På Skärgårdens dansskola är det full fart på fötterna. Caroline Andersson startade sin egen dansskola för att ge döttrarna möjlighet att träna och bygga gemenskap med vänner. Skolan har blivit en riktig succé bland traktens barn, som nu dansar och umgås så det ryker. 

Musiken dånar. Det är tisdag och ett tjugotal barn dansar så taket nästan lyfter på Rådmansö bygdegård. Skratt, spring och rytmer fyller rummet när barnen lägger beslag på lokalen. De är här för att dansa, lära sig nya steg, träffas och ha roligt. För att gå på dans här handlar om mer än bara undervisning.

– Det ska vara roligt, det ska finnas gemenskap och energi. Det här ska vara en träffpunkt där barnen får dela det de tycker om, säger Caroline Andersson som driver Skärgårdens dansskola.

Hon startade dansskolan för sina döttrar, Leija och Saga för fyra år sedan. Hon ville ge dem möjligheten att dansa på hemmaplan under förhållanden som kändes familjära och som även skulle vara ett tillfälle för dem att träffa sina kompisar. Tidigare åkte de den 20 minuter långa resan till Norrtälje när de skulle gå på dans eller andra aktiviteter, men barnen trivdes inte riktigt. 

– Det kan vara obekvämt att dansa inför folk man inte känner och det är inte så roligt om man bara står i ett hörn och känner att man inte vill vara där, säger Caroline.

Caroline som är förskolelärare till yrket och även arbetat som danslärare i många år tog saken i egna händer.

– Jag tänkte att jag kan ju det här, varför inte testa och ta det till Gräddö? 

Hon arrangerade ett prova-på-tillfälle i bygdegården för att se om det fanns intresse, och det gjorde det.

– Det var verkligen jätteuppskattat med en lokal dansskola här, vilket såklart var väldigt kul att se. Intresset från dem i min äldsta dotters ålder var så stort att jag fick dela upp dem i två grupper, så då var vi uppe i tre dansklasser. 

Nu driver hon dansskolan som sitt eget företag och den här terminen är dansklasserna uppdelade i två åldersgrupper, sex till åtta år och nio till tolv år, med ungefär tio barn i varje. 

Innan dansövningarna börjar värmer barnen upp med lekar. “Banankul” och “Herr tiger” får dem att rusa över det bruna parkettgolvet under högljudda glädjetjut, medan vårsolen strilar in genom de stora fönstren och kastar skarpa skuggor över golvet. Det är lekfullt och vilt men när uppvärmningen är över växlar stämningen. Fokus skärps och barnen ställer sig på sina positioner. Nu gäller det, koreografierna ska gås igenom. Med både attityd och inlevelse förvandlas de till små stjärnor som hoppar och snurrar i takt till musiken. Någon missar och skrattar till här och där, men dansen fortsätter.

Barnen har längtat till den här timmen hela veckan.

– Det är kul att lära sig nya steg, säger Isabel, tio år.

– Allt är roligt här, säger Lova, tio år.

Wilja, 11 år, ser dansen som en chans att komma ifrån den digitala världen en stund:

– Det är kul att komma hit och göra något annat än bara hålla på med skärmen.

För Caroline Andersson handlar det om att barnen ska få med sig viktiga kunskaper i livet.

– Att våga. Att tro på sig själv. Dans är mod, att stå inför andra och uttrycka sig. Här finns inget som är fel. Känns ett steg inte rätt, då gör man något eget. Det är självklart bra om man hänger med i koreografin men det viktiga är att man gör något, säger Caroline, som har gedigen erfarenhet av att just ”göra något”. 

Hon arbetar heltid och förutom de två döttrarna har hon även en ettåring där hemma, samtidigt som hon driver dansskolan. Till sin hjälp har hon sin syster som ett viktigt bollplank.

– Vi tänker väldigt lika när vi gör koreografier. Ibland behöver vi knappt prata, vi bara förstår varandra, säger Caroline och fortsätter:

– Vi träffas inför varje termin och utbyter idéer och utvecklar nya danser.

De växte upp i Norrtälje och dansade tillsammans under barndomen och har även varit danslärarkollegor under flera år på Mevalin. Caroline har även undervisat i Uppsala och Stockholm och dansen har alltid varit en viktig del av hennes liv.

– Jag har testat flera olika stilar, men fastnat för showdance, som jag nu kör här ute.

För framtiden har Caroline flera drömmar. Hon skulle gärna vilja starta en dansgrupp även för vuxna.

– Föräldrarna som lämnar sina barn ska också få dansa, tycker jag. Det behöver inte vara avancerat, det kan handla om att bara få röra på sig på ett sätt som är kul, alla gillar inte att gå på gym.

Hon ser också framför sig ett sommardansläger för barnen på Gräddö.

– En vecka med träning och sedan en liten uppvisning. Det är en dröm att kunna erbjuda det. Men sedan ska man ju få ihop allting också, säger Caroline.

I salen tystnar musiken. Barnen i den yngre gruppen samlas för att avsluta. Växelvis liggandes uträckta på golvet och i hopkurade som en liten boll, ägnar de sig åt en stunds avslappning. Ett tillfälle att prata med kompisarna om ditt och datt och reda ut sådant man har i tankarna.

– Gillar du brunsås? frågar en barnröst.

– Ja, det är så himla gott, svarar en annan.