2024-12-07 07:00:00

Tillbaka till framtiden

Foto:Jonas Hållén

Den gamla skärgårdsklassikern flakmoppe är på väg tillbaka. Numera med batteridrift. För de öbor som vill åka tyst och miljövänligt finns det flera alternativ.

Yngve Hässler på sin moped med Berner sennenhunden Ziggy är en vanlig syn på Nämdö. 

– Mopeden lastar 150 kilo och går att köra i 50 kilometer i timmen, men jag kör aldrig snabbare än 25 kilometer, säger Yngve Hässler.

Enligt specifikationen på mopeden har blybatteriet en räckvidd på fem mil, men det är sällan man kör så långt på en ö. Yngve Hässler åker några kilometer om dagen och sätter sedan mopeden på laddning i ett vanligt vägguttag med säkring på 10 ampere.

– Den är tyst, enkel att fylla på med energi och kräver nästan inget underhåll, säger Yngve Hässler.

Han är en typisk ”early adopter”; medelåders eller äldre man, utbildad ingenjör, med ett intresse för förnybar energi och miljö.

Hemma på tomten står fyrtio solpaneler på totalt 15 kW, styrda av österrikisk Froniusomriktare. Strax intill ligger Yngve Hässlers elkonverterade eka.

Han ledde dragningen av fiber över hela Nämdöarkipelagen och ordnade gruppabonnemang för bredband i området.

Nu är det elfordon som engagera honom. Mopeden blev han inspirerad att köpa av grannen Göran Görsson, även han en teknikintresserad mogen man.

Det är män som Yngve Hässler och Göran Görsson som nu leder utvecklingen mot elektrifierade fordon ute på öarna. 

– Det är många ute på öarna som köper elmoped, säger Thomas Palmgren, som äger Stuvsta Mopedsevice.

Samma bild ger John Sundberg, säljare på Epton Trading, som är generalagent för bland annat amerikanska Club Car, och säljer deras elektriska golf- och arbetsfordon.

På plussidan ligger tysta miljövänliga fordon, som man slipper tanka. De räknas som motorredskap, vilket gör att man kan köra dem med dem med AM-körkort från 15 år.

På vissa öar, till exempel Styrsö och Donsö i Göteborgs skärgård, får man normalt inte köra med traditionella fordon.

Minus är framför allt priset.

En ny MGB, som Yngve Hässler kör, kostar nästan 60 000 kronor bakhjulsdriven och tiotusen till med direktdrift på framhjulen. En bättre begagnad golfbil kostar 60 000-70 000 kronor. En ny nästan det dubbla. 

En golfbil går på cirka 120 000 kronor ny och cirka halva priset bättre begagnad med nya batterier.

En ”förstärkt” golfbil, som byggts om med flak, förstärkt fjädring, lyse och som tillval grövre bakdäck, går på drygt 80 000 kronor begagnad med nya batterier. Ny kostar den cirka 150 000 kronor.  

Golfklubbar, företag och förvaltningar står än så länge för 85 procent av Epton Tradings omsättning. Men att kunna, beroende på modell, frakta upp till hela 800 kg, gör fordonen intressanta även för sommarstugeägare och skärgårdsboende. 

– Få köper en begagnad golfbil med begagnade batterier, speciellt ute i skärgården, eftersom det kan vara besvärligt med service och batteribyten. Vi rekommenderar oftast nya batterier, säger John Sundberg.

John Carly och hans familj på Nämdö äger en förstärkt golfbil från Club Car, två elscootrar, en elskateboard och en mindre elfyrhjuling.

Han ser samma fördelar som Yngve Hässler, men understryker att elfordon har en helt annan drivlina än traditionella förbränningsmotor och därmed kräver en annan kompetens vid reparationer och underhåll.

– Det viktigaste när man köper fordon ut till öarna är att de ska kunna nyttjas ofta och helst kunna lagas på plats om de går sönder, så de inte blir stående, säger han.

Han påpekar också att elbilarna begränsas av ladd- och drifttemperaturer, vilket varierar mellan olika batterier.

Normalt sitter det ett blybatteri i mopeden/golfbilen. Vill man ha ett litiumjonbatteri i fordonet får man lägga till 30 000-40 000 kronor.

John Carly hoppas att batterierna ska fortsätta utvecklas och bli lättare och ser fram mot den dag han kan använda elfordonen som rullande batterilager och växla mellan hus och bil vid behov.

Den bensindrivna fyrhjulingen har han inte sålt.

– Den behövs vid tyngre drag, till exempel när man drar upp båten, säger han.

Inlägget Tillbaka till framtiden dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2024-12-06 07:00:00

Roliga skyltar förbryllar i Vaxholm

Foto:Stine Christophersen

I somras dök det upp roliga skyltar i Vaxholms stadskärna, vilket förbryllat många invånare som undrat vem som ligger bakom. Vissa menar också att de är i strid med vägmärkesförordningen. 

Skyltarna är utformade som vägmärken och för närvarande finns det två. Den ena med budskapet ”carpe diem” sitter under en övergångsställesskylt på Rådhusgatan och vid kajrondellen hänvisar en annan skylt till att använda sunt förnuft. 

– Kommunen har mottagit många upprörda och allvarliga mail med synpunkter på den tillfälliga skyltningen som satts upp för att guida trafikanterna under kajrenoveringen. Bland annat förbudsskylten vid rondellen. De roliga skyltarna är ett svar på det. Vi vill lätta upp stämningen, säger Robert Klingvall vägingenjör och projektledare för kajprojektet, som ligger bakom skyltningen. 

Till skillnad från de tillfälliga renoveringsvägmärkena har skämtskyltarna inte väckt några rektioner.

– Jag är förvånad faktiskt att inget hört av sig. De har suttit uppe sedan i början av sommaren. Men jag har sett att folk tar selfies med dem och delar på sociala medier, säger Robert.

Den roliga skyltningen har diskuterats i kajprojektets arbetsgrupp men det är Robert som införskaffat dem. Märkena har kostat tusen kronor styck och han har personligen monterat dem.

– Det är viktigt att säga att jag satt upp dem i egenskap av kommunanställd vägingenjör. Jag har arbetskläder och får arbeta på vägen, så att folk vet att man inte får skruva upp vägmärken hur som helst. 

Och det kan bli fler.

– Om det kommer in fler relevanta synpunkter som föranleder det och jag har tid att prioritera det. Så det kommer kanske upp ytterligare skyltar.

Men är skämtskyltarna i strid mot regelverket?

– Det är en tolkningsfråga. Det finns utrymme i lagen för fritext på tilläggstavla, så det är det vi har använt oss av, säger Robert.

Hur länge de kommer att vara en del av stadsbilden är ännu oklart.

– Vi får se, vi har inte planerat när vi ska ta ner dem, men de får sitta så länge det är roligt och de gör nytta.

Inlägget Roliga skyltar förbryllar i Vaxholm dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2024-12-05 07:00:00

Småskaliga VA-lösningar kan ge billigare dricksvatten

Foto:Peter Augustsson

Att tvingas in i dyra kommunala VA-anslutningar behöver inte vara enda lösningen för människor i glesbygd. Småskaliga, gemensamma VA-anläggningar kan utgöra ett billigare alternativ.

Den 1 januari förra året infördes förändringar i lagen gällande kommunernas arbete med vatten och avlopp till fastigheter. Tidigare har lagen tolkats som att kommunerna har en skyldighet att i större sammanhang ordna vattenförsörjning eller avlopp om det behövs för att skydda människors hälsa, även om godtagbara enskilda VA-lösningar skulle kunna användas istället. Lagändringen gör att enskilda anläggningar kan godtas för att tillgodose behovet av vattentjänster. Detta ligger till grund för ett EU-projekt som föreningen Björkö Landsbygdsutveckling, tillsammans med företag och föreningar på Möja och Ornö drivit. Projektet har tittat på VA-anläggningar som drivs gemensamt.

– Har man 30 enskilda avlopp i olika grader av skick så blir det problematiskt. Om hälften inte kan få vatten utan saltvatteninträngning blir det stopp för utvecklingen eller så måste kommunen gå in och bygga ledningar. Har man istället en gemensam anläggning har man enbart en tillsynspunkt. Det blir  billigare per capita och det skapas en social kontroll och ett samarbete som är värdefullt, säger Amelia Morey Strömberg, konsult på konsultföretaget Vatten-info, som varit med i arbetet.

I projektet har man tagit fram en handbok som redovisar generella modeller för småskaliga, gemensamma, hållbara och robusta VA-lösningar. Handboken utgör ett underlag för alla i Sverige som planerar för småskaliga VA-lösningar för sammanhållen bebyggelse med minst 25 fastigheter där det kan finnas begränsad mängd dricksvatten. På Björkö i Norrtälje är det största problemet saltvatteninträngning i brunnarna.

– På Björkö har man nu börjat titta på grävda brunnar som man inte tänkt på tidigare, det finns våtmark man kan använda, det finns möjlighet till avsaltning. I början hade man bara tittat på grundvatten, men plötsligt ser man att det finns andra källor, säger Amelia Morey Strömberg.

I handboken introduceras begreppet ”det vattensnåla huset”, ett hus som försörjs med två olika sorters vatten: dricksvatten och tekniskt vatten. Det tekniska vattnet kommer från alternativa källor och kan användas för bad, tvätt, disk och spolning av toaletter. Lösningen kräver två separata rörledningar in i huset.

– På Ornö hade man en känsligare miljö. Vi föreslår i rapporten att man i de områden använder systemet med två separata rör in och två rör ut ur husen. Med en sådan lösning kan man minska dricksvattenanvändningen med nästan 90 procent.

Nästa steg handlar om att sprida information om projektet runt om i landet.

– Hela det här projektet handlar om att inte fastna i beroendet av kommunalt VA. Jag ser det som framtiden för Norrtälje där man slipper transportera vatten och avlopp tvärs igenom kommunen, det blir ett jättenät av ledningar och väldigt kostsamt för fastighetsägarna, säger Bo Gidlöf, ordförande i Björkö Landsbygdsutveckling.

Kommunerna har ansvar för tillstånd och tillstånd av dricksvattenbrunnar och avlopp. Skärgården har sökt ansvariga på Norrtälje kommun.

Inlägget Småskaliga VA-lösningar kan ge billigare dricksvatten dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2024-12-04 06:20:00

Örätt drabbas av dyrare transporter

Foto:Jonas Hållén

Örätt på Svartsö, som levererar matlådor till fastlandet och öarna runt Svartsö, drabbas hårt av regionens nya godstaxor. Ägarna befarar att transporterna ska bli så dyra att kunderna väljer andra alternativ.

Örätt levererar färdiglagad mat till flera ställen på fastlandet. Tidigare betalade företaget 20,40 kronor per 50 kilo som transporterades i varuburar till fastlandet. Nu kostar det 325 kronor per bur oavsett vikt.

– En rejäl ökning, säger Cecilia Heurlin, en av Örätts delägare.

– Det leder i sin tur till att vi tvingas höja priserna och då kanske inte folk vill köpa våra varor längre, tillägger hon.

Den nya taxan för transporter från skärgården till fastlandet har tagits fram av Trafikförvaltningen på uppdrag av Trafiknämnden. 

– Vi har inte reviderat godstaxan sedan 2008, säger Michaela Haga, ordförande i Trafiknämndens sjötrafikutskott.

– Subventionsgraden har i praktiken blivit högre under de här åren eftersom kostnaderna ökat samtidigt som våra prisnivåer legat kvar. 

Enligt Trafikförvaltningen sparar regionen ingenting på den nya modellen för godstaxering.

Tidigare har Skärgården berättat om Tempo Runmarö, som fram till första november i år skickade matkassar gratis till andra öar med Waxholmsbolaget och Ressel Rederi. När de nya taxorna infördes vid månadsskiftet debiteras numera varje matkasse 25 kronor i transportavgift.

Enligt Carl Hamacher, som driver butiken, påverkades försäljningen genast.

– Vi har gått från 15-20 levererade kassar i veckan till två, säger han.

Cecilia Heurlin:

– Kommunen och regionen säger att vi ska ha en levande skärgård och hittar på en massa paket och grejer som låter bra och fint.

– Samtidigt drar politikerna in mindre subventioner som betyder jättemycket för oss småföretag på öarna och som är en förutsättning för att vi ska kunna konkurrera med företagen på fastlandet.

Michaela Haga säger att hon är medveten om kritiken mot de nya godstaxorna hon nu begärt in statistik från Örätt och Tempo Runmarö för att fördjupa sig i hur de nya taxorna påverkar dessa företag.

– Vi kommer att utvärdera taxorna under nästa år och om de slår orimligt snett kan vi ta upp det på nytt i fullmäktige, säger hon.

Örätt på Svartsö levererar färdiglagad mat och driver restaurangen Bistro Sågen. Maten skickas till butiker i Stockholm och till mindre rederier. 

Dessutom skickas matlådor till Svartsö och öarna runtomkring via Waxholmsbåtarna. Kunderna är ofta äldre och ensamstående.

Inlägget Örätt drabbas av dyrare transporter dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2024-12-03 07:00:00

Deponier på Rindö polisanmäls

Foto:Ylva Bergman

Foto: Naturskyddsföreningen Vaxholm

I över tio års tid har schaktmassor deponerats runt om på Rindö. Nu vill Naturskyddsföreningen i Vaxholm att det tas ett samlat grepp om frågan, och polisanmäler därför deponierna.

I samband med exploateringen av det tidigare regementsområdet på Rindö har stora mängder schaktmassor deponerats på olika platser på ön, som på vissa håll legat i över tio års tid. Ärendena kring tillstånden är komplexa. Så sent som i somras fattades beslut av stadsbyggnadsnämnden om att omedelbart stoppa deponeringen av nya schaktmassor, men beslutet drogs tillbaka bara efter några dagar på grund av otydlighet.

För att få klarhet i helheten har Naturskyddsföreningen i Vaxholm nu gjort en egen sammanställning över de olika områdena och alla turer kring tillstånd som i vissa fall medgivits, i andra fall avslagits eller upphört att gälla. Samtidigt anmäler man ärendet till polisen, där man vill att de olika deponierna ska ses som en enda.

– Man har inte haft något helhetsgrepp. Så sent som i våras fick markägaren tillstånd att sätta igång med krossning av berg, men då tar man inte hänsyn till att det redan finns massor på det här området. Det är ett systemfel i det här, där man hela tiden bara tar småbeslut som rör en del av verksamheten utan att se till totalen, säger Jan Holmbäck, ordförande i Naturskyddsföreningen Vaxholm.

Föreningen menar att det är en rad lagar som brutits, bland annat i miljöbalken, avfallsförordningen, miljöprövningsförordningen, förordningen om miljöfarlig verksamhet och förordningen om deponering av avfall.

– Vi är inte ute efter att sätta någon i fängelse. Men vi vill att man sätter ner foten från myndighetshåll och konstaterar att det här inte är lagligt. Jag har väldigt svårt att tänka mig att man kan avsluta ett sånt här polisärende och säga att det är det.

Naturskyddsföreningen har även lämnat in en tillsynsanmälan till länsstyrelsen.

– Men de tvår sina händer och lämnar över till SRMH (Södra Roslagens miljö- och hälsoskyddskontor), som är de som gett tillstånd till krossningen och varit involverade i det här.

Vilka miljömässiga konsekvenser som deponin har orsakat är svårt att säga, eftersom förekomsten av föroreningar i massorna och i marken på platserna de kommer ifrån inte har undersökts tillräckligt, menar Jan Holmbäck. Man konstaterar dock i polisanmälan att högarna har brett ut sig över en våtmark i norra delen av området, vilket “utöver naturvärden bland annat påverkar våtmarkens förmåga att rena vattnet och att balansera vattennivån.”

Inlägget Deponier på Rindö polisanmäls dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2024-12-02 07:00:00

Extra miljoner till ö-skolor

Foto:Ylva Bergman

Ljusterö skola, Roslags-Kulla skola och den pedagogiska omsorgen på Ingmarsö får tre miljoner kronor extra nästa år.

– Det är viktigt att vi kan stärka upp skärgården, säger Hampe Klein (M), ordförande i utbildningsnämnden. 

I Österåkers budget, som klubbades i förrförra veckan, förstärker man resurserna till kommunens skärgårdsskolor rejält. Förutom skolpeng får skärgårdsskolorna ett särskilt skärgårdsstöd som i budgeten för 2024 ligger på 610 000 kronor, men som i årets budget höjs till 3 610 000 kronor.

– Det är utbildningsförvaltningen som har identifierat att behovet finns. Vi har sett att det är svårt att få en likvärdig utbildning när det är väldigt små skolor, jämfört med de stora. För att möjliggöra en bra kvalitet för skärgårdsskolorna så gör vi nu den här förstärkningen, säger Hampe Klein.

Vad ska pengarna gå till?

– Där låter vi tjänstemännen komma med ett förslag. Det kommer att tas fram i dialog mellan skolcheferna och rektor.

Är detta en engångssatsning, eller kan skärgårdsskolorna räkna med mer pengar även framöver?

– Vi tar ju ettåriga budgetar, så det är ingen permanent satsning. Men nu gör vi det här och får överväga framåt. Förhoppningsvis kan vi fortsätta med det. Det kan ju mycket väl handla om att anställa personal, för det är svårt för skolorna att bemanna upp när det är ganska få elever.

Pengarna är välkomna, säger rektor Maria Lundin Lindgren.

– De kommer att underlätta för oss att få en budget i balans. Exakt vad de kommer att läggas på är svårt att svara på nu, men den spontana tanken är att behålla de stödinsatser som vi arbetat ut på skolan, men som inte riktigt ryms i den budget som ligger idag.

Det är en tuffare uppgift generellt att arbeta med små skolenheter, säger Maria Lundin Lindgren.

– Det är ju samma elevpeng. Fler uppgifter ska utföras på färre personer, så vill man ha en skola på landsbygden så kostar den lite mer än om man kan samla många elever.

Som Skärgården tidigare har berättat har Ljusterö skola fått en del kritik kring bristande otrygghet och arbetsro. Enligt skolchef Joakim Östling har de enkäter som genomförts, både Skolinspektionens och kommunen egna, visat på brister de senaste åren som man nu arbetar med, bland annat genom att rekrytera en ny rektor, minska omfånget på rektorstjänsten och stärka ledningsgruppen.

Maria Lundin Lindgren:

– Vi har en högre andel elever som har olika behov av stödinsatser för att uppnå studiero jämfört med andra skolor.

Sedan förra hösten jobbar man därför tillsammans med Uppsala universitet i projektet IBIS (Inkluderande beteendestöd i skolan), som ska hjälpa lärarna att hitta olika strategier för att möta elever, och syftar till ökad studiero för alla.

– Men det tar ju tid. Vi kanske kan se de stora effekterna om två-tre år. Samtidigt jobbar vi ju med elever här nu. Det är en av våra stora utmaningar.

Inlägget Extra miljoner till ö-skolor dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården

2024-12-01 07:00:00

Båtvårdsläger förenar nytta med nöje

Foto:Ylva Bergman

Med projektbåten Skum vill föreningen Motor Yacht Society väcka intresset för båtvård, renovering och traditionella hantverksmetoder, men också för det kulturarv som äldre, klassiska träbåtar representerar. I förra veckan gick det fjärde båtvårdslägret av stapeln, där deltagarna får varva teori och praktik med gott umgänge med likasinnade.

– Man får träffa andra nördar!

Det doftar trä och fernissa. Gyllene strålar från en låg novembersol slår in genom de höga fönstren och får mahognyn att glänsa varmt i rött, och virvlande trädamm att glittra i luften. På verkstadsgolvet i Spillersboda gamla folkskola har koncentrationen lagt sig. Förmiddagskaffet har just druckits upp och nu är det återigen fullt fokus på att skrapa, slipa, måla och limma.

Det är fjärde gången som Motor Yacht Society, MYS, ordnar båtvårdsläger. Projektbåten heter Skum, en så kallad essbåt byggd 1952 vid Forslunds varv efter Owe Forslunds konstruktion, beställd av Nils Ståhl i Djursholm. Efter ett antal ägarbyten under 1980-talet hamnade hon till slut på land, där hon blev kvar i över 30 års tid.

Men det var inte Skums öde att sluta sina dagar i förfall. 2020 köptes hon av MYS för att användas just som övningsobjekt till träbåtsrenoveringar. Då var hon i stort renoveringsbehov och saknade motor och drivlina, men hade samtidigt goda förutsättningar med en i stort sett bevarad och spårbar ursprungskonstruktion, eftersom inga renoveringar gjorts innan.

2022 arrangerade MYS det första båtvårdslägret, då på Holms varv i Gamleby. Det blev succé och därefter har lägret återkommit på Saltövarvet i Karlskrona och på Skeppsholmens folkhögskola i centrala Stockholm.

– Det är samma koncept som de byggnadsvårdsläger som Byggnadsvårdsföreningen kör, fast här ska man få lära sig hur man gör för att renovera och vårda en klassisk motorbåt, säger Staffan Holmlund, sektionsordförande i MYS racersektion och ägare till varvet som numera huserar i Spillersboda skola.

Hittills har man hunnit en bra bit på renoveringen. Efter att man under de första två kurserna tagit hjälp av de erfarne båtbyggarna Bobby Cyrus och Caj Claeson med nåtlimning är skrovet i stort sett klart.

Men i övrigt är deltagarna inga proffs. För att vara med krävs att man är medlem i MYS, men det kan man vara även om man inte har en egen båt. Att det finns ett brinnande intresse för det hantverks- och kulturarv som träbåtar innebär är dock genomgående och nästan en förutsättning.

– Vi är en samling nördar! skrattar Johan Sterndal. Han håller på att epoxylimma fönsterbågar tillsammans med Anders Wiss, ett arbete där det gäller att vara på tårna.

– Man måste vara två på ett sådant här limjobb. 30-40 minuter har man på sig innan det tjocknar och blir svårare att jobba med.

Anders Wiss driver ett litet varv i värmländska Torsby och har sex egna träbåtar.

– Jag har hållit på med detta i 20 år, sen jag sålde firman. Det håller mig frisk i både kropp, själ och huvud. Sysselsatta händer är lyckliga händer!

Båda har varit med på varsitt läger tidigare och tycker att de har varit värdefulla.

– Många av lärdomarna kommer när man sitter och fikar och får tips. Och sen att man träffas, och har telefonnummer att ringa när man kommer hem igen, säger Johan Sterndal.

I ett annat hörn av verkstaden står Jonas Boström och målar en stor trekantig plywoodskiva vit. Den ska utgöra undersidan av däcket, som mahognyribborna sen ska läggas ovanpå. Han passar också på att fånga upp tips och tricks för egen del.

– Jag har köpt en nästan likadan båt själv, så jag passar på att träna lite på den här och lära mig av gubbarna som kan. Men det är inte lika mycket renovering med min, det är mer lackjobb och att hålla den i skick.

Han gillar lägerkonceptet.

– Det är trevligt! Att träffa likasinnade, kunna sitta och tjata om kvällarna. Det blir mest båtsnack och rövarhistorier!

Anders Wiss har lagt upp planen för vad som helst ska hinnas med under de fyra dagarna som lägret pågår. Han är nöjd – hittills ligger man lite före.

– Imorgon ska vi skruva på allt däck och skarndäck, det görs i ett moment för att det ska passa ihop. Sedan är det många små saker som ska lackas och slipas och putsas.

Att förkunskaperna varierar är inte ett bekymmer, menar Anders Wiss:

– Det gör inget om man har tummen mitt i handen. Värre är om man har tummen mitt i “hövvet”! Då står man bara och kliar sig och det kommer man ingen vart med.

Per Hansson, Martin Rüdén och Per Bengtsson tycks inte lida av tummar vare sig i händer eller i huvudet. De jobbar fokuserat med slipmaskin, varmluftspistol och skrapa för att ta bort gammalt lack. Det är viktigt att få allt trärent och grundjobbet är mödosamt, men viktigt att göra ordentligt för att spara tid i det långa loppet.

– Jag hävdar att det är mindre jobb med en välvårdad träbåt än med en plastbåt, som du ska vaxa och polera varje år. De träbåtar jag har brukar jag lacka kanske vartannat, vart tredje år. Men en träbåt är inte förlåtande på samma sätt. Släpar du efter så straffar det sig, säger Anders Wiss.

Ett annat, lite större projekt är att ta itu med motorn som just nu ligger i beståndsdelar, fördelad på ett antal backar i ett angränsande rum.

– Vi ska se vad det kan kosta att renovera den. Man vill ju egentligen inte sätta in en ny motor. Det här är en Ford, ganska snarlik den som Forslund satte i från början, säger Staffan Holmlund.

MYS har tuffa kriterier för de båtar som tas upp i föreningens rullor, där man måste hålla en ansenlig kvalitetsmässig höjd för att platsa. Men även renoveringsobjekt kan få komma med som aspiranter. Skum är just nu registrerad som aspirant, men målsättningen är att få henne godkänd som fullvärdig medlemsbåt och så småningom k-märkt av Sjöhistoriska museét.

Slipmaskinen tystnar, pannor i djupa veck slätas ut och fokuset lättar för en stund. Det är dags för lunchrast.

Fakta/SKUM

• Essbåt byggd 1952 på Forslunds varv på Kungsholmen

• Kravellbyggd på ekspant i hondurasmahogny

• Konstruktör är Owe Forslund, son till Gideon Forslund som är känd som “den svenska racingbåtens fader”.

• Har bland annat ägts av Norrtäljebon Carl Ameln, “Kalles kaviarpojken”, mellan 2002-2006.

Fakta/MOTOR YACHT SOCIETY

• Ideell förening som bildades 1971 vars syfte är att vårda och bevara samt främja intresset för gamla maskindrivna nöjesbåtar.

• För närvarande är cirka 486 medlemmar och 378 båtar registrerade i MYS.

• Den äldsta är byggd 1876 och genomsnittsåldern för samtliga båtar är 85 år.

Inlägget Båtvårdsläger förenar nytta med nöje dök först upp på Tidningen Skärgården.

Källa: Tidningen Skärgården