… universitetslektor på Göteborgs Universitet, som genomfört en forskningsstudie om hur människor i svenska ö-samhällen upplever gemenskap, ensamhet och isolering. 

Hur har studien gått till?

– Studien bygger på individuella intervjuer och rundabordssamtal med personer som bor på öar utan fast landförbindelse längs Sveriges kust. Totalt deltog 51 personer i olika åldrar, med jämn könsfördelning. I intervjuerna deltog personer mellan 29 och 86 år och i samtalen mellan 35 och 80 år. Vi har velat fånga både individuella erfarenheter och gemensamma reflektioner kring livsvillkor, gemenskap och ensamhet. Som komplement har vi genomfört en litteraturgenomgång av tidigare forskning och rapporter.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Ett centralt resultat är att gemenskap är avgörande för människors existentiella hälsa. Att känna sig behövd, delaktig och erkänd skapar mening och trygghet. Samtidigt framträder en ambivalens där gemenskap också kan vara exkluderande. Ensamhet handlar därför inte bara om fysisk isolering utan om brist på tillhörighet. Studien visar också att strukturella villkor som transporter, service och vård påverkar både existentiell och psykisk hälsa samt upplevelsen av trygghet och framtid.

Vad innebär begreppet “ö-samhet”?

– Begreppet fångar de existentiella dimensionerna av ensamhet i ö-samhällen. Det kan handla om stillhet, närhet till naturen och en upplevelse av mening och sammanhang, men också om att känna sig utanför gemenskapen, sakna erkännande eller en plats där man upplever sig betydelsefull. Det centrala är att ensamheten formas i relation till gemenskapen, inte i dess frånvaro.

Vad kan urbana miljöer lära av ö-samhällen?

– En viktig insikt är att gemenskap behöver skapas och upprätthållas. I ö-samhällen blir det tydligt hur beroendet mellan människor och tillgången till mötesplatser påverkar känslan av mening och tillhörighet. Samtidigt måste gemenskap vara inkluderande. För städer innebär det att arbeta både med sociala strukturer och frågor om delaktighet, erkännande och tillhörighet.

Vad skulle du vilja se för insatser?

– Vi vill fördjupa kunskapen om existentiell och psykisk hälsa i dessa miljöer, då litteraturgenomgången visar tydliga kunskapsluckor. Samtidigt behövs konkreta insatser: stärka lokala gemenskaper och mötesplatser samt förbättra strukturella villkor som transporter, service och vård. Jag vill också se att ö-samhällen får större utrymme i policy och samhällsplanering, och på sikt i mer riktad lagstiftning som tar hänsyn till öars särskilda villkor, exempelvis en särskild ö-lag.