I generationer har Landsortsborna levt sida vid sida på statens mark. Många arrendatorer hoppas få köpa loss tomterna under sina hus – men efter mer än 20 år är frågan fortfarande olöst. Samtidigt växer oron för stigande arrenden, färre året runt-boende och en framtid där ett levande ösamhälle förvandlas till en plats för några få sommarmånader.

Det är ett gytter av trähus i gult, rött, vitt och grönt som ligger utströsslade i klippskrevorna i den lilla byn på skärgårdens sydligaste ö. Stigarna däremellan är öppna och människor passerar över varandras tomter med ett vänligt hej. 

Men under ytan pågår en segdragen historia som splittrat relationen mellan öbor, myndigheter och kommunen, och som i förlängningen kan avgöra om ön förblir ett levande samhälle eller utvecklas till en exklusiv sommarkuliss.

– Det har spritt sig en obehaglig oro här ute som jag inte känner igen från tidigare, säger Margareta Sjöblom Kriisa. Hon är född och uppvuxen på Landsort och driver sedan många år tillbaka verksamhet inom besöksnäringen på norra delen av ön.

Oron bottnar i stigande arrenden och en osäker framtid. Frågan handlar om friköp – möjligheten för de 73 arrendatorerna på ön att köpa loss marken under sina hus från Statens fastighetsverk, SFV, som äger hela den enda fastighet som ön utgörs av. Husen äger de redan själva, men marken arrenderas av staten.

I över 20 år har frågan utretts, förhandlats och fastnat i nya hinder. Enligt arrendatorföreningen har själva grundfrågan länge varit relativt okomplicerad. SFV har i princip varit positiva till frivilliga friköp, och det har genom åren gjorts flera värderingar av tomterna. Problemet, menar föreningen, är att processen gång på gång bromsats av Nynäshamns kommun.

– Det är tjänstemännen i kommunen som är knuten just nu, säger Claes Sjöblom, föreningens ordförande medan han dukar fram kaffekoppar.

Han beskriver hur detaljplaneprocessen dragit ut på tiden trots att underlag, tomtindelningar och lösningar kring vatten och avlopp tagits fram tillsammans med konsulter och experter. När ett hinder undanröjts har ett nytt dykt upp. Först handlade det om VA-frågan. Sedan efterfrågades en miljökonsekvensbeskrivning. Därefter lyftes plötsligt militära intressen fram som ett möjligt problem. När SFV och kommunen 2024 tog varandra i hand och skrev under en principöverenskommelse kändes det som ett lovande omtag, men hoppet har därefter dalat igen.

– Det känns som att de hittar på nya anledningar hela tiden, suckar Daniel Mothander som har sina rötter här sedan generationer.

Samtidigt har arrendena fortsatt att stiga kraftigt. Vart femte år omförhandlas avgifterna, ofta efter tvister i hyres- och arrendenämnden. För vissa hus har höjningarna varit dramatiska.

– Ett litet hus på 16 kvadratmeter utan toalett skulle gå från ungefär 20 000 till 88 000 kronor om året, berättar Claes Sjöblom. Efter prövning i nämnden sänktes nivån, men osäkerheten består.

Just osäkerheten återkommer gång på gång i samtalet runt fikabordet. Margareta, Claes och Daniel beskriver hur det tidigare funnits en självklar trygghet i att ha ett hus på ön, även om ekonomin varit ansträngd. Nu är känslan en annan. Eftersom husen står på ofri grund är de också svåra att belåna och därmed både att sälja och köpa. Banker vill sällan ge vanliga bolån utan säkerhet i marken. 

Det ska sägas att alla på ön inte är positiva till friköp. Några känner sig fångade i en rävsax mellan två dåliga alternativ – att man ändå inte skulle få banklån och att friköp för några skulle driva upp arrendena ytterligare. Andra är tveksamma och vill ta ställning till kostnaderna först. Men när arrendatorföreningen genom åren ställt frågan om huruvida saken åtminstone borde fortsätta utredas så har nästintill alla svarat ja. 

Samtidigt vill ingen runt vårt fikabord idag beskriva frågan som svartvit, och betonar att det inte finns någon självklar rätt att få bo kvar bara för att familjen gjort det i generationer. 

– Men dagens system stänger redan ute vanliga människor i praktiken. Med ägd mark skulle hus kunna belånas på vanligt sätt och kostnaderna bli mer förutsägbara än dagens stigande arrenden. Nu måste du ha flera skattade miljoner på banken för att kunna köpa ett hus här, säger Claes Sjöblom.

Han har tagit fram en kalkyl som visar att en arrendator, vars tomt värderades till cirka 1,5 miljoner kronor 2015, betalat totalt nästan 353 000 kronor i arrendeavgifter under perioden 2015-2025. Han jämför detta med en hypotetisk situation där marken hade köpts loss 2015 med 90 procents belåning. I det exemplet beräknas räntekostnaden efter ränteavdrag ha blivit cirka 306 000 kronor under samma period, alltså har det varit runt 50 000 kronor dyrare att arrendera jämfört med om ett friköp skett.

– Samtidigt har man gått miste om en värdeökning på cirka 1,2 miljoner, utifrån hur utvecklingen i skärgården sett ut de senaste tio åren, säger han.

Arrendatorföreningen menar att utvecklingen gör boendekostnaderna svårare att förutse och riskerar att på sikt förändra vilka som har möjlighet att bo kvar på ön. De befarar att konsekvensen kommer att bli en långsam avfolkning där ön går från levande samhälle till exklusivt fritidsområde.

– Landsort är idag ungefär som ett tvärsnitt av Sverige inkomstmässigt. Men fortsätter det så här blir det bara väldigt välbemedlade människor kvar, säger Claes Sjöblom.

När färre människor bor här året runt påverkas allt annat. Trafiken med Waxholmsbolaget, underlaget för restaurangen, arbetstillfällen och service. Det som idag håller ihop samhället riskerar att falla som dominobrickor, räds man.

Frågan om friköp på Landsort har genom åren varit föremål för en politisk debatt som intensifierats. Under våren fick den nytt bränsle efter att Socialdemokraterna lyft frågan om statens rådighet över strategiskt belägen mark, bland annat med hänvisning till det förändrade säkerhetsläget. Moderata företrädare har å sin sida kritiserat utspelet och hänvisat till att Försvarsmakten och Fortifikationsverket inte motsatt sig friköp av de aktuella arrendetomterna.

Frågan har även nått riksdagen. I februari lyfte riksdagsledamoten Markus Selin (S) frågan i en interpellationsdebatt med försvarsminister Pål Jonson (M). Selin ifrågasatte om staten bör sälja mark på en plats som historiskt haft militär betydelse och pekade på risker med att staten förlorar rådighet över strategiskt belägna områden.

Försvarsministern svarade att regeringen arbetar med att stärka skyddet kring fastigheter av betydelse för totalförsvaret, bland annat genom regler som ska kunna stoppa olämpliga överlåtelser, men aviserade inga särskilda åtgärder kopplade till Landsort.

Arrendatorföreningen känner ingen oro för att just Landsort blir något strategiskt nav i händelse av krig.

– Landsort har varit avmilitariserat i över 20 år och är militärstrategiskt inte, objektivt sett, intressant. Jag ser det mer som ett politiskt utspel, säger Claes Sjöblom.

När samtalet i Claes Sjöbloms kök börjar rundas av återkommer samma fråga som hängt över Landsort i decennier: vad händer om ingenting förändras? Svaret kommer snabbt.

– Då är det många som bor här idag som inte har råd med arrendet. Då blir det här till slut bara en sommarö.

FAKTA / Vägen mot friköp på Landsort 

1985–1992:
Riksdagen fattar beslut om riktlinjer för försäljning av statlig arrendemark. Enligt lagen om arrendatorers rätt att förvärva arrendeställe kan statlig mark säljas till arrendatorer om inga riksintressen står i vägen.

2000:
Försvarsmakten lämnar Landsort. Sjöfartsverket, som tidigare förvaltat ön, avvecklar sitt fastighetsägande och Statens fastighetsverk (SFV) tar över ägandet av marken. De boende fortsätter som arrendatorer eller hyresgäster.

2009:
Landsorts arrendatorförening får mandat av sina medlemmar att driva frågan om möjlighet till frivilligt friköp av marken under husen.

2011:
SFV lämnar in en begäran om ändring av detaljplanen för att möjliggöra friköp.

2016:
Nynäshamns kommun ger positivt planbesked för en ändring av detaljplanen.

2024:
Kommunstyrelsen i Nynäshamn beslutar att avsluta det tidigare planarbetet för att skapa ett tydligare fokus i processen. Samtidigt tecknas en principöverenskommelse mellan kommunen och SFV.

2026:
Arbetet med en uppdaterad detaljplan fortsätter. Enligt den preliminära tidsplanen kan ett samråd bli aktuellt under året.

Frågan idag:
Omkring 80 arrenden och 1 procent av markytan berörs. Ett eventuellt friköp ska vara frivilligt och gäller marken under befintliga hus – övriga delar av ön fortsätter att ägas av SFV.