BEFOLKNING: 1

DEL 1

Många tvekar säkert inför att bosätta sig på en ö utan bekvämligheter, sociala kontakter och bra trafikförbindelser men det hejdar inte Olle Severin. Han bor ensam på Sundskär där det varken finns el, VA eller reguljära båtturer.

I början på mars kom blidvädret till Sundskär. Uppe på öns ängar, Bybacka, sveptes den sista snön bort av regnet och den blanka kärnis som omgärdat ön blev med ens pipig och förrädisk. 

– En gång räddade jag ett rådjur som blivit liggandes ute på isen, säger Olle Severin. 

Rådjuret, berättar Olle, stannade vid hans hus hela vintern och visade ingen rädsla ens när han passerade henne på nära håll. Även under årets hårda vinter har rådjuren sökt sig till Olle som utfodrat dem med pellets.

– Kråkorna brukar också äta av maten så den tar slut fort. De bjuder väl hela släkten på godsakerna, funderar Olle.

Den råa luften dryper av fukt och snart syns tjockan rulla in över alskogen på grannön Brännskär. Olle tittar efter en havsörn som på tunga vingar försvinner in i dimman. På avstånd hörs ett par grågäss ropa men annars är allt tyst och stilla.

Olle Severin flyttade hit för 17 år sedan och är numera Sundskärs enda bofasta. På ön har han ägnat sig åt skogsvård, att hålla ängarna öppna och renovera familjens byggnader. För några år sedan drabbades han av sjukdom vilket förändrade hans tillvaro drastiskt. Balansen försämrades och finmotoriken fungerar inte lika bra längre. Olle tvingades sluta snickra, jaga, fiska och ge sig ut med båten på egen hand.

Han har spelat gitarr och sjungit hela livet, anlitats som trubadur, ordnat körkonserter i bygdens kyrkor, samt turnerat utomlands men även det fick han sluta med när han blev sjuk.

– Fingrarna hänger inte med längre, säger Olle och fortsätter:

– Och jag har fått lära mig att läsa igen. Det var först nu till jul som jag klarade att läsa en bok.

Nu plöjer han Roland Svenssons ”Skärgårdsliv i gången tid” och på nattygsbordet ligger en hel trave böcker som väntar på att bli lästa.

Huset där Olle bor är dåligt isolerat och mellan september och maj måste han elda i spisen hela dagarna för att hålla värmen. 

Just vedhanteringen upptar mycket av Olles tid. Redan vid fyratiden på morgonen går han upp för att tända i spisen och när dagen gryr börjar arbetsdagen. Det är bara ett 30-tal meter mellan boningshuset och vedboden men att avverka sträckan med rullator på ostadiga ben är mödosamt. Särskilt nu när stigen ligger vattensjuk och isig.

– Det tar lång tid för mig att komma fram och efter en halv dags jobb blir jag trött för det värker i ben och muskler, fortsätter Olle.

Nere på vedbacken drar han igång motorsågen och kapar upp den ved som behövs för det kommande dygnet. Därpå påbörjar han den första av flera promenader till huset med ved lastad på rullatorn.

Under ett år gör Olle i regel av med 15 kubikmeter ved men efter den stränga vintern börjar förråden nu att sina. Olle tycker att det är märkligt att många värmer upp sina hus med olja istället för att ta ved i skogen. Det finns till och med de som köper med vedsäckar från stan när de åker ut till ön.

– Skogen är så full med ved att rådjuren knappt kommer fram. Tar du ved i skogen får du dessutom motion och muskler, säger han.

Vedarbetet, som pågår året runt, börjar i januari då fallna träd sågas, staplas och täcks nära en stig. Där får träet ligga och torka i flera månader innan det forslas hem till vedbacken.

– Vinterveden ska vara under tak vid midsommar, säger Olle.

Det händer fortfarande att han går ut i skogen med sågen men oftast får han hjälp med trädfällning och transport av öns fritidsboende.

Trots att Olle inte längre ger sig ut ensam på fisketurer har han i perioder god tillgång till färsk fisk tack vare sina grannar.

– De rensar och flår fisken så jag behöver bara lägga den i stekpannan, säger han.

Så länge det är isfritt kommer hemtjänsten på besök en gång i veckan och har då med sig den mat som Olle beställt.

Under sommarhalvåret är många fritidsboende ute på Sundskär så då saknas inte sällskap men från september till maj är Olle mestadels ensam på ön.

– Läkaren har sagt åt mig att jag ska prata när jag är ensam och gärna sjunga, säger Olle och fortsätter:

–  Jag går och småsnackar med talgoxarna fast de är bra löjliga.

När veden burits in är det dags för Olle att hämta vatten i brunnen. En hink i taget fraktas varsamt på rullatorn längs de sumpiga stigarna och när den sista vattenhinken lyfts in i huset är Olle Severins arbetsdag slut. 

Olle, som är född och uppvuxen på Blidö, tänkte gå till sjöss när han slutade skolan men hans mor tyckte inte att det var någon bra idé. 

– Mamma sade nej och att jag först skulle lära mig ett yrke, säger Olle.

Han utbildade sig därför till elektriker men så fort studierna var avklarade mönstrade han på.

– Jag var rorgängare på en styckegodsbåt som gick mellan Amerika och Europa, säger Olle.

Under de tre år som Olle var till sjöss var han med om vådliga äventyr som blev minnen för livet. Som till exempel den gången fartyget hamnade i ett stormcentrum omgivet av tre stormar.

– Allt blev helt stilla men så kom plötsligt hårda vindar från alla håll. Det rullade och var ett jäkla liv, antenner och sådant blåste ner och grabbarna fick sitta på durken för att kunna äta, berättar Olle.

Väl tillbaka på landbacken jobbade han flera år som elektriker men Olle har även kört båt på Torneträsk och arbetat som snickare.

En vinterhelg kommer sonen Mårten Fogelström med sin familj på besök vilket livar upp Olle. Han och Mårten diskuterar vad som behöver göras i skogen, barnbarnen lyssnar storögt till farfars spännande skrönor och Mårtens sambo, Hanna Flodin, rycker in som Olles barberare.

– Det här har jag väntat på länge, säger Olle njutningsfullt när Hanna tar fram saxen.

Efter besöket tar vardagslunken vid och Olle återgår till sina sysslor men om några månader, när de fritidsboende flyttar ut, ska Sundskär åter sjuda av liv. Så Olle Severin kan säkert räkna med att bli grundligt uppvaktad på sin 81-årsdag i juli.