I slutet av maj genomförde Vrakmuseum och sjöpolisen gemensamma dykningar vid vraket Bodekull efter uppgifter om misstänkta fornminnesbrott rapporterats in. Tidningen Skärgården följde arbetet på plats.

Skeppet är ett av världens bäst bevarade vrak från 1600-talet och ligger 30 meter under ytan, strax norr om Dalarö. I maj kom uppgifter om att någon troligen varit där och flyttat på saker och möjligtvis plundrat vraket på föremål. Det ledde till att Vrakmuseum och sjöpolisen genomförde gemensamma dykningar vid platsen för att kartlägga vad som hänt.

– Det som rapporterats in är att det saknas ett par krus på en hylla och att ett galjonslejon har blivit hanterat på något sätt. Vi vet inte riktigt vad det är, därför ska vi dit idag, säger Jim Hansson, marinarkeolog vid Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM).

Under åren som gått har flera händelser rapporterats från Bodekull. Ett fat som legat orört i fören är ett exempel på ett fynd som tidigare flyttats och som 2019 konstaterades försvunnet från skeppet. Vrakdykarna upplever att respekten för vraken som kulturarv har minskat.

– Det viftas fram prylar och fina tennfat från 1600-tal ligger helt plötsligt på en balk. Det är kanske snyggt att ta en bild, inte vet jag. Men att folk rör vid grejer, det är det inget snack, säger Jim Hansson.

När timmer och föremål flyttas uppstår yttre påverkan som gör att vraket sannolikt eroderar snabbar, delar lossnar och nya föremål dyker upp vilket gör att rörelser i vattnet kan ändra riktning.

– Det verkar som folk blir nyfikna när vraket förändras eller ”nya” fynd tittar fram ur dyn. Då kanske man rör saker igen och det blir en ond cirkel, säger Jim Hansson.

– Jag kommer ihåg när jag började som sportdykare, innan jag arbetade på SMTM. Då var man var ute och dök på de här vraken, det handlade om att vara respektfull och att andra skulle få se samma saker. Alla vill ju titta på den där flaskan eller det där fatet. Om det försvinner eller förstörs finns inte den möjligheten längre, säger Marco Ali.

Östersjön sägs vara ett av de vraktätaste haven i världen, det finns ungefär hundra tusen vrak här. Hur vanligt det är och hur mycket som försvinner från dem varje år vet ingen.

– Det är tyvärr omöjligt att säga, vi är lite i vår linda att få veta. Sverige har en av Europas längsta strandlinjer och vi har enorma vattenområden och knepiga miljöer. Det är väldigt svårt att få loss medel och resurser. Vi är väl runt tio till tolv marinarkeologer i hela Sverige, jämfört med ett par tusen arkeologer på land, säger Jim Hansson och fortsätter:

– Man får kriga på i motvind. Men idag får vi med oss sjöpolisen. För dem är det ett tillfälle att öva men i skarpt läge och för oss blir det en möjlighet att få hjälp med dokumentationen.

2014 inrättade Sverige sitt första maritima kulturreservat – Dalarö dykpark. Tidigare rådde det dykförbud vid flera av vraken i området. Sedan dess är det möjligt att dyka under förutsättningen att man är i sällskap med en guide, utbildad av SMTM.

– Det är en av guiderna som rapporterat in de här förändringarna nu, säger Jim Hansson.

I kulturmiljölagen finns, förutom skyddsbestämmelser, även bestämmelser om vad som utgör ett fornminnesbrott och vilka straff som kan utdömas. Det är inte tillåtet att göra åverkan, flytta på saker eller ta med sig något därifrån.

– Det är ett brott med fyra års fängelse i straffskalan, så det är ganska grovt ur ett juridiskt perspektiv, säger Patric Cimrell, ansvarig för polisens dykare under insatsen.

Att sälja ett fornfynd som ska tillfalla eller erbjudas staten är inte tillåtet. Men det finns – enligt Riksantikvarieämbetet – en stor mängd offentliga webbplatser och sociala medieplattformar där privatpersoner kan annonsera ut fornfynd till försäljning.

Ofta saknas dokumentation kring föremålets ägarhistorik, var, när och hur det hittats, i annonstexten. Det är därför mycket svårt för såväl myndigheter som köpare att avgöra om föremålet är lagligt. Flera internationella studier visar att misstänkt försäljning av olagligt införskaffade fornfynd är mycket vanlig och att omfattningen ökar för varje år.

Vad är chansen för att ni får tag på personerna som ligger bakom de här misstänkta brotten?

– Väldigt liten, säger Patric Cimrell.

Vad har ni att gå på i en sådan här situation?

– Ingenting egentligen. Det är om det finns vittnen som passerat eller om det dyker upp någonting från vraket, att någon gör ett inlägg någon stans, det har ju hänt, säger Patric Cimrell.

Ett exempel på en sådan händelse i närtid är en plundring av ett vrak utanför Öland som pågått under flera år. Vid en husrannsakan hittades hundratals fornminnen, som glas, keramik och mynt. Tre av männen dömdes mot sitt nekande till fängelse för grovt fornminnesbrott och en fjärde till villkorlig dom och böter för medhjälp.

Dagens expedition vid Bodekull visar att inget verkar ha stulits från vraket. Krusen som misstänktes vara saknade har återfunnits på botten, men slutsatsen är att det är mänsklig påverkan.

– Lejonet som ligger uppe på balkar kan inte ha hoppat upp av sig själv, och krusen som stått där i fyrahundra år, ligger plötsligt upp och ner. Två av dem är inte kvar på hyllan. Det är också en verktygslåda som tidigare stod på akterdäck som nu helt försvunnit, sannolikt ner i vraket. Det är uppenbart att någon som varit där och rotat. Sorgligt att se, säger Jim Hansson.

Fakta/Bodekull

• Bodekull byggdes på Bodekulls skeppvarv på Boön under ledning av den engelske skeppsbyggmästaren Thomas Day.

• Skeppet var ett av de första som byggdes på varvet och fick namn efter orten Bodekull, som bytte namn till Karlshamn år 1664.

• År 1678 fick skepparen Olof Styff i uppdrag att transportera mjöl till svenska örlogsfartyg som låg i vinterhamn i Kalmar.

• Under transporten gick Bodekull på grund och sjönk vid Dalarö. Enligt arkivhandlingar räddades 20 fat vattenblandat mjöl från det sjunkande fartyget.

• Vraket upptäcktes av en privat dykargrupp nära Edesön norr om Dalarö år 2003. Till en början kallades fyndet för Dalarövraket.