2025-06-15 07:00:00
”Risken är att kulturarvet splittras”
Foto:Ylva Bergman
Pålsundets historiska båtmiljö står inför ett nytt hot när staden utvecklas. I och med den nya tunnelbanesträckningen vill regionen placera en stor teknikbyggnad mitt på Långholmen, vilket kan innebära att Heleneborgs båtklubbs anrika samling träbåtar får stryka på foten.
– Regionen och Stockholms stad har inte förstått sin sjöfartshistoria, säger Lars Johansson, medlem i klubben.
För många utgör Pålsundet mellan Långholmen och Södermalm ett av stadens mest pittoreska inslag. Här ligger blänkande båtar i furu, ek och mahogny på rad under pilträdens skira försommargrönska. Några kajakpaddlare glider i sakta mak fram över vattnet och från verkstadsbodarna kommer pustar av den karaktäristiska tjärdoften.
Just idag störs dock friden av högljutt byggslammer. På Södermalmssidan slutförs just förstärkningsarbetet för strandkanten och anläggningen av den breda gång- och cykelbana som löper längs med kanalen. Samtidigt har en omfattande renovering av Västerbron nyligen inletts och de smäckra bropelarna är nu insvepta i vit täckplast. Kanske var det inte detta som de hitresta husbilsturisterna hade sett framför sig, men ändå har några av dem godmodigt dukat upp ett picknickbord mellan bilarna.
Den stora grusplanen på Långholmen som de just parkerat på användes fram till alldeles nyligen som vinteruppställningsplats för många av de runt 200 båtar som tillhör Heleneborgs båtklubb – merparten unika rariteter med kulturhistoriska anor och hängivna ägare.
Men framöver kan det bli ändring på det. I samband med dragning av den nya gula tunnelbanelinjen till Älvsjö ska en likriktarstation som ska förse tunnelbanan med el placeras mellan stationerna Liljeholmen och Fridhemsplan, vilket innebär att Region Stockholms förvaltning för utbyggd tunnelbana (FUT) vill bygga en teknikbyggnad om cirka 160 kvadratmeter precis på den grusplanen.
Det oroar medlemmarna i Heleneborgs båtklubb. Blir det verklighet så blir man av med upp till ett trettiotal vinteruppläggningsplatser permanent, men betydligt fler än så befaras påverkas under byggnationen.
– Risken är att kulturarvet splittras. Om båtar och medlemmar ska evakueras till olika platser så går någonting väldigt värdefullt förlorat, säger Lars Johansson, medlem i klubben och del av ett arbetsutskott som driver den här frågan. 
Han menar att man inte förstått betydelsen av varvsverksamheten.
– Det är anmärkningsvärt att, samtidigt som man framhåller hur viktiga båtarna i hamnen är för kulturmiljön, inte förstår att det också krävs en vinterverksamhet för att kunna ha ett sånt här flytande museum. Inte minst för det kunskapsutbyte och lärande som sker under vinterarbetet med båtarna.
Han fortsätter:
– Vi annekterar ju inte den här varvsplanen hela året, utan det är en alldeles utmärkt kombination att husbilarna ersätter båtarna på sommaren. För dem är det också väldigt speciellt att kunna campa här, mitt i stan. Så ytan är på många sätt viktig för staden som besöksmål.
Det är inte första gången båtklubben, som funnits här sedan 1919, hotas av stadsbyggnadsplaner. Senast i raden är den sprillans nya gång- och cykelbana som nu snirklar längs kanalen – resultatet av en mångårig process. Då föreslog staden till en början att bygga en rak betongkaj utmed hela sundet, fälla pilträden och ersätta de karaktäriska pålarna som gett sundet sitt namn med moderna y-bommar. Men efter fyra års påverkansarbete och med hjälp av 30 000 namnunderskrifter lyckades man ändra planerna till den lösning som nu kommit på plats.
– Det är ett exempel på att demokratin fungerar. Men det var inte bara vår förtjänst, det visar ju också att det är väldigt många människor som är engagerade i den här miljön.
En liknande namninsamling har nu startats, som hittills samlat runt 4 500 namn.
Heleneborgs båtklubb har föreslagit alternativa platser för teknikbyggnaden, bland annat på andra sidan kanalen där det redan idag finns bebyggelse.
– Där får vi också stöd från byggnadsantikvarier, som menar att det är en bra princip att bygga där det tidigare har funnits flera hus. Där skulle byggnaden kunna passa betydligt bättre in, diskret i bergskanten, säger Lars Johansson.
Hittills har man inte fått gehör för den lösningen hos tunnelbaneprojektet. I ett uttalande säger Kajsa Nilsson, ansvarig för planeringen av den nya gula linjen:
– Det är inget dåligt förslag, jag förstår hur de tänker sig att det skulle kunna fungera. Vi har utrett den platsen också, men det faller tyvärr på att påverkan blir större. Vi skulle i så fall bygga i en park och nära bostadshus med hög kulturklassning. Dessutom skulle vi behöva ta ner flera stora, gamla träd och det är något vi alltid försöker att undvika.
Flera olika platser har utretts, till exempel söder om fotbollsplanen och i parken norr om den föreslagna platsen. Men det är den här platsen som sammantaget bedöms vara den bästa, enligt projektet.
– Här tycker vi att vi har gjort en rimlig avvägning och säkerställt att det allra mesta av platsen kommer att kunna användas på samma sätt som idag. När bygget är klart tar det runt fem procent av den yta som idag används som uppställningsplats för båtar, säger Kajsa Nilsson.
Det tror dock Lars Johansson är en underdrift, dels eftersom byggnaden med sitt omgivande elektromagnetiska fält kräver ett visst säkerhetsavstånd. Samtidigt beräknas etableringsområdet under själva byggandet ta mer plats i anspråk, en process som enligt projektet ska ta 1-2 år men som båtklubben befarar kan dra ut mer än så på tiden.
Han anar att ytan kanske inte anses lika känslig att annektera eftersom den är klassad som verksamhetsyta, inte parkyta.
– Men den har ju ett lika stort värde just därför att den möjliggör verksamheter. Det är ju jättemånga människor som den kommer till godo.
Han förtydligar att klubben varken är emot cykelbanor eller tunnelbanor, men skulle önska att det togs mer hänsyn även till kulturmiljön.
– Stockholm har inte förstått sin historia som sjöfartsstad. Historiskt har man använt små farkoster för att frakta mycket saker och det finns ett historiskt samband mellan dem och båtklubbarna. Idag känns det som att man i stadsplaneringen helst vill undvika att folk angör och förtöjer vid kajerna, man gör till och med kajerna extra avvisande ibland. Då har man missförstått det stora grundläggande värdet i staden.
Några alternativa uppställningsplatser för båtarna finns i dagsläget inte.
– Stockholms stad har varit väldigt inaktiva i processen, så vi har inte fått något förslag om ersättningsplatser eller hur det skulle gå till. En del båtar jobbas det med under sommaren också, det är inte säkert att de kan flyttas för egen maskin. Det saknas helt enkelt en dialog om de frågorna.
Samtidigt riktar Lars Johansson kritik mot hur planprocessen skötts. I och med att man tillämpar en samordnad planprocess med tunnelbanebygget, som går under en järnvägsplan, har staden lämnat över hela utredningsprocessen till regionen.
– I den så har FUT faktiskt försummat dialogen med både Stockholms stad och med Stockholms stads hyresgäster.
Just nu är planen ute på granskningssamråd, som går ut den 19 juni. Byggstart för teknikbyggnaden kan ske tidigast 2030.
Inlägget ”Risken är att kulturarvet splittras” dök först upp på Tidningen Skärgården.
Källa: Tidningen Skärgården
