2025-12-07 07:00:00
”De ska inte bara hitta ett hem – de ska hitta rätt hem”
Foto:Ylva Bergman
Pepparkakor, tomtar och spinnande katter. När Katthemmet i Vaxholm höll sin första julmarknad i de nya lokalerna på Rindö samlades både gamla och nya besökare för att fira och stötta katthemmets arbete med att ge hemlösa katter en ny chans.
Det råder full aktivitet både inne och utomhus. På borden trängs småkakor och loppisfynd med kattkalendrar och lotterivinster. I samlingsrummet sprakar en brasa på tv:n bredvid en pyntad julgran och en liten kattass försöker förgäves greppa en skumtomte genom gallret. Det är julmarknad på Katthemmet i Vaxholm på Rindö – den första sedan flytten i september, och besökarna strömmar till i mängder.
– Det är årets höjdpunkt! Många kommer tillbaka varje år, säger Carina Franzén, ordförande i föreningen, medan hon försöker göra sig hörd över sorlet.
Katterna tar dock uppståndelsen med ro inne på sina ombonade rum där de strosar omkring, slumrar i mjuka korgar och betraktar besökarna genom en glasruta eller ett galler. Vanligtvis strövar de fritt i lokalerna men just idag får de lite avskildhet från folkvimlet.
Lokalerna på Rindö precis intill Rindögården, två ombyggda paviljonger som tidigare varit både förskola och daglig verksamhet, är sedan den 23 september katthemmets nya hem. Tidigare låg det på Eriksövägen i centrala Vaxholm, men när hyran blev för hög började jakten på något nytt.
– Vi frågade kommunen om de hade några lokaler, och efter ett tag ringde de och sa att det fanns två tomma paviljonger på Rindö, berättar Carina Franzén och fortsätter:
– Kommunen har varit fantastisk. De har låtit oss bygga om precis som vi velat – måla, öppna upp och skapa en miljö som känns hemtrevlig för katterna.
Och rummen känns verkligen precis som hämtade ur ett vanligt hem. Väggarna är målade i lugna gröna färger och i fönstren lyser adventsljusstakar. En temporär rastgård står färdig, och till våren ska hela tomten tas i bruk.
Föreningen Djurhjälpen har funnits i Vaxholm sedan år 2000, men eldsjälar började redan några år tidigare att ta hand om hemlösa katter i området. Då var hotet konkret – förvildade katter skulle skjutas.
– Då var det några som sa: ”Nej, så kan vi inte ha det”, berättar Carina Franzén.
Från början höll man till i en lägenhet men 2003 kunde man starta ett riktigt katthem i Vaxholm.
I dag har katthemmet plats för 43 katter, plus ytterligare 20 i jourhem. Just nu bor 26 katter med olika bakgrunder här – dumpade, utsläppta i samband med flytt, övergivna eller förvildade. Man räknar med att det idag finns över 100 000 hemlösa katter i landet varav 30 000 i Stockholmsområdet, som är hemmets upptagningsområde.
– Vi tenderar att få flest katter från Vallentuna, Täby, Åkersberga och Värmdö. Ibland upptäcker man kolonier ute, ibland ringer folk och säger att det går en katt i området som ingen verkar kännas vid, säger Carina och minns en solskenshistoria:
– En gång dök en väldigt hungrig katt upp i en trädgård på Skarpö och försökte äta frysta äpplen. Det visade sig att den kom från Hässelby och hade varit borta i två månader! Troligen hade den hoppat in i en hantverkarbil och åkt hela vägen hit. Tack vare ID-märkningen kunde den återförenas med sin familj.
Carina Franzén tycker sig märka en viss förbättring när det gäller dumpning av katter.
– Men det finns fortfarande en myt som lever kvar, att katter alltid klarar sig. Men det gör de inte. De är ganska illa rustade för kyla.
När katterna först anländer tas de in på isoleringsavdelningen för veterinärkontroll, vaccination och kastrering. De allra flesta har någon form av skador som behöver tas omhand; slagsmålsskador eller tandskador som de fått när de försökt äta frysta saker. Sedan slussas de gradvis ut till ytorna med de andra katterna.
– Hur lång tid det tar beror lite på vilken typ av katt det är. En del katter kan behöva lite arbete rent socialiseringsmässigt. Vissa kan vara traumatiserade. Har de gått hemlösa ett längre tag så förvildas de ganska snabbt, men de återtamas faktiskt också rätt snabbt.
Hur länge de stannar på katthemmet kan också variera stort.
– Målet är inte bara att de ska hitta ett hem, utan att de ska hitta rätt hem. Vi vill att det ska bli rätt för både katt och människa. Därför börjar vi alltid med provboende, säger Carina.
Att adoptera en katt från katthemmet kostar 2 500 kronor.
– Det kan man tycka är mycket, även om det inte är en bråkdel av vad katten kostat. Men vi jobbar mycket för att man ska höja värdet på katter. Förr kunde man sälja kattungar för “fem kronor tassen”, alltså en tjuga för en kattunge. Sånt ska man inte hålla på med, tycker vi.
Jourhemmen tar emot katter som behöver omplaceras, till exempel när ägaren blivit allergisk, fått barn eller gått bort. De katterna trivs sällan i katthemmets miljö, så de får istället bo tillfälligt i ett hem tills ett nytt permanent hittas. En del äldre eller sjuka katter som inte går att adoptera bort placeras i så kallade permanenta jourhem. De får stanna livet ut, medan katthemmet står för kostnaderna så att de ändå kan få ett tryggt hem.
Ingrid har varit volontär sedan 2012. Hon jobbar mest på isoleringen där katterna börjar sin väg mot ett nytt liv.
– När de kommer in kan de vara livrädda. De fräser och slår tallrikarna ur händerna på oss, säger hon.
– Men så en dag bara händer det, som att de själva minns hur de en gång var. Det är som att någon slår om en strömbrytare och plötsligt är det världens goaste katt. Det är otroligt att se den förändringen.
Ingrid berättar om hur de pratar med katterna, och ibland till och med sjunger för dem.
– Vi har en lång borste som vi börjar klappa dem med på avstånd. Efter ett tag kan man börja närma sig. Det är små steg.
Katthemmet drivs av tre anställda och omkring fyrtio volontärer som lägger många ideella timmar på allt från städning till administration. Många är pensionärer som hjälper till på dagarna, men även ungdomar kommer in under loven. Varje morgon städas hela katthemmet ordentligt vilket är en gedigen arbetsuppgift; höga krav ställs på hygienen. Alla mat- och vattenskålar diskas, alla textilier borstas, golven dammsugs och våttorkas, tvätten tvättas och hängs.
– Utan volontärerna skulle det inte gå, säger Carina.
Utöver att jobba volontärt kan man bli kattfadder eller stötta som medlem och månadsgivare.
– Det enda som vi som jobbar med det här verkligen önskar är att det inte skulle behövas, säger Ingrid.
Åkersbergaborna William, Felicia och Jenny Nordström är sugna på katt.
– Vi har bara lite delade meningar om vilken det blir!
Carina Franzén började själv som volontär på katthemmet 2015 och har adopterat två katter härifrån. Idag kan hon dock inte längre ha katter själv på grund av allergi i familjen.
– Så är det ju tyvärr ibland, livet händer.
Inlägget ”De ska inte bara hitta ett hem – de ska hitta rätt hem” dök först upp på Tidningen Skärgården.
Källa: Tidningen Skärgården
