnaden hyrs separat av samma bolag och används som personalbostad sedan den tidigare arrendatorn slutat efter ett halvår. Hammersta gård har delats upp i två och gården ingår i ett annat jordbruk som expanderat. Stallet arrenderas ut för sig och de bostäder som den tidigare arrendatorn hade som en inkomstkälla hyrs ut direkt av stiftelsen.

Finns det risk att anbudsförfarandet vid tillträde leder till att de småskaliga jordbruken försvinner och att gårdarna i stället drivs av större bolag som kan bjuda över små, enskilda bönder som vill driva det småskaligt?

– Det är inget budgivningsförfarande utan ett anbudsförfarande. Det är heller inte anbudssumman som är avgörande. Vi har många faktorer som vägs in i valet av en ny arrendator, såsom utbildning, erfarenhet av naturvård, uppstartstäcka, ekonomisk kalkyl och verksamhetens inriktning, säger Karin Strandfager.

– När vi utvärderar en gård är pengarna 20 procent, resten är andra faktorer, säger Jan Zetterman, vd för Skärgårdsstiftelsen.

Finns det risk att jordbrukens byggnader blir en del av besöksnäringen och att markerna slås ihop med andra gårdar, sköts av externa entreprenörer eller av driftavdelningen?

– Det kan hända om det inte finns någon som kan lägga anbud på en gård. Då är vi där. Men vi strävar efter att ha en jordbrukare, det kommer vi att göra hela tiden, det är det vi vill ha i skärgården, säger Jan Zetterman.

Ni tjänar ju onekligen på att arrendatorerna slutar eftersom att de nya som går igenom ett anbudsförfarande betalar mer, vissa betalar dubbelt så mycket som de tidigare arrendatorerna, vad vill ni säga om det?

– Vi tjänar inte pengar på jordbruken. Det är en bevarande del och det är det som är viktigt. Får vi en bra arrendator så får vi en bra miljövård, säger Jan Zetterman.

Karin Strandfager tillägger avslutningsvis:

– Den värderingsmodell som vi följer är seriös. Jag vill också säga att det inte bara är arrendena som har blivit högre, även gårdsstödet har blivit högre och har förändrats ganska mycket för de gårdar som faktiskt behöver det.