2024-12-07 07:00:00
Tillbaka till framtiden
Foto:Jonas Hållén
Den gamla skärgårdsklassikern flakmoppe är på väg tillbaka. Numera med batteridrift. För de öbor som vill åka tyst och miljövänligt finns det flera alternativ.
Yngve Hässler på sin moped med Berner sennenhunden Ziggy är en vanlig syn på Nämdö.
– Mopeden lastar 150 kilo och går att köra i 50 kilometer i timmen, men jag kör aldrig snabbare än 25 kilometer, säger Yngve Hässler.
Enligt specifikationen på mopeden har blybatteriet en räckvidd på fem mil, men det är sällan man kör så långt på en ö. Yngve Hässler åker några kilometer om dagen och sätter sedan mopeden på laddning i ett vanligt vägguttag med säkring på 10 ampere.
– Den är tyst, enkel att fylla på med energi och kräver nästan inget underhåll, säger Yngve Hässler.
Han är en typisk ”early adopter”; medelåders eller äldre man, utbildad ingenjör, med ett intresse för förnybar energi och miljö.
Hemma på tomten står fyrtio solpaneler på totalt 15 kW, styrda av österrikisk Froniusomriktare. Strax intill ligger Yngve Hässlers elkonverterade eka.
Han ledde dragningen av fiber över hela Nämdöarkipelagen och ordnade gruppabonnemang för bredband i området.
Nu är det elfordon som engagera honom. Mopeden blev han inspirerad att köpa av grannen Göran Görsson, även han en teknikintresserad mogen man.
Det är män som Yngve Hässler och Göran Görsson som nu leder utvecklingen mot elektrifierade fordon ute på öarna.
– Det är många ute på öarna som köper elmoped, säger Thomas Palmgren, som äger Stuvsta Mopedsevice.
Samma bild ger John Sundberg, säljare på Epton Trading, som är generalagent för bland annat amerikanska Club Car, och säljer deras elektriska golf- och arbetsfordon.
På plussidan ligger tysta miljövänliga fordon, som man slipper tanka. De räknas som motorredskap, vilket gör att man kan köra dem med dem med AM-körkort från 15 år.
På vissa öar, till exempel Styrsö och Donsö i Göteborgs skärgård, får man normalt inte köra med traditionella fordon.
Minus är framför allt priset.
En ny MGB, som Yngve Hässler kör, kostar nästan 60 000 kronor bakhjulsdriven och tiotusen till med direktdrift på framhjulen. En bättre begagnad golfbil kostar 60 000-70 000 kronor. En ny nästan det dubbla.
En golfbil går på cirka 120 000 kronor ny och cirka halva priset bättre begagnad med nya batterier.
En ”förstärkt” golfbil, som byggts om med flak, förstärkt fjädring, lyse och som tillval grövre bakdäck, går på drygt 80 000 kronor begagnad med nya batterier. Ny kostar den cirka 150 000 kronor.
Golfklubbar, företag och förvaltningar står än så länge för 85 procent av Epton Tradings omsättning. Men att kunna, beroende på modell, frakta upp till hela 800 kg, gör fordonen intressanta även för sommarstugeägare och skärgårdsboende.
– Få köper en begagnad golfbil med begagnade batterier, speciellt ute i skärgården, eftersom det kan vara besvärligt med service och batteribyten. Vi rekommenderar oftast nya batterier, säger John Sundberg.
John Carly och hans familj på Nämdö äger en förstärkt golfbil från Club Car, två elscootrar, en elskateboard och en mindre elfyrhjuling.
Han ser samma fördelar som Yngve Hässler, men understryker att elfordon har en helt annan drivlina än traditionella förbränningsmotor och därmed kräver en annan kompetens vid reparationer och underhåll.
– Det viktigaste när man köper fordon ut till öarna är att de ska kunna nyttjas ofta och helst kunna lagas på plats om de går sönder, så de inte blir stående, säger han.
Han påpekar också att elbilarna begränsas av ladd- och drifttemperaturer, vilket varierar mellan olika batterier.
Normalt sitter det ett blybatteri i mopeden/golfbilen. Vill man ha ett litiumjonbatteri i fordonet får man lägga till 30 000-40 000 kronor.
John Carly hoppas att batterierna ska fortsätta utvecklas och bli lättare och ser fram mot den dag han kan använda elfordonen som rullande batterilager och växla mellan hus och bil vid behov.
Den bensindrivna fyrhjulingen har han inte sålt.
– Den behövs vid tyngre drag, till exempel när man drar upp båten, säger han.
Inlägget Tillbaka till framtiden dök först upp på Tidningen Skärgården.
Källa: Tidningen Skärgården
