2025-04-23 10:55:00

Regionen tar strid om rätt till nattförtöjning

Foto:Peter Augustsson

Region Stockholms trafikförvaltning har valt att dra tillbaka ansökan om att få förtöja Waxholmsbolagets fartyg vid Trafikverkets bryggor över natten. Myndigheten menar att något avtal inte behövs, men den uppfattningen delas inte av Trafikverket.

Under lång tid har Waxholmsbolaget förtöjt sina fartyg vid flera av Trafikverkets bryggor när de inte är i drift. Bland annat över natten, trots att båtar egentligen endast får förtöjas för lastning och lossning eller annat tillfälligt ändamål. Länge var förtöjningarna inte formellt reglerade i avtal, men efter klagomål på att fartyg ligger i vägen för andra som vill nyttja bryggorna upprättades för två år sedan ett avtal som gav Region Stockholm (som driver trafiken) rätt att förtöja fartygen över natten vid åtta av Trafikverkets bryggor. I avtalet framgick bland annat att fartygen måste vara bemannade och att kontaktuppgifter till besättningen ska finns tillgängliga på eller intill fartygen om de behövdes flyttas. Avtalet skulle ha förnyats senast 30 mars, men regionens trafikförvaltning har plötsligt dragit tillbaka sin ansökan.

– Regionen gör bedömningen att de inte behöver ha tillstånd för nattförtöjning. Vi anser att de inte ska vara vid bryggorna längre än nödvändigt för lastning och lossning, något som vi sagt tidigare, säger Håkan Svensson, trafikingenjör på Trafikverket.

Har ni diskuterat hur ni ska agera om regionen fortsätter att förtöja över natten vid någon brygga?

– Det får vi ta när det händer.

Trafikförvaltningen tycks anse att de vet bättre vad som gäller vid Trafikverkets bryggor än Trafikverket själva.

– Vi har gjort en ny juridisk bedömning, som landat i slutsatsen att vi inte rent juridiskt behöver ha avtal om nattförtöjning. Bedömningen grundar sig i att trafikförvaltningen i samband med nattförtöjning inte utgör någon trafiksäkerhetsrisk eller nyttjar bryggorna på ett sådant sätt som medför olägenhet för andra brukare av bryggorna. Slutsatsen kommer bland annat ifrån att det går att nå våra fartyg dygnet runt och att vi kan flytta fartygen vid kort varsel om behov uppstår, skriver Elin Lindström, kommunikatör vid Region Stockholms trafikförvaltning.

Enligt trafikförvaltningen kommer fartygen att förtöjas på samma sätt som tidigare.

– Vi kommer att fortsätta använda bryggorna på samma sätt som vi gör i dag. Detta innebär inte någon skillnad i vårt arbetssätt.

Kritiken som riktats mot regionen handlar om att fartygen ibland legat på samma plats flera dagar i rad och försvårat för andra verksamhetsutövare att nyttja bryggorna. Enligt Trafikverket gäller samma regler för Waxholmsbolagets fartyg som för alla andra. Trafikförvaltningens tolkning av villkoren för förtöjning vid bryggorna skulle därmed kunna uppfattas som att även andra har rätt till långtidsförtöjning vid bryggorna så länge någon finns på plats och vid behov kan flytta på båten.

Skärgården har sökt den jurist som gjort regionens analys , men denne har inte varit i tjänst.

Inlägget Regionen tar strid om rätt till nattförtöjning dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2025-04-15 07:00:00

Ja till havsvindpark utanför Uppsala

Foto:Ylva Bergman

Den havsbaserade vindkraftparken Fyrskeppet får grönt ljus av Länsstyrelsen i Uppsala. Parken, som ligger 50 kilometer från fastlandet, ska kunna leverera upp till åtta procent av hela Sveriges elanvändning, fullt utbyggd.

Det är bolaget Skyborn Sweden som ansökt om att bygga vindkraftparken nordost om Hållnäshalvön. Parken omfattar upp till 187 vindkraftverk med en maximal höjd på 350 meter och ska kunna leverera mellan 8-11 TWh el per år fullt utbyggd, vilket motsvarar 8 procent av hela landets användning.

– Vi har haft en noggrann prövning och bedömt att förutsättningarna finns för vindkraftsparken Fyrskeppet. Det behövs mer fossilfri el för att den gröna omställningen ska bli verklighet, säger Stefan Attefall, landshövding i Uppsala län.

Fyrskeppet ligger inte på svenskt territorium. Däremot finns området inom Sveriges ekonomiska zon, i höjd med Söderhamn.

– Länsstyrelsens besked är mycket välkommet. Med sin placering, utmärkta vindförhållanden och förenlighet med försvarsintressen är Fyrskeppet verkligen en nyckel för att kunna möta Upplands ökade elbehov och möjliggöra den tillväxt som följer av nya satsningar, säger Johnny Ståhlberg, projektledare för Fyrskeppet Offshore, i ett pressmeddelande.

Nu är det upp till regeringen om parken ska tillåtas.

– Vi hoppas nu att regeringen hanterar ärendet skyndsamt och ger tillstånd i närtid. I ett läge där mer el i den här regionen verkligen behövs innan 2035 finns ingen tid att förlora. Beslut behöver fattas för att kunna möta samhällets elbehov både på kort och längre sikt, säger Niclas Broman, vd för Skyborn Sweden.

Inlägget Ja till havsvindpark utanför Uppsala dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2025-04-12 07:00:00

Snart startar årets säljakt

Foto:Ylva Bergman

Den 20 april drar årets säljakt igång. Totalt 1 400 sälar får fällas i årets licens- och skyddsjakt i Östersjön och Västerhavet, fördelade på två perioder.

1 000 gråsälar får fällas i Östersjön i år, varav 110 i Stockholms län, har Naturvårdsverket beslutat. Jakten delas upp på två perioder, en från 20 april till 20 maj samt 6 juni till 14 september där kvoterna fördelas länsvis, samt en period från 15 september till 15 januari 2026 i en gemensam nationell kvot.

– Vi har gjort en avvägning mellan de yttranden som kommit in och tidigare erfarenheter av jakt på gråsäl. Till exempel rapporteras det under vår- och sommarperioden flest skador orsakade av säl inom yrkesfisket, men det behöver även finnas utrymme för jakt under hösten, för att skydda höstlekande fiskbestånd. En gemensam kvot under andra perioden möjliggör även att den totala kvoten fylls, säger Christine Aminoff, handläggare på viltförvaltningsenheten på Naturvårdsverket, i ett pressmeddelande.

För vikare och knubbsäl får 200 av vardera art fällas inom ramen för skyddsjakt. Under 2024 fattades inget generellt beslut om skyddsjakt utan ansökningarna hanterades enskilt. 

– Med ny kunskap om beståndsutvecklingen, bland annat en uppdaterad uppskattning av antalet vikare i Bottenviken och att populationstillväxten av knubbsäl på västkusten tycks stabiliserats, ser vi nu att skyddsjakt är möjlig, säger Christine Aminoff.

Förändringar mot föregående år är att knubbsäl inte längre får jagas söder om Helsingborg, för att skydda den sydvästra Östersjöpopulationen, samt att jaktområdet för vikare utökas till Gävleborgs län, där sälskadorna ökat. 

Enligt Sven-Gunnar Lunneryd, sälforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), är dock kvoterna ännu för små:

– Tilldelningen är bättre än i fjol, men det räcker inte. I våra gemensamma vatten finns upp emot 130 000 sälar och hälften befinner sig i svenska vatten. Vi skulle utan problem kunna halvera sälpopulationen utan risk för utrotning. Då hade vi också kunnat mäta effekten och sett vilken nytta det gjort för fiskbestånden, säger han till tidningen Jaktjournalen.

Inlägget Snart startar årets säljakt dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2025-04-13 07:00:00

Kommunens beslut krossar ”Dalarö-Lasse”

Foto:Stine Christophersen

Lasse arbetar sina sista dagar på Dalarö med gråten i halsen. Trots att han omplaceras mot sin vilja infinner han sig som vanligt kvart i sju och gör som alltid mer än det som ingår i hans arbetsuppgifter.

Överallt vinkar och hejar folk när den röda mopedbilen rullar fram. På Dalarö är Lasse Skogqvist känd och tjenis med alla. Han är uppvuxen här och kan varenda avkrok i området. På Ica går han rakt in på lagret för att prata med personalen, bageriet bjuder honom på frukost varje morgon och sjöräddningsstationens dörr står alltid öppen om han vill titta in på en kopp kaffe. Nu pratar alla om det som har hänt. Att kommunen gjort en upphandling och Lasse ska omplaceras till Håga i Västerhaninge. Över 600 personer har skrivit på listan ”Vi vill ha Lasse kvar”, Gill Möller på Ica har lagt ut en video på sociala medier som fått närmare sjutusen visningar och medborgarna har haft ett flertal möten om hur situationen ska hanteras.

I trettio år har Lasse varit anställd av Haninge kommun och hållit Dalarö rent och fint. Ett jobb han skött med ett sådan engagemang att det gett honom en särskild plats i Dalaröbornas hjärtan.

– Oavsett om det blåser upp till storm och snöar, så dyker Lasse upp varje dag, det är vi otroligt tacksamma för, det är oacceptabelt att han blir behandlad på det här sättet, säger Lennart Nyman, pensionär på Dalarö.

Under en busstrejk för ett par år sedan tog han sig till jobbet genom att lifta och åka taxi. Behövs det så skottar och sandar han. Har han tid över krattar han barnens lekpark och skräp som hamnat utanför papperskorgarna blir aldrig liggandes länge. Men framöver kommer ingenting att vara sig likt här. Lokalen på Kanalvägen där Lasse byter om och förvarar sin mopedbil har sagts upp och hans kollegor omplacerats en efter en det senaste året. Lasse är ensam kvar och nu är det hans tur att lämna.

– Efter trettio år är man bara ett jävla ”och” i systemet. En människa som inte har någonting att säga till om, säger Lasse.

På kommunen vill man inte ställa upp på någon intervju. Magnus Carlsson, enhetschef för drift, park och teknik på stadsbyggnadsförvaltningen, som är ansvarig för beslutet, skriver via mail att man haft en ”dialog med medarbetarna”, men något svar på varför Lasse inte tillfrågats om omplaceringen får vi inte.

Hans liv har stundtals varit hårt. Som femtonårig blev han placerad på ett ungdomshem i Vaxholm. Så småningom fick han chansen att jobba med renoveringen av kommunens skolfartyg Ariel, det blev hans väg in i arbete. Han sticker inte under stol med att det blir en del bärs på ledigheten, men på jobbet är han alltid nykter. Här har han fullt upp hela dagarna och det är långt till närmsta systembolag.

– Jag kommer inte klara mig i Håga, jag känner för mycket folk av ”fel sort” där, säger Lasse.

Idag träffar han sin tidigare arbetsledare Christian Sundblom på Bageriet, för att prata skit och gamla minnen över en kopp kaffe. Lasse kallar honom för ”Lången”. Han stöttar Lasse och försöker att hålla hans humör uppe. De två har spelat varandra ett och annat spratt genom åren. En gång tillverkade Lången en jättelik rosett av en rosa plastsäck som han satte fast med buntband uppe på Lasses mopedbil.

– Jädrar va bra den satt, den gick knappt att klippa loss, Lasse åkte runt med den där i fjorton dagar, säger Lången.

– Vänta bara, jag planerar fortfarande en hämnd, skrattar Lasse.

Men den goda stämningen är bräcklig. Hela tiden kommer tankarna på omplaceringen. Ovissheten om hur allt kommer att bli tär på Lasse.

– Jag vet ingenting, ska väl åka med någon i en bil och tömma papperskorgar typ.

Något som är långt ifrån det arbete han har nu, där han har både frihet och ansvar när han far runt och tar hand om sitt eget område.

Att han blivit lovad att få vara på Dalarö två dagar i veckan även fortsättningsvis är ingen tröst. Han tycker löftet saknar trovärdighet och tror snarare det handlar om att de vill ge honom ett dåligt besked i etapper.

– De vill bara undvika att säga som det är. Hur ska jag kunna jobba här? Det finns ju inte ens någon lokal där jag kan gå på toaletten och ha mina grejer. De säger att mopedbilen ska stå i det gamla kommunhuset där scouterna höll till förut men den går ju inte ens in genom dörren där, säger Lasse.

– Nej, det är väldigt oklart hur det ska gå till, suckar Christian.

Kommunen uppger i sitt mailsvar till redaktionen att det finns en lösning för mopedbilen som motsvarar kraven på en god arbetsmiljö. Men var det är får vi i likhet med Lasse inte veta.

Är det garanterat att han kommer att få fortsätta på Dalarö två dagar i veckan eller är det här bara är ett sätt att ge honom ett dåligt besked i etapper?

”Det finns en planering för var Lasse skall utföra sina arbetsuppgifter utifrån verksamhetens behov. Oavsett om det är på Dalarö eller inte.” svarar Magnus Carlsson i mailet.

– De bara kör saker över huvudet på en, säger Lasse.

På Kanalvägen öppnar han det blå plåtskåpet i omklädningsrummet för sista gången och öser ner kläderna i svarta plastsäckar. På en grå mjukiströja står det ”Hope” med stora bokstäver. Lasse läger den i säcken för sånt som ska slängas.

– Det här är inte bara ett jobb, det är en livsstil, jag har lagt ner hela mitt liv på det här, säger han medan tårarna rinner ner för kinderna.

Vad hade Lasse kunnat göra för att inte bli omplacerad?

”Det är en oerhört uppskattad och kompetent medarbetare som berörs och vi både hoppas och tror att han kommer vara lika uppskattad även i fortsättningen, både hos kollegor och kommuninvånare,” svarar Carlsson.

Lasses tillvaro har vänts upp och ner, hur det kommer att gå i Håga vill han helst inte tänka på. Men för kommunen är det ingen skillnad, ”tjänsten bedöms som likvärdig.”

Inlägget Kommunens beslut krossar ”Dalarö-Lasse” dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2025-04-14 07:00:00

Bäverbur ska rädda våtmarken

Foto:Jonas Hållén

Skärgårdsstiftelsen ville skapa en våtmark i Käringboda naturreservat. Då dök bävern upp. Nu försöker stiftelsen hitta en kompromiss med vår största gnagare.

Först grävde de för hand. Sedan med skotare. Men inget stoppade bävern.

Efter varje gång Skärgårdsstiftelsen rensat in- och utflödet i dammvallen vid våtmarken i Käringboda har bävern varit där och täppt till igen.

Nu prövar stiftelsen ett nytt grepp: en gallerbur vid in- och utloppen i vallen.

Lösningen har redan prövats med hittills gott resultat vid våtmarkerna på Ålö för att ge fri passage vid ett fiskomlöp, som gör att gäddan kan simma upp från havet och leka i våtmarken. 

Metoden kommer ursprungligen från Kanada, men har även använts av Botkyrka och Danderyds kommuner.

– Tanken är att djuren ska bygga ovanför buren så att vattenflödet aldrig stoppas helt även om bävern dämmer, säger Cecilia Wibjörn.

Den första våtmarken i norra Käringboda anlades för tre år sedan och löper som ett U i skogen strax söder om Trasthammar. När det blir för mycket vatten på den fem hektar stora ytan går det att reglera vattennivån med hjälp av en så kallad regleringsmunk.

Men den här dagen är vattennivån i munken lägre än i våtmarken. Förklaringen visar sig snart: bävern har täppt till röret som ska leda vatten från våtmarken in i munken.

Även ”nödröret” som ska förhindra översvämningar, är täppt, både inlopp och utlopp.

– Det blir till att börja med att gräva, säger Tomas Larsson från Ingarö Trädfällning, som anlitats för att ”bura in” rörens mynningar.

Under tiden som Tomas Larsson gräver först över och sedan under vattenytan monterar kollegan Pelle Karlsson de stålburar (gabioner) som förhoppningsvis ska leda till att bäver och våtmark kan kunna samexistera.

– Den här våtmarken har skapat en fantastisk miljö för fåglar, sländor och allehanda djur och kryp, säger Jakob Bäckman, skogsförvaltare på Skärgårdsstiftelsen.

Och bävrar. Bäverstammen har vuxit kraftigt de senaste decennierna och söker sig allt längre ut mot kusten och skärgården. Bäverns specialitet är att skapa små, grunda dammar, som ökar den biologiska mångfalden.

Man skulle kunna säga att stiftelsen och bävern är i samma bransch, men har hamnat i en konkurrenssituation.

– Nu hoppas vi att burarna ska leda till en bra samexistens, säger Cecilia Wibjörn.

Fakta

• Regleringsmunk är en brunn med plankor placerade tvärs över. Nivån på den översta plankan i munken är densamma som högsta vattennivån i dammen. För att sänka nivån plockas önskat antal plank bort.

• Avrinningen från våtmarken sker genom ett rör på botten av dammen. Det finns även ett extra utlopp (ungefär som på ett tvättställ) om huvudröret täpps till eller vattennivån stiger snabbt.

Inlägget Bäverbur ska rädda våtmarken dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården