När M/Y Lilian II byggdes i Stockholm för 110 år sedan utgjorde den Sveriges dittills största lustjakt. Efter ett långt liv utomlands är fartyget nu tillbaka i staden där det en gång byggdes.

Inramningen kunde knappast varit bättre när M/Y Lilian i strålande väder under Skärgårdsbåtens dag anlände till Vaxholm i onsdags förra veckan. Folkfest, marknad, blåsorkester och massor med folk mötte fartyget som för bara några decennier sedan vara nära att säljas som skrot, men som räddades i sista stund. Kön med människor som ville kliva ombord och titta på det unika fartyget var lång.

– Lilian beställdes av dansken Emil Glückstadt som var en av Europas rikaste människor på den tiden. Han var ledare för Landsmandsbanken som var Danmarks största bank, berättar Stefan Iwanowski från Motor Yacht Society (MYS).

Lilian ritades av båtkonstruktören Carl Gustav Pettersson och byggdes på Södra varvet i Stockholm 1916. Den seglades därefter ned till Köpenhamn, men Emil Glückstedts lycka vände ganska snart efteråt.

– Han hade båten i Köpenhamn fram till 1923 då han dog efter att varit inblandad i ett ekonomiskt kaos av digniteten att Danmark höll på att gå i konkurs, säger Stefan Iwanowsky.

Därefter gick Lilian igenom en rad ägarkonstellationer innan hon 1980 var på väg att förpassas till historien.

– Det var en kille som köpt henne och konstaterat att han åtminstone kunde få någonting för fartygsventilerna, men resten tyckte han var skrot. Han släpade iväg henne för skrotning när Hilary och Scott Pereira fick syn på henne.

Det brittiska paret bodde redan på en kanalbåt i Themsen i London men letade efter en större bostad. De beslöt sig att köpa fartyget och renoverade det varsamt under flera år. Förra året valde paret att försöka hitta en ny ägare till fartyget.

– De kontaktade oss på MYS och frågade om vi var intresserade av att ta över henne. De ville inte att båten skulle hamna i händerna på någon som förstör det fantastiska orörda arvet. 

Förra året genomfördes en ceremoni i Västervik där Hilary överlämnade ett pund till ordförande för MYS.

– Med det pundet köpte vår ordförande Lilian, ett pund som vi dessutom inte behövde stå för själva. Det är en fantastiskt rörande och imponerande historia, säger Stefan Iwanowsky.

Men att ta emot fartyget var inte självklarhet för föreningen.

– Vi hade en diskussion om det var för stort för oss och om tillräcklig många medlemmar skulle engagera sig, men efter lite funderande bestämde  vi oss för att tacka ja. Det var ett för vackert erbjudande för att avböja.

En rundvandring i det 30 meter långa och fem meter breda fartyget ger en levande bild av hur dåtidens överklass levde. I fören av fartyget fanns tjänstefolkets utrymme. De hade en egen ingång till matsalen. Den stora delen av fartyget tillhörde herrskapet. Herrarna och damerna hade bland annat varsin salong där man umgicks med sina vänner efter middagen.

– Här är en mathiss, säger Stefan Iwanowski och visar hur maten hissades upp till matsalen. 

Ute på däcket, mitt bland besökarna, står Scott Pereira och svabbar däcket. Han är inte alltför ledsen över att skiljas från sitt tidigare hem.

– Det är i bra händer. Min fru brukar säga att det är som barn som en dag kommer att flytta hemifrån. Vi kan komma på besök, det vore trevligt, säger han.

Han ångrar inte att de en gång köpte båten, även om det ibland känts motigt.

– Det hade inte varit ute till havs på nästan 50 år, det var närmast ett vrak. Men vi fick ut det på vattnet igen. Båtar är menade att köras, man tar hand om det bättre då, säger han.

Lilians nya hem kommer att bli Djurgårdsvarvet.

– Vi kommer att använda henne som mötesplats och centrum för svensk båtkultur. Vi hoppas att hon ska bli en central plats och som hjälper oss sprida uppmärksamhet kring det fantastiska kulturarvet vi har. Sedan ska vi fortsätta som Scott och Hilary och försöka förbättra henne men med respekt för att det är en 110 år gammal båt i museiskick. Vi ska inte byta ut saker bara för att det ska se nytt ut. Hon ska alltid se ut som en båt som är byggd och har använts sedan 1916, säger Stefan Iwanowski.